Hematom är latin o svenska benämningen är blåmärke. Jag ådrog mig ett igår utan att eg. göra någonting. Satt och åt lunch när det plötsligt smärtade till vid högra handens pekfingerknoge. Huden omkring blev blå och det gjorde jätteont. Inte för jag är hypokonrisk lagd på något sätt men eftersom blåmärket växte i omfång under natten och ändrade färg ringde jag Vårdcentralen idag. Jag ombads omedelbart komma upp och det konstaterades "ytligt brustet blodkärl" vilket är helt ofarligt och alltså resulterar i blåmärke. För att vara på den säkra sidan fick jag ta blodprov för att utesluta allvarligare sjukdomar. Jag hörde läkaren säga ordet leukemi i nästa mening och helt plötsligt kom eftermiddagen i en helt annan dimension.

Det räcker med ett besök hos VC så blir man genast mer tacksam för att man är frisk, har friska barn, nära o kära... När vardagspusslet ibland känns näst intill omöjligt att lägga inträffar ngt litet, litet som gör att fokus på vad som är viktigt blir så mycket mer synligt...

Godnatt

...är vackra djur - särskilt en bit på håll. Idag var det JAG som skjutsade ut Johanna och hennes kompis till Lövhult för ridlektion kl. 15.30 Kompade 2 h från jobbet. Fick nämligen lite dåligt samvete när Johanna på morgonen frågade: - Mamma, kan inte du komma ut o kolla någon gång på mig när jag rider? Bestämde mig redan då för att göra det (det är 1,5 år sedan sist). Det har blivit Ulfs avdelning och detta beror dels på en alltför tidig "tid" som inkräktar för mkt på mina arbetstider. Den andra pinsamma orsaken är att jag helt enkelt är rädd för dessa djur.

Rädslan grundar sig i en avåkning som slutade med rejäl bula samt näsblod när jag var 7 år. Ett icke inridet sto kände sig inte alls bekväm med den sadel far klädde på henne och det gick som det gick. Jag flög över huvudet och hade väl en väldans tur att det inte gick värre. Har aldrig sedan dess suttit på en häst och väldigt sällan varit i närheten av djuren.

Man har ju läst att man överför sina vanor och rädslor omedvetet på barn (t.ex tandläkarskräck). Ja, min hästskräck har Johanna definitivt inte ärvt av mig i varje fall. Hon skulle kunna vara i stallet dygnet runt. Jag blev så stolt när jag såg henne på hästryggen idag. Rak i ryggen och hon hade ju lärt sig massor sedan sist. Samtidigt är det jätteroligt att hon har ett stort hästintresse tillika fritidsaktivitet - BARA jag slipper vara nära djuren.

Jiah....