Idag när jag lunchpromenerade pratade jag med mor. Det blev vissa avbrott i samtalet. Insättning och uttagning av pepparkaksplåtar. Jag fick en sån längtan tillbaka till förr. Den dagen man bakade pepparkakor för jag fick faktiskt hjälpa till och baka några egna. Mest var jag nog ugnsvakt så inga plåtar brändes. Det blev en väldans massa pepparkakor..... Har starka minnen av den höga stora plåtburken med blått lock som innehöll en mängd hjärtan. Det och iskall mjölk från pappas kossor ? det fanns inget godare.

Min egen erfarenhet av att baka och tillsätta pepparkaksdeg har varit sisådär? Minns första gången när jag skulle baka i egen lya. Gjorde kaxigt mycket deg och jag slet och kavlade och degen tog aldrig slut. Sedan bakade jag nog inte förrän Johanna kom till världen och då i mycket mindre mängd. De sista åren köpte jag en färdig degrulle, mest för doftens skull. Tacksamt nog gjorde mina barns farmor Mai en tradition av att baka tillsammans med sina barnbarn ? en mycket uppskattad tradition. De kom sedan hem med varsin låda med pepparkakor i mycket skiftande storlek och framförallt tjocklek? Samma goda smak (jag tror en aning citron av cederolja) men väldigt olika de farmor alltid gör. Lövtunna!!

Dagen har varit ganska tung. Ibland önskar verkligen att jag kunde sluta oroa mig för allt som komma skall. Det kanske inte ens kommer? Jag jobbar på det men man är som man är. Önskar ibland att jag inte (konstigt nog) kände sånt ansvar för arbetsuppgifterna och kunna säga som så många andra. ?Hinner inte?.? Men, återigen man är som man är. Faktum är att jag idag känner mig helt tom på energi.

Just nu önskar jag att jag var 10?12 år och stod med pepparkaksmåttet i högsta hugg hemma i köket i Norra Sandsjö tillsammans med mamma. Jag brukar faktiskt få en burk av mamma till jul. Längtar! Till dess får jag hålla till godo med Mor Annas. De är också mycket goda och framförallt om man lägger till stark ost och starkt kaffe eller glögg.

Ha en fin afton!