Så var det då dags. Att gå till jobbet från Solbacka för första gången. Utrustad med sköna skor, bra kläder samt en skön ryggsäck. Vid närmare eftertanke glömde jag nog bara reflexer i morgonens bråda timma vilket inte är så bara men jag hade ju pannlampa. Kanoninköp på Gekås i Ullared och lampan hade tre olika styrkor och satt bra på huvudet.

Det finns en del mörka partier på vägen och jag ska väl helt ärligt skriva att det är lite läskigt. Nej, vildsvinen vågar sig inte så nära människor och byggnader säger Jonas och andra som vet, men i helgen när Jonas och jag gick en runda i skogen såg jag med egna ögon att de visst bökar omkring nära både människor och bebyggelse. Hmm?. Såg dock inga vildsvin idag men min pannlampa bländade några kossor som låg på en äng i slutet på Idvägen. Innan jag begrep vad det var, ha ha. Det såg ut som små troll när de låg ned. Såg lite läskigt ut när jag hade 14 glimmande ögon mot mig. Nästa läskiga grej var ett par lysen som vandrade runt i låg höjd i en trädgård vid Spexhults gård. När jag kom närmare var det en robotgräsklippare med lyse. Inte alls farlig.

En cyklist (pendlare) susade om mig och är man inte förberedd är det nog det som får en ett haja till mest. Lyssnar inte på musik dessa mörka passager - vill ha koll på ljud. Annars är det inte mycket trafik på morgonkvisten. Det är en av de saker som är mest rofyllt med Solbacka. Så tyst och lugnt. Igår kväll var det bara blåsten som ven utanför, inga andra ljud. Extremt avstressande att leva och bo här ute. Man liksom hämtar energi och jag var nog inte beredd på att jag skulle få den känslan absolut varje gång jag kommer hit. Mycket positivt! Man uppskattar olika saker olika beroende på var man befinner sig i livet. Att bara se naturen inpå knuten, sjön åt andra hållet - det är en obeskrivlig förmån- värt otroligt mycket.

Beträffande morgonpromenaderna vänjer jag mig nog hursomhelst vid mörkret. Det är en mycket skön start på dagen - 7,5 km morgonpromenad innan jobbet startar. Framme kl. halv åtta. Jonas hämtade mig när han slutade. Kunde gå retur hem också, så klart, men eventuell ytterligare promenaden väljer jag att göra med Jonas istället för utan. Med pannlampor på gick vi en rejäl runda i Solbacka med omnejd. Det bästa med att vara två i mörker är att jag inte är något ängslig eller rädd - inte ens för vildsvin.

Ha en fin kväll! Vår tid är nu - i dubbel bemärkelse!!