Kroppen är en fantastisk maskin. Alla små delar måste vara intakta för att hela maskinen ska fungera. Ett samspel där varje funktion är unik men fyller just sin funktion. När man är frisk tänker man inte särskilt mycket på det - man tar det för givet. När man blir sjuk blir fenomenet så mycket tydligare.

Att få lunginflammation betyder att ett mycket stort organ har fått sig en smäll och det är inte så konstigt att hela kroppen blir nedgången. Förutom feber, huvudvärk, hosta kan jag även säga hej till irriterade ögon och munblåsor som gör att den lilla aptiten jag hade blivit ännu mindre.

Jag ligger och drömmer om Spexhult, de där promenaderna där benen trummar på och kroppen bara njuter (hela kroppen). När nästan varje sinne får sitt i form av doft, ljud, utsikt. Jag drömmer om vandring på Höglandsleden - där okända stigar blir kända. Just nu känns det högst overkligt att jag någonsin har gått en lång runda. Jag drömmer om att ha orken till att tvätta och laga mat åt min familj. Att ha en frisk o stark kropp är lycka!

Lycka är också att höra far, mor och moster Karin tvätta mina fönster. En helt fantastiskt tråkig syssla som tydligen generationen före mig verkar ha en annan inställning till. Så otroligt glad och tacksam för denna hjälp. Pappa skakar potatis och det ser ut som att det blir fisksoppa till middag. Jag vet hur gott det är. Så håll er lugna nu - skitblåsor i munnen, så jag kan äta ordentligt!

Ha en fortsatt fin tisdag!

Fina mamma Gunilla och fina moster Karin