Medan snötäckt skog susade förbi utanför fönstret igår när jag åkte tåg funderar jag på livet. Jag funderar bra när jag åker tåg.

Man måste hela tiden vara stark för att orka med allt. Jag har fött barn som har mer eller mindre av den varan - orken. Min minsta Stella är tuff och jag tror att hon är bra rustad inför livet. Hon föddes till denna världen med två pappor enkelt förklarat. Jag kunde gjort annorlunda och egoistiskt sett mycket mycket enklare för mig. För att slippa bekymmer och uppslitande konflikter kunde jag utestängt personer i vårt liv. För hennes skull gjorde jag som man ska och borde. Alla barn har rätt till sina rötter men alla barn har också rätt till allas kärlek. Vem kan med gott samvete påverka någon att inte få ta del av kärlek? Jag kan inte förstå det. Jag kommer aldrig att kunna förstå det.

Min kärlek till Stella är kravlös o gummibanden mellan oss är starka men väldigt töjbara. Jag hoppas att hon förstår mina beslut en gång i livet och kommer att tacka mig. Med hela sitt hjärta!!

Lys upp min himmel i natt!

Min egen stjärna, min Stella

Du fanns inom bara mig

länge, länge

Du var min

Jag valde att föda dig

Ett självklart beslut

Men vad jag inte visste

Var hur svårt det skulle bli

att dela dig med någon annan

För jag måste just dela

med mig av dig för att

du ska älska mig

Du lilla stjärna

Jag vill att du ska lysa

hos mig av din egna kraft och vilja

Nu är jag helt ensam

Lys upp min himmel

med ditt milda sken

så jag kan sova utan dig i natt

Sigrid maj 2005