21 april. Vilken stor dag! Jonas har blivit farfar. Önskar han vore här nu så bonusfarmor kunde krama krama honom. Men jag får vänta några timmar till.

Ytterligare en dag hemma i sjuksängen o natten var värre än på länge. Kokhet och svettig om vartannat. Jag blir som en man när jag blir sjuk - döende. Faktum är att efter frukost o upprätt läge några timmar framför TV'n börjar livet så smått återvända. Eller kanske är det så att Ipren verkligen håller vad den lovar. Febern har gått ner o huvudvärken har försvunnit. Två sköna samtal gav energi. Mamma och bästa Susanne. Märkligt hur telefonprat kan göra mig på gott humör.

Ligger o tänker på den nya familjen och vilket lyckorus som omger dem nu. All väntan (å lite till) är över. I tankarna slängs jag tillbaka till mina egna förlossningar - hur man ville ta hela världen i sin famn när man låg på BB med bebisen på magen. Så stark och oövervinnelig man kände sig.

Stort grattis Pelle o Lina till lille killen!

En väl utblommad tulpanbukett! Vackrare än någonsin! Livet återvänder!!