Vart du än går

Jag tror ärligt talat jag aldrig blivit lyckligare för ett regn, regnet som kom i natt. Vaknade framåt två-tiden av det där speciella ljudet när dropparna når altantaket och det kom en helt underbar regndoft in i sovrummet. Så välbehövligt men såklart en alldeles för liten mängd. Skulle behöva regna dag ut och dag in länge, för att återställa en törstande och torkande natur. I går åkte vi till badet i Grimstorp för att svalka oss. Jag njuter verkligen när jag inte ens behöver anstränga mig för att doppa mig. Längesedan jag kände ett sådan behov av svalka. Som livet lite återvänder när man blivit nedkyld. Så mycket mer blev det inte gjort igår. Vi cyklade en bra runda - fick i varje fall lite endorfiner.

Annars hade jag nog en efter-födelsedag rent allmänt. Ibland känns det som man kan hålla all oro för allting ifrån sig. Sedan går det inte. Den där tunga blöta filten är som ett gissel när jag funderar och funderar och verkligen inte kommer till en lösning. Tänk om man som mamma kunde bära sina barns bekymmer. Det gör man ju mer eller mindre alltid, på sätt och vis och då kunde ju barnen i rimlighetens namn få slippa dem.

Svalare dag och jag avslutar den i grönt. Gruppmöte med Centern. Information om kvarteret Ärlan till att börja med, i Pigalle. Därefter inför-valet-diskussion i vår möteslokal. Nu är det inte långt kvar till den 9 september och mycket ska hända innan dess.

Godnatt!