Ingen sol i dag på morgonen vilket inte alls är nödvändigt för att det ska vara en ljuvlig morgon. Sommar i början på juni… Osökt går tanken till en av mina favoritdikter. Harry Martinsson beskriver hur sommarnatt aldrig blir av – liknar mest en daggig dag… Att solen knappast går ner…

Å den där känslan av en daggig dag hade jag lite i morse när jag galet tidigt gav mig ut att springa. Är dagen full så är den…och det här med prioritering har en viss innebörd för mig när det gäller löpning. Sängen som för tillfället är klädd i lilarandig halvsatin är minst lika skön ikväll - får man tänka - och så fort min andhämtning ökar i takt med fågelsången är morrontröttheten som bortblåst.

Denna morgonen gav jag till mig själv och resten av dagen likaså. Helt o hållet. Natten var en daggig dag och det blir nog kanske inte så mycket ljusare idag….men helt underbart ändå.

Juninatten

Nu går solen knappast ner,

bländar bara av sitt sken.

Skymningsbård blir gryningstimme

varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de har mörknat

spegla morgonsolens lågor.

Juninatt blir aldrig aldrig av,

liknar mest en daggig dag.

Sjölikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort mot ljusa hav.

En sång betyder mycket....