Idag har många surdegar åkt in ugnen o blivit fina bullar... Ni vet, när man har en to-do-list och det mesta bockas av. Grej efter grej reder ut sig när deadline som kallas julslut närmar sig. Otroligt skönt! Å jag brukar verkligen inte kallas för nån som fegar för att ta tjuren vid hornen men ibland syns ju inte ens tjuren till (för att närmare förklara saken).

Kom hem efter en bra arbetsdag. Sprang en skön runda. Trots lite regn o rejäl vind - helt okej o mer än behövligt. Energin därifrån fick mig att både rimma på julklapparna, göra knäcke och knäck (tänk så lika ord o så komplett olika sak). Det förstnämnda - gott o nyttigt - det sistnämnda - gott och onödigt eller onödigt gott kanske... Ja ja - det sista hade jag inte gjort om min fine son inte uttryckligen bett mig... Snällare mamma än vanligt kanske?

Samtidigt som jag fyllde formarna med het smet redde jag ut hur barnen skulle vara nu när detta konstiga år möter ett nytt... Vecka 53 o vecka 1 - växelvis o jag har jämna veckor - vojne vojne. Allt löser sig på bästa sätt!!

Dagens gladaste händelse var ett blomsterbud. DET händer inte ofta o på lappen stod det God Jul från BU-nämnden o tack för gott samarbete. I höstas orkade jag ju inte riktigt men min förhoppning är att komma tillbaka! Det värmde nästan lika mycket som knäcksmet på handen...

Godnatt alla fina därute! Kram från en knäckemätt - ej att förväxla med knäckmätt för får jag välja blir det fudge : )

På Davids begäran o utan mandel

Tusen tack!!!!