Läste en liten krönika i dagens ex av Smålandstidningen. Om "balans i obalansen". Att räcka till på jobbet, att räcka till hemma.... Att försöka lägga det där pusslet med tusen små bitar. Det var bra skrivet - precis som jag känner oftast. Har ändå (ibland) en hyfsad balans i obalansen - den obalans som är min verklighet. Å jag är inte ensam. Fler känner som jag!

Gick direkt från en fullspäckad arbetsdag till majoritetsmöte i Stadshuset. Socialchefen berättade om deras plan för 2017--2030 som bygger på långsiktighet kallad "Lust till livet hela livet". Mycket intressant! Vi blir piggare o vi blir äldre, de äldre vill bo kvar hemma o vårdas o få omsorg i sin egen bostad. Därefter halvårsbokslut, budget o en massa siffror vilket är för mig som ekonom oxå mycket intressant. Jag ääääälskar staplar o diagram o de bygger på siffror! När tekniska serviceförvaltningen dessutom i sammanhanget visar på bra plus - gott gott!!

Vidare till Centerlokalen o sammanfatta o vidare diskussion om vad som händer o sker. Alltid lika givande o intressant - det ger energi (även att jag är så trött så jag mår lite illa ). Jag lyssnar o deltar och när jag sitter där men min oerhörda simultanförmåga (kvinna som jag är) har jag såååå dåligt samvete för att jag lämnar barnen hemma, inte kunde skjutsa David till barmarksträning i Lövhult, att jag inser att klockan kommer att bli 22.00 istället för 21.00 (som jag lovade Stella) innan jag kommer hem.

Väl hemma står Henry o Stella i köket o ska göra kvällsmat. Sent!!!!! tycker jag... Vi glömde att äta svarar de..... Mmmm. Tur att jag fick skjuts hem av min snälle bror från mötet. Kom lite tidigare hem o ville inte gå hem genom Nässjö stad på mörka gator (kvinna som jag är...).

Ja det är många pusselbitar. Huvudsaken är att barnen har längtat efter sin pusselmamma!! Deg är liksom huvudsaken.

Natti natti