Så var råttfärgen borta för ett tag... Nu är det mer ljust guld eller vad det nu kallades. En stund hos frissan är skön avkloppling även om det var ett elände att ta sig dit. Regn i massor, risk för vattenplaning o halv storm. De har ju varnat på radion o det stämde verkligen.

Konstigt är det att man aldrig kan vara nöjd med hur man ser ut från begynnelsen. Ljushåriga vill bli mörka, mörka vill bli ljusa, lockiga vill ha rakt o vice versa. Jag började ju inte slinga håret förrän i 25-års åldern. Nu ska det ju börjas betydligt tidagare. T.o.m Elin knorrar att hon vill vara brunhårig - mitt hjärta gråter när jag ser att denna rågblonda söta tjej vill ändra på kulören o jag kan inte bara se henne mörkare. Johanna fick ju äntligen färga håret i våras (efter veckor av tjat o övertalning) o jag tyckte väl iofs att det var lite häftigt (lite i varje fall). Å vad hon blev fin när brunfärger äntligen försvann.

Men det är väl så det ska vara. Mamma o pappa tycker barnen är söta som de är skapta. Pappa kallar mig t.ex för "räv" när jag slingat håret och att för att förtydliga är detta INTE ngn komplimang... Däremot beundrar jag människor som behåller sitt gråa hår o inte färgar bort det. En del kan vara riktigt snygga. Mamma är sååå fin i sitt gråa o svärmor är supersnygg i sin nästan vita frisyr.

Nu är jag i varje fall ljus igen o så håller det några månader. Tog inte så mycket på längden - gillar att kunna få bort burret i en tofs när jag blir trött på't.

Så landar man i soffan efter ytterligare ett dagsverke. "Bonde söker fru" syns på rutan ngnstans där framme och jag bara hoppas att det går vägen för dem nu när de griper det sista halmstrået - TV4!!

Godnatt!