"Du är så välkommen!! Här finns pratsjuk Sara"..... Jag har fortfarande våra meddelande via Facebook kvar. Efter en tid då vi umgicks 24/7 blev det stilla ett tag när vuxenliv och flytt fick oss att glida isär (tyvärr). Idag är det ett år sedan min barndomsvän Sara dog. Fortfarande så ofattbart att hon är borta och idag känner man hur ofattbart fort ett år går.... Så orättvist livet är - de som VILL leva och de världen behöver, de dras bort från oss - så grymt. En fruktansvärd sjukdom, ett kämpande som tyvärr slutar med att en livslåga slocknar... Men - Sara Henriz minne lever. Jag har fortfarande hennes bild kvar på kontoret vid min dator. Korter med alla blommor är taget i en tid då vi inte längre umgås men för mig är hon alltid min Sara. Flickan från igår...hon som aldrig stod still...hon som alltid sprang barfota på vår grusgång mellan våran hus...hon som alltid spred glädje omkring sig. Hon kunde tina världen och därför lever minnet vidare så....levande. Hennes man och hennes syster hedrar minnet av henne på Facebook ofta på ett mycket vackert sätt och det värmer!! Hon gjorde ett starkt intryck på mig under några intensiva år och idag är det det jag har kvar. Dessutom kan jag spela schack tack vare henne...

När man har ovan i åtanke blir vardagens skitproblem rätt små. Galna kärringar som ringer och skäller...... Que!? Stressiga dagar med nytt ekonomisystem - det är ju INGET i jämförelse! Livet är här och nu! Lev!! Var glad! I detta nu är allt bra! Vi är friska (vad vi vet) och snart är det vår. Jag skrev om det igår - I'm feeling good och det håller i sig i dag oxå...förutom att tårarna kommer lätt då tankarna på "flickan från igår" kommer tillbaka!

Va rädda om varandra!!!