Alla inlägg under februari 2011

Av Sofia - 3 februari 2011 21:54

Rubiken kan väl tyckas lite skrytsam då den handlar om mig... Dagens blogg ägnar jag åt mina smeknamn eftersom en kollega till mig var lite nyfiken då min Sus beskrev mig som "Tulledockan" på Facebook. Kanske möjligen har jag skrivit om detta innan men TV kör ju oxå repriser..


När var liten bebis hade mina två bröder en speciell namnlek. De "döpte" alla familjens medlemmer till olika smeknamn...mer eller mindre obegripliga. Mamma har en lista någonstans på exakt vad alla hette men jag kommer bara ihåg att far hette "Labbodis" och mamma hette "Senta". Någon hetter "Nanno" och "Labbos" oxå.. Ja, ni undrar säkert - hade de inga leksaker? Något Wii minns jag aldrig att vi hade men för övrigt anser jag att leken var oerhört kreativ med tanke på att Anders var 9 år och Pelle 6 år. Det enda namnet som än idag består är faktiskt det jag själv fick = "Tulsis" vilket med tiden blev "Tullan" med hela släkten och "Tulledockan" var nog mest mamma som sa. Vissa av mina morbröder o mostrar säger fortfarande Tullan när de hälsar.


Å så är det ju Fia-Lotta oxå men det är mest Susannes barn i Sandrydet som kallar mig det. Lite märkligt det hela för jag har alltid gillat "Sofia". Har aldrig haft någon period där jag ogillar mitt namn (som många ju har haft) även om jag under Kulla-Gulla perioden hett önskade att jag skulle haft "Gunilla" som tilltalsnamn. Å faktum är att jag heter ju det oxå - men i andranamn...


Så nu Pelle-kollegan, vet du det ;)))

Av Sofia - 2 februari 2011 12:39

Nej, det är inte någon av barnen som fyller....lääääängesen man hade två-åringar. Det är min blogg som fyller 2 år idag! Det har varit (ÄR) en fantastisk resa! Att skriva av sig en gång om dagen, saker som engagerar, något jag har funderat på, något som berör mig - det känns alltid väldigt bra att dela med sig av detta. Att skriva är som att rensa hjärnan - ungefär som när man springer eller går en runda (å det gillar jag ;)


Visst, det kan vara en svår balansgång ibland. Det behöver inte vara journalistik, det får gärna vara personligt men ibland har jag kanske lämnat ut lite för mycket och därmed blivit sårbar. En gång (för det har bara hänt en gång) har jag blivit superledsen för någon oerhört elak kommentar. Nästan alltid blir jag både tacksam och glad för allas vänliga ord om hur intressant o kul det är att läsa. Mycket av den konversationen sker ju på Facebook eftersom bloggen har en direktkoppling dit.


Skrivardrömmar är det många som har! Att starta en blogg är verkligen ett sätt att öva sig och få utlopp för sitt skrivande. Skrivandet kan ske för byrålådan oxå vilket dessutom även sker för mig. Otaliga är dikter o annat som "skräpar". Att få publicera något vore naturligtvis väldigt kul! Det får dock vänta. Jobb, familj o allt runt omkring tar den tid som finns o att skriva en stund på min blogg varje dag ger mig i nuläget exakt det jag behöver när det gäller att bilda ord o meningar av bokstäver. Å jag tänker inte sluta resa än på länge....


Ikväll blir det alltså födelsedagskalas! Jag får nog fira med Proviva o Dofilus då även min mage har krånglat... Skål!

Av Sofia - 1 februari 2011 18:48

Myntet har alltid två sidor... Att lyssna på en "story" utan att ha hört bådas version kan vara förödande.. Jag har en känsla av (läs= VET av erfarenhet) att en del människor lyssnar endast på en version. Sedan bildar de sig en uppfattning av hur det är!! Fast det kanske inte ÄR så... Jag skriver lite i gåtor och det klart - jag kan ju inte förklara exakt vad jag menar här...skulle lämna ut människor helt utan anledning.


På ett utvecklingssamtal jag hade en gång sa min chef något väldigt klokt. "Vi är inte här för att älska varandra, vi är här för att göra ett bra jobb". Å så är det ju. Trots att vi kanske inte alltid gillar våra kollegor måste vi ändå kunna utföra vårt jobb på ett bra sätt och ha förmågan att samarbeta! Det gällde inte mig den gången utan just i största allmänhet betr. samarbetsproblem på avdelningen. För JAG gör ju inga fel..... ; )


Hur vägleder man en tonårig som tycker "livet suger"? Hur coachar man en tonåring när man själv känner sig som en skållad råtta? Var hittar man ernergin att hjälpa när man själv säkert behöver hjälp med att bromsa det där ekorrhjulet??


Att höra en lärares version av en sak är inte alltid roligt. Att höra sin dotters version av samma historia är ju nyttigt! Myntet har alltid två sidor, en historia har alltid två infallsvinklar. Jag älskar min dotter men kan inte acceptera ett mindre bra beteende! Tack-o-lov kan jag prata med henne o när tårarna bränner på kinderna förstår hon förmodligen att i morgon är en ny dag!!!


PS. Minns när jag gick i 8:an o drämde till en killklasskompis i huvudet med en papperskorg... Anledningen till min ilska var att han retade mig för OCH SA INFÖR HELA KLASSEN att jag var kär i en speciell kille i en parallellklass. Det hela slutade med att han fick sy några stygn hos skolsköterskan (djupt sår på hakan). Grejen var ju att den skadade killen var kär i mig (vi var ihop sen i typ 8 år....) Det slår mig plötsligt - min äldsta dotter kanske har ärvt mitt temprament? Hmmmmmmmmm....

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8
9
10 11 12 13
14 15
16
17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Text o bild


Skapa flashcards