Go kväll!

Äntligen hemma efter en lång dag. Nyss avnjutit en rejäl bit "Ramona" från pizzeria Jamaica som är en upplevelse så långt bort från GI man kan komma...men väldigt gott då och då.

Dagens början inleddes med att Stella tjurade ihop på väg till dagis. Hon ville åka vagn - en sträcka på c a 300 m. Hon är nästan alltid glad när jag lämnar henne men idag var hon otröstlig. En av de underbara dagisfröknarna tog hand om henne och inom mig vet jag ju att det går över ÄVEN om det är jobbigt för hjärtat.

Dagen flöt på och jag fick väl hyfsat mycket gjort även om jag aldrig tycker det är tillräckligt. Inte tillräckligt fort, inte tillräckligt bra..... Men det lär jag väl återkomma till många ggr.

Ringde några ggr hem under dan och det var inga pigga röster i luren. När min sambo bäddar ner sig - då ÄR han dålig - obs!! Ingen, absolut ingen ironi betr. män o förkylningar.... ; ) Elin lät inte heller så frisk.

Klockan 18.00 var det så dax för möte på Centralskolan inför Johannas debut på högstadiet. Ett bra och informativt möte. Klasserna splittras och efter år av erfarenhet verkar majoriteten vara mycket nöjda (i varje fall efter ett tag.......) När jag sitter där på mötet känns det ändå inte verkligt. Är verkligen min Johanna snart 13 år!!!? Ja, hon föddes ju 7:e maj 1996 så det stämmer ju. Men jag undrar ändå stilla - vart tog dessa 13 år vägen. Visst har man upplevt enormt mycket, bl.a tre goa barn till och allt därtill...... Det gick bara så fort!!!

Medan man lever får man hela tiden lära sig att acceptera förändringar även om det gör ont ibland. Vissa ggr gör det ondare. Jag fick t.ex acceptera att Johanna efter ihärdiga övertalningsförsök blev brunett (utan färg världens glansigaste bloda svall). Själv har jag ju alltid haft råttfärg och velat vara ljus - klart hon vill förändra sig!! Det man inte har vill man få. Å det man får vill man inte ha ; )

Godnatt