Jag fick ett oerhört glatt mess i dag på morgonen. Läste det precis när jag kommit till jobbet.

"Idag är det 4 månader kvar till midsommarafton - sen vänder det!!!!! Dessutom är det 10 månader kvar till julafton"

Det framkallar känslor i mig som jag inte trodde fanns. Känslor av stark vanmakt. Idén att emigrera kändes helt plötsligt som en relevant möjlighet. Grejen är att hitta på ngt att göra så man överlever. Varför inte stå i ett gathörn i Puhket med gitarren o sjunga Katie Melua. Nu kan jag åtminstoen 6 av hennes underbara låtar. Frågan är väl om det skulle ge mig några slantar. I och för sig - äter vi mat från "gatu-stånden" - då BLIR det billigt!!

Ändå lever hoppet i mig någonstans. Solen - det där gula på himmelen har visat sig hela dan och det finns faktiskt lite värme i den. Jag kände det när mitt lunchgäng traskade från hotell Högland idag. Då ville verkligen alla mina sinnen fortsätta traska. Hade jag bara fått byta skodon från svarta läderstövlar till mina vandrarkängor hade jag lätt kunnat gå Lövhult runt o lite till... Tänk att jag ALDRIG tröttnar på det? Undra hur många mil man gått egentligen genom årens lopp. Konstigt att lederna inte är utslitna. Snart är det dax för tävlingen "kommunsteget" igen o jag tänker ställa upp.

Efter jobbet dax för lite träning a' la gym. Därför - nyss delat en kantarell-oxfilé-skinka-paprika-lök-pizza i magen o armarna darrar.... I morgon har jag träningvärk men det känns bara skönt. Det ska ju kännas lite - att man varit o dragit i maskinerna..

God natt alla bloggläsare!!