Har precis avnjutit en av familjens favoriträtt - Pasta Carbonara. Smidigt att göra o alla gillar. Ja, det blev återigen sent med maten/kvällsvarden/middagen idag. Tänkte på "rektorns ord" från föräldrarmötet på Åkersskolan nyss... Det är viktigt med mat på bestämda tider... Jo, jo - är man ensam med fyra barn varannan vecka är man mer än glad om man får nåt i magen överhuvudtaget. Föräldrarmöten, bandyträningar, dans, kör...eller jag kanske ska införa att vi äter prick 18.00 varje dag. Nej, David - idag blir det ingen träning för dig - nu ska vi äta en gemensam måltid! Jag vet att jag överdriver (lite) o raljerar men det är inte alltid lätt att hinna allt o göra allt som en bra förälder ska.

Fy vad jag kan känna mig, rent ut sagt, dålig ibland. Jag tyckte vi var hyfsat duktiga när Stella o jag förrförra veckan hade intensivläsning fem ggr idtället för fyra ggr. Det ska vara minst fyra gånger. Nej, jag erkänner - jag har ju inte frågat Stella när hon läst klart vad det handlade om...snudd på att jag somnade nån gång när hon läste.. Jag liksom förutsatte att hon förstod. Innerst inne tror jag o nästan vet att hon begriper då hon är riktigt haj på svenska.

Dock känner jag alltid och har känt genom årens lopp att det alltid fattas lite...man är inte tillräckligt bra som stöd för barnens skolgång. Man gör så gott man kan men man kan alltid göra lite bättre.

Nu är jag kräkstrött - har varit det de senaste timmarna. Man är trött så man mår illa. Efter en riktig skitdag på jobbet som SÖG musten ur mig fanns det inga krafter kvar.

Nåt som jag fascinerades av ich som gladde mig i klassrummet var Stellas sommarminne. Med ETT enda ord fick de beskriva deras bästa sommarminne. Det stod "Liseberg" och "Grekland" och "Kolmården" på vissa... På Stellas skylt stod det "Hålet". Många funderingar i mitt huvud men nej, jag lyckades inte klura ut det... Hemma fick jag svaret av tösen. När vi var i Falkenberg satt Stella o Tindra ofta på altangolvet o pysslade med sina gummibandsarmband och/eller ritade. Mellan springorna föll det ibland ned viktiga redskap såsom virknålar (till gummibanden) o pennor.. Katastrofen var ju nära om det inte varit för att Panduro o Ullared sålt fler.. Barn är härliga o som Ernst säger - I det enkla bor det fina....

Godnatt - nu ska jag läsa med Stella o FRÅGA efteråt vad hon precis läste....

Kram alla fina otillräckliga föräldrar

Sommarens stuga på Skrea strand med altangolvet inkl "hålet"...

Lite bättre underlag än altangolvet.

Sommarbarn

En styck otillräcklig (ibland) mamma!

Praktikant. Har själv varit en sådan – en gång i tiden. Gick andra året på ekonomiska linjen (som det hette på den tiden) och hade fått plats på SE-banken i Stockholm. Det var jag och min kompis Susanne som var där tillsammans och platsen var Solna Centrum. Det fanns inte något att göra. Fick vara på olika avdelningar och vart vi än kom fanns det inga direkt uppgifter. Titta på och timmarna gick i snigelfart. Minns den där veckan som urk. Att jag jobba på bank var länge ”det sista” jag ville göra.

Jag känner mig numera som en skurk när vi tackar nej till praktikanter. Det är så oerhört viktigt att ta emot dem men hos oss kräver det omöjliga arbetsinsatser om det ska bli någon vettig tillvaro för personen i fråga. Man kan ju tycka att man har hur mycket som helst att göra men ofta är det synnerligen svårt att lämna ifrån sig uppgifter för en oinvigd.

Har redan tackat nej till en person i höst och försökte sedan få plats åt honom på kommunens centrala ekonomifunktion där han förmodligen fått ut mer av timmarna. De hade redan tackat jag till en person….så där var det fullt. Idag har jag gjort ytterligare en person besviken. Här gällde det inte bara en vecka utan fem veckor. Eftersom vårt nya projekt ”komponentavskrivning” tar fart i det närmsta kommer min egen arbetsbelastning se rätt ”full” ut. Tillsammans med alla övriga arbetsuppgifter samt att det går mot årets slut vid tidpunkten kommer jag inte ha tid att försöka skapa en meningsfull tillvaro för en praktikant. Känns tungt att lämna ett sådant besked. Vill absolut inte att min arbetsplats ska kännas som ”urk” för en person…

Idag har jag utökat mitt kanalpaket med Viasat Sport......Frågan är nu bara om jag ska gå upp i natt kl. 01.30 och kolla Ottawa - Florida. Det finns ju en inspelningsfunktion....

Ha en fortsatt fin måndagskväll!

...för idag är det min pappas födelsedag. Kenneth Karlsson - 79 år!!! Han fick en bok av mig "tankebok för goa gubbar" och förhoppningsvis kan citaten ge lite glädje. Att köpa presenter är inte lätt och svårigheterna ökar i takt med ålder och prylinnehav. Den finaste gåvan han har/får är väl att han är så pigg och vital. Smidig i kroppen och ung i sinnet. Vad kan man mer begära när man är född 1935?

Vi hade en trevlig kväll igår när vi firade Stella och David (å lite Kenneth) med ett försenat födelsedagskalas. Presenterna haglade in och det var hundralappar, nagellack, läppglans, tröja och bio-checkar. Allt mottogs med tacksamhet. Att sprida ut sitt "fyllande" måte ju vara perfekt för barn i den åldern.

Maten räckte och blev över och kräftsoppan mättade även om jag känner att det är mer som förrätt. Men med gott bröd och ostbricka till, blir det lite mer "mat". Dessutom hade mamma gjort goda goda daimtårtor vilket var grädden på moset. Diskussionerna vid bordet var som alltid trevliga. Jakt, NHL-hockey, politik och integration var några av de ämnen som kom upp. Vegetarianen tyckte nog att det blev lite väl mycket jaktprat.....

Efter ett ihärdigt regnande spricker himlen upp och det finns hopp om en tur ute innan David ska spela träningsmatch i bandy med NIF mot GT76 i Stinsen Arena. Jag hoppas på vinst precis som i nattens NHL-match mellan Ottawa och Tampa Bay. Ottawa vann med 3-2 och Erik Karlsson gjorde mål. Gött mos!! Jag fick utförliga referat från fadern via What's up från ca 02.00 Riktigt spännande!! David lär ju inte göra mål men täpper han till målet blir det så bra så bra...

Ha en fortsatt härlig söndag!!!

Pelle, mamma, pappa och Monica

Monica och jag

Jonas, Pelle, mamma, 79-åringen, Monica (Anders och Lotta var oxå här men de fastnade tydligen inte på bild...)

David, Jois, Stella (uppochned), Elin och kusin Kristin

Presentöppning

Hittade detta i kameran oxå....Vackert öga på vacker Johanna...

Att man skriver bra - att få höra det av sin 14-åriga dotter när man igentligen bara ska vara "pinsam" värmer så hjärtat smälter. "Du skriver på ett sånt sätt, i början, så man bara vill fortsätta läsa"... Nu kanske man ska berömmet med en nypa salt då hon timmen efter skulle sätta sig i en biosalong och titta på den nya One Direction-filmen...men ändå. Man blir ju hur glad som helst. Å den litterära genen har jag i så fall ärvt ned till Elin för hon kan uttrycka sig som få. Både på svenska och engelska. Jag tycker det är så otroligt roligt att det är så. Att kunna uttrycka sig i skrift och även vilja göra det kan lätta på trycket många gånger. Sedan behöver man ju nödvändigtvis inte publicera allt offentligt. Jag har mängder med alster som jag aldrig skulle visa någon. Den dagen man flyttar in i ettan för gott - då kommer hemligheterna fram....

En dag i Jönköping som sagt. Elin är mer än lycklig att ha sett filmen med 1D och deras sommarturné. Under tiden inhandlades diverse förnödenheter inför höst och vinter. Stella fick en fleecekofta och jag fick en tunn täckjacka i färgen SVART (inte grön, rosa eller orange....utvecklar inte det vidare). En sväng på IKEA hann vi oxå med och där införskaffades några fler skålar till kvällens fest. Jag köpte också extremt billiga mattallrikar - stil vardags. 5 kr styck så det var verkligen överkomligt. Jag har gjort en del felköp i mitt liv och ETT var när jag köpte fyrkantiga tallrikar när jag skulle flytta i våras. Det är lite häftigt att lägga upp finmat på ett snyggt sätt men fy vad opraktiskt. Varenda hörn har varit i närkontakt med skåpsluckor och andra inventarier som man har i ett kök och helst av allt skulle jag vilja åka till Bodatippen med dem...

Jag säger det - tuuuuuur att jag grejade festmaten i går....annars hade jag legat risigt till nu. Snart glider släkten in för att fira Stella och David. Dessutom firar vi såklart min far som i morgon fyller 79 piggar år. Handlade en kulig present till honom idag!! 

Ha en fin lördagskväll!!!

Såhär med facit i hand blev vecka 41 en av de bästa på länge. I varje fall från tisdag kl. 19.05 räknat. Då hade jag sjungit nationalsången färdigt och jag kunde sätta mig på VIP-läkaren och bara kolla in en fartfylld hemmapremiär i basket. Har kollat på filmen som Jonas spelade in och jag är hyfsat nöjd med tanke på hur nervös jag var. Tyvärr förlorade ju det gröna Nässjölaget med de kommer tillbaka - såklart!!! 

Å så beskedet från läkaren att jag inte har något farligt i bröstet. Jag kan liksom hela tiden plocka fram det och glädjas och glädjas och glädjas. Det är så otroligt roligt att ikväll få återse barnen och även se deras glädje. Tack även till alla ni som läser och gillar vad jag skriver. Kanske är jag för personlig men när alla Facebook-vänner tycker, skriver och gillar - det kan väl inte vara fel? Eller? Att få delge er min oro som sedan vänds i enbart glädje känns hursomhelst rätt för mig. Å jag tar ofta del av andras öde eller positiva händelser. Facebook blir vad du gör det till. Välj själv hur aktiv du vill vara. Som en nära vän säger. Det finns skit i tidningar och på TV oxå - du väljer själv vad du vill läsa och titta på. Så sant!! Hur mycket tid du lägger på sociala medier är upp till dig. Märkligt är att vissa av de som deklarerar att de inte är ett dugg intresserade av Facebook är de som är mest nyfikna...

Ikväll lägger jag en hel del tid på att fixa morgondagens kalasmat. Extra kul när grytfan kokar över. Shit vilket merjobb men inget blev ju förstört vilket är skönt. Det ska bli så kul att få hit mamma o pappa, bröder och svägerskor i morgon. Anders och Lotta har ju inte varit här sedan jag flyttade så det blir extra roligt. Ska försöka luska ut hur regeringsbildningen blir i Nässjö kommun de fyra kommande åren. Det skulle väl varit klart denna veckan men det drar ut på tiden. Jag har ingen vidare förhoppning över att få veta några hemlisar. Jope på SmT ligger alltid steget före. Kanske det står i måndagens tidning???

Ha en go kväll alla underbara läsare!! Det ska JAG ha!

Ps. Fick frågan i dag på jobbet om jag syftade på coacherna i Nässjö basket när jag beskrev snyggheten på män utan hår. Näpp, det var INTE nån av dem jag tänkte på.....

Ja, en löparrunda hann jag med innan festmaten skulle fixas.... Spexhult tur och retur!!

Jaha, är det min tur nu?? Det var min första spontana tanke när jag kände knölen i bröstet för några veckor sedan. Det är så många som drabbas och varför skulle jag vara förskonad. Det är många destruktiva tankar som far igenom huvudet och eftersom bröstcancer finns i släkten så blir man ju inte bättre till mods.

Ringde direkt och fick remiss till både mammografi och läkarbesök. Att sköterskan som tog emot samtalet med tröstande röst sa att ”de allra flesta som söker får ett positivt svar och att det inte är farligt” hjälpte föga. Jag har sett på nära håll hur en kvinna drabbades och jag mår fysiskt illa bara av tanken att gå igenom samma sak. Trots att man intalar sig att läkarna är duktiga - de allra flesta överlever......vissa stunder är man inte positiv. Det fanns dagar då jag har kunnat skjuta tankarna ifrån mig – det är ju lättare när man har fullt upp som man vanligtvis har. Det har också funnits kvällar då jag har varit ensam och tårarna har kommit så fort jag har tänkt på barnen….tänk om jag inte får se dem växa upp............tänk om jag inte får vara med mer...

De senaste nätterna har jag drömt om att jag tappat allt hår, sett bilder på mig som flintskallig och även om jag vet att DET inte på något vis är det värsta är det nog för alla oss kvinnor väldigt smärtsamt att bli av med håret. En man kan vara hur snygg som helst utan hår – betraktas mer som en frisyr och dessutom tämligen vanligt. Jag vill dock inte påstå att det för den skull inte kan vara ett trauma för en kille att tappa håret de en gång hade. Tanken att bli av med brösten har jag också umgåtts med. Nödvändigt om man måste men det är ju snudd på ironiskt - när man väl börjat tycka om dem, ska man bli av med dem.

Å när jag igår var på mammografi ville de komplettera med ett ultraljud vilket visade en helt ofarlig vätskefylld systa. Obeskrivlig glädje! Alla eventuella problem försvinner på stört och närvaron är tillbaka. De sista tre veckorna har jag nog delvis varit i en annan värld. Därför ville jag även berätta för barnen då de ändå märker att man är lite låg och funderar. Kanske var det onödigt då det såklart oroade dem. Ändå kanske bra då de förr eller senare förstår att livet är skört. Vi är inte odödliga! Det var många hjärtan i SMS’en från barnen igår. Nu ”unnar” jag mig och barnen en tågresa med övernattning på höstlovet! Man vet aldrig vad som händer i morgon.

När jag la mig igår var jag fylld av så stor tacksamhet att det är svårt att beskriva men jag tänkte även på de andra kvinnorna…..de som får ett helt annat besked……..

Va rädda om varandra!

Vissa dagar är det bara så. Verkligen så! Love life! Å det är INTE bara för att jag lyckades sjunga nationalsången igår UTAN att svimma framför publiken i sporthallen. Det bidrar förstås men det är inte hela anledningen. Det finns såååå mycket annat att vara tacksam över i livet. Återkommer till detta nån annan dag.

Hela dagen har haft ett ljust skimmer över sig. De där arbetsuppgifterna som är....ett nödvändigt ont...göra manuella listor i excel när inte vårt ekonomisystem producerar det jag vill ha...det gick i dag som en dans. Efter jobbet la jag in lite räkningar för betalning och då plingade David på och gav mig den varmaste kramen jag känt!! Underbart! Han hade precis tränat bandy på SKogsvalen och kom förbi för atthämta ett par brallor. Kläderna "tar ibland slut" på den ena adressen... Sedan sprang jag en mycket härlig Spexhultsrunda men jag missbedömde mörkrets anfall å det grövsta. Från Spexhults skattegård till det kommunala gatljuset börjar i Vallbohaga var det mer än svart. Å det är då de kommer. Vildsvinen, älgarna, råbockarna...men egentligen är det bara stenar, stubbar och grenar i olika konstellationer. Det är lite häftigt ändå hur allting faktiskt börjar "röra" sig när skymningen faller och man jagar upp sig själv. Enda fördelen med det är att löpningen går snabbare...

Å så handlingen efteråt. Mina vardagskvällar har en tendens att bli så sena! Vill ju göra så mycket. Handla på Willys vid 20.00 - det är lugnt och skönt i varje fall. Kom på en sån smidig rätt till helgens släktfest då vi firar Stella och David. En sådan som jag kan förbereda redan på fredagkvällen. Det har nämligen blivit lite ändring i planerna för lördagen. Jag som trodde att jag BARA hade en fest att fixa till kvällen. One Direction har gjort en ny film och det är Sverigepremiär på lördag. Ni kanske kan räkna ut resten själva? Elin MÅSTE se den. MÅSTE!!! På lördag. Hon har deklarerat att förmodligen inte kommer att överleva annars.....det sa hon inte men jag kan läsa mellan raderna när hon messar mig. Med andra ord blir det en tur till Jönköping på lördag - några timmar över dagen. 1D-febern håller i sig! Dessutom kanske jag kan köpa några nya brallor till David!

Ha en fortsatt go onsdagskväll!!! Vill omfamna alla ikväll - kram!!!!

Nedsläckt…helt mörkt….tyst (relativt i varje fall)….Läktarna i Nässjö sporthall är full med människor men jag ser ingen. Jag låtsas hårt…intalar mig att jag står i duschen och då får vi hoppas att de inte heller ser mig….. Har inte hittat nån bra instrumental musik som jag kan sjunga till så det får bli acapella. Alltid värre då du själv måste "driva" sången framåt. Nervositeten är jobbig. Min fiende. Den gör att hjärtat slår dubbelt vilket helt kan eliminera tonerna och sabba rösten. Att andas lugnt….lugnt…lugnt…hjälper men ibland lyckas jag inte få bukt med hjärtslagen.

Tack Anna och Anna för att ni frågade mig om jag ville framföra nationalsången i fullsatt sporthall inför Nässjö Baskets hemmapremiär. Ni gav mig en utmaning och jag är glad att jag inte tackade nej (som var min första och spontana tanke). Det hade varit ren feghet i så fall, för jag älskar ju att sjunga. Att göra något som verkligen går utanför sin egen bekväma zon trots att man är sjukligt nervös och nästan mår illa sekunderna före, är nyttigt. Man växer som människa. Det behöver inte bara handla om att sjunga….det kan vara allt ifrån till att börja prata med främmande människor på ett event eller kurs, att ringa ett ”jobbigt” samtal, öppna munnen och säga din avvikande åsikt på personalmötet…. precis vad som helst.

Att sjunga nationalsången är inte heller så lätt…ja visst – den är enkel och fin men den bara ÄR. Du kan inte direkt tolka den på ditt eget sätt (förutom Zlatan vilket iofs är en version jag gillar). Kanske den inte heller ska tolkas – den är som den är.  Jag tänkte positivt. Det är inget märkvärdigt, inga kluriga stämmor, bara sång, bara melodi rätt och slätt. Allt folk som kommer – de kommer inte för MIN skull. De kommer dit för att se Nässjö basketlag vinna över Södertälje och min sång är över på max 2 minuter.

Å när det nu väl är över och det gick bra, rösten höll sig hyfsat i skinnet och det känns bara så otroligt skönt….ungefär som att ta sig en varm o skön dusch…för det var ju precis det jag låtsades att jag gjorde.

Ps. Kan ju tillägga den inte helt oviktiga detaljen om matchens resultat. Tyvärr förlorade Nässjö och utan att ha speciellt mycket basketkunskaper känns det som att Nässjö inte sätter bollarna i kassen jämfört med motståndarlaget. Annars är det såååå bra jobbat av Nässjö. Tredje perioden höll de gröna nästan på att vända hela skiten. Basket är otroligt kul att titta på. Vilket drag. Fart och fläkt hela tiden! Det blir fler besök! Goooooo Greeeeens!!!

Helt okej avslutning på dagen.......