....känner jag mig nu! Tänk vad ett löparpass kan åstadkomma! Det är nog en av de riktigt härliga fördelarna med löpning (motion i allmänhet). Endorfinerna läker och piggar upp lite jobbiga sinnesstämningar. Nu är det ju inte så att jag alltid går omkring och är ilsk och därför måste springa/cykla/promenera. Nej, jag upplever mig nog som en ganska glad och lugn person som rätt sällan hetsar upp mig i onödan. Jag tror? att min omgivning har dito uppfattning... Vissa dagar händer det dock saker som får själen att nästan brista. När jag måste utföra arbetsuppgifter som drabbar andra hårt...har inget val. Betalar inte folk måste jag efter betalningspåminnelse sända skulden vidare till Inkasso. Dagens samtal var inte kul att få...att i det läget vara gåsen o låta allt rinna av....är omöjligt för mig. Jag tar åt mig och tar in.

Jag fasar samtidigt för att bli gammal! Tänk att vara drygt 80 år...inte ha några anhöriga som bryr sig och sitta där med en massa räkningar man inte kan betala!! Inge borde behöva ha det så!! Vill inte!!! Men.......efter ett bra och svettigt och mycket skönt löparpass känns det inte alls så jobbigt längre. Å jag tittar på mina armar och upptäcker att jag fått....fjädrar....

Å så ett litet referat från gårdagens "Stjärnorna i fyran" på Åkersskolan. Wow!! vilken kväll!! Vilka underbara ungar och coacher (lärarna) som fixat detta. Pianospel, blockflöjt, gitarr, dans, enhjulingscykling och massa sång.... David och hans klasskamrat Alexander var Roy o Roger med "macken" och drog ned bra med applåder. 120 pers i publiken vid första sittningen och 60 vid andra - inte så tokigt!!

I morgon är det 1 mars!!! Vårmånad! Me like!! Nya arbetsdag, nya förväntningar och utmaningar, små problem (möjligheter) som ska lösas. Jag är taggad!! Jag är gås!!!!!