Det är som att suga på en karamell.. Jag njuter varje gång jag öppnar boken. Historien i sig är som en lång ganska osammanhängande dröm.....oj, dödade jag någon? Måste gömma liket.... Nämen, stod det en elefant där? Å så fixade jag till lite kärnvapen.....bara sådär... Alla som sett filmen och/eller läst boken vet att jag pratar om? 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Minns inte när jag läste något och faktiskt låg och skrattade högt. Det bästa är ändå inte storyn, faktiskt. Det är språket - sättet den är skriven på. Helt fantastiskt rolig och bra svenska. Det är, till skillnad från så många andra, oerhört stimulerande att läsa sidorna, allt flyter på. 

Å min mor rådde mig att läsa boken före att se filmen. Annars kunde det bli lite rörigt.. Så kanske kanske man kan uppleva boken oxå men för mig är det mer en dröm och bitvis en oerhört rolig sådan... Ser fram emot filmen och inom kort kan jag se den - karamellen är snart slut!!

Sitter o väntar på en Margereta, en Hawaii o en Adonis. Varför smakar pizza så extra gott när man har simmat? Det var längesen jag var i vattnet o varje gång jag är där o kroppens krafter för mig framåt undrar jag... Varför är jag inte här oftare??

Ha en fortsatt go kväll!!