Jag gled in i bubblan nån gång efter förra söndagen. Före en konsert, ett sånguppträdande är jag inte åtkomlig. Beroende på hur "stor" grej det är desto längre befinner jag mig i bubblan. Jag är ytterst tacksam för att jag idag fått vakna själv, fått vara ifred och bara vara/ladda/tänka/förbereda. Å då är jag bara en del i en kör. Jag är ingen solist där varenda eventuella knaston hörs. En morgon som idag är jag inte speciellt social. Fråga mina barn och andra som levt med mig...kan inte hjälpa det. Andra vet inte hur det är och det är också svårt att förklara. Det värsta är att jag knappt kan äta...men det MÅSTE jag ju om jag inte ska tuppa av på scen.

Minns en gång då jag skulle sjunga på ett bröllop och brudparet (framförallt brudgummen) önskade sin idols Whitney Houston's "I will always love you". Ja, ni förstår själva. Den ger man sig inte på frivilligt... Jag började öva in "min version" i januari (bröllopet i augusti) och trots halsinfektion veckan före gick det ändå hyfsat. MEN vad nervös jag var. Där kan vi snacka bubbla. Två veckor före utsatt datum var väggarna omkring mig som betong och på bröllopsdagen mådde jag illa av nervositet. På bröllopsfesten efteråt försvann rösten..... Tur som en tok! Minnen, minnen.

Ikväll blir det ingen "I will always love you" men väl andra underbart häftiga låtar. Än har ni en chans att köpa biljetter till jubileumskonserten Nässjö 100 år! Gör det!!!!

Ha en fortsatt underbar lördag! Det ska jag ha - i min bubbla!!! Ps. Den är genomskinlig så ni ser den inte.... I natt spricker den så då kommer ni åt mig igen..

Nu kör vi!!!!!

Underbara Spexhultasjön

På väg till Spexhult en varm septemberkväll full av konserttankar...