Lyckan är att hitta ett par termobrallor i bra skick. Ärvegrejor knappt använda. Det händer ju nåt där i tonåren med barnen, när barn blir lite halvt vuxna o helt plötsligt heter tonåring. Då tvingar man inte längre på dem mössa, bra vantar och rejäla vinterkläder. Den pondusen har åtminstone inte jag som moder haft. Det är mest håliga jeans (eller rättare sagt de hänger knappt ihop) och icke halsduk som gäller. Å man får bara blunda o låtsas som att det regnar och hoppas på att de inte bli förkylda. Nej, regna gör det INTE för tillfället.

På torsdag är det friluftsdag för Stella o övriga från Norråsaskolan. I Lövhult. Hon och ett gäng ska åka pulka o nu helt plötsligt var det oerhört viktigt med termobyxor o rejäla vantar. Det verkar som hon ser fram emot det rejält och visst är pulka kul. Även för vuxna. Särskilt om man har varm choklad med sig.

Å en rad om jobbet som är en stor del av vardagen o livet. Vissa dagar känns verkligen som ett rejält kliv framåt. Vanligtvis. Vissa dagar känns som två steg bakåt och steget framåt kommer liksom inte.. Idag var en sån dag. I morgon är en ny dag - då kommer säkert framsteget. Ligger under filten o känner mig inte hurk. Hoppas att det blir ett steg ur sängen i mon. Jonas har precis hämtat sig från sin förkylning och jag har hoppats på att klara mig undan.

Go kväll!