Rubriken är en fråga med viss känsla av ängslan. Tror man att man är för evigt ung och orkar hur mycket som helst. Ibland lever jag fortfarande i den illusionen, tydligen.....

Vi startar från början. Gårdagen tillbringade vi i Borohallen. Snöpligt nog förlorade Boro. 6-3... Massor med folk och en mycket spännande match. Hade bestämt mig för att vara ledig idag och jag fick ju då sovmorgon (för mig själv) i Landsbro. God frukost!!!! Vidare till Nässjö efter världens godaste frukost. Det är ju sportlov men det fanns inte så många barn hemma. Johanna jobbar, David åker utför i Säfsen och Elin sover till kl. 13.00 Stella kom dock tidigare vilket i sig är härligt.

Innan dess hann jag med en 15 km lång löparrunda - underbart HÄRLIGT i varm sol och snö som töar bort.... Sedan tog jag tag i städningen. Kan väl inte betecknas som underbart men har man tid KAN det vara tillfredsställande - i varje fall när det klart. Å det blev det plus lite tvätt. Sedan handling. På ICA. Mycket folk! Innan jag var klar var jag helt matt. Blodsockerfallet var nere vid tårna typ.... Träffade en gammal jobbarkopmpis och jag kunde stått i flera timmar till och pratat. Att livet kan vara så grymt orättvist.... Den förbannade cancern tar och förstör liv. Mina ögon tåras och jag kan bara hoppas som så många med mig.

Sitter nu vid köksbordet och är nöjd, utmattad (läs ASTRÖTT) men tillfreds. Jag är frisk. Vad jag vet. Carpe Diem. Det borde tatueras in i våra sinnen. Men fullt ös tär på vardagskrafterna. Det måste vara åldern. Kvällsmat på G. Mozzarella, bacon, rödlök och basilika på rostade mackor ÄR en höjdare. Prova! Ni kommer inte att bli besvikna!!

Ha en fortsatt fin fredagskväll!!!

En favoritfrukost.

Näe....katten Whiskey bryr sig inte om dammsugarmonstret!!!