Såhär i valtider aktualiseras dessa tankar i varje fall hos mig. Hur orkar de? Dessa politiker. De måste brinna så hejdlöst för sina ideal och idéer. Så mycket de offrar i form av TID. Det måste ju på nåt sätt ge tillbaka en enorm glädje och tillfredsställese, annars skulle de ju inte hålla på. Jag är tacksam för att så många ändå gör det - annars skulle ju till slut demokratin urholkas. De får sina liv ordentligt synade. Tja alla vet ju att svart arbetskraft o Toblerone har skapat spaltmeter i tidningarna. Detta kanske våra riksdagspolitiker känner av mer än de på kommunal nivå. Å andra sidan får kommunpolitiker utstå en hel del ovett från många håll när olika beslut tas. Beundrar dem verkligen. Å nu är det ju inte bara min storebror jag beundrar (dig beundrar jag ju oberoende vad du pysslar med o har alltid gjort).

Själv har jag länge, länge varit intresserad av politik men det känns väl inte som jag varken kan eller har just tiden. Det värsta är nog att "följa" partikamraterna och kompromissa när man tycker olika - för det måste väl ändå hända? Precis om det händer att två partier i regeringsställning tycker olika och måste på ngt sätt enas. Pratade med en kollega idag som nämnde i förbifarten att han jobbat hela sommaren för att vara ledig nu när valrörelsen börjar. Imponerad blir man allt!!

Må bäste man vinna!! ; )