Gick från Solbacka i morse medan solen jobbade på och skapade gryning. Lite halt på sina ställen men ack så skönt att starta dagen så. Det är de små och vardagliga ljuspunkterna man får klamra sig fast vid när sinnesstämningen allmänt är lite låg. Förstår inte vad det beror på bara. Jag oroar mig så för allt. Från smått till stort. Den där oron gnager och tar så mycket energi. Önskar så innerligt att jag kunde släppa kontrollen och försöka ha inställningen - det löser sig. Det gör ju oftast det, mer eller mindre bra. Grejen är att jag oroar mig så för att andra inte gör det de ska. Å det händer ibland men eftersom jag ändå oftast måste reda upp det själv så borde jag kunna släppa orosbiten. Det är liksom lönlöst.

Gick även lunchrundan runt Träslända idag. Man kan inte låta bli då naturen och vädret ropar och visar vår. Onaturligt varmt för att vara 13 februari och man kan ju undra....ja, så var oron där igen. För världen. Vill uppleva naturens årstider, under så många år till. Vill efterlämna en värld som är värd namnet.

Förutom att man mår så mycket bättre när man har många steg i dagens bagage är att jag sover nästan alltid bättre. Kroppen tar ut sin vila helt enkelt. Kanonbra lösning där av vår Herre. Nu händer det i och för sig ganska ofta att jag ligger i timmar och kan inte sova. Vanliga tankar som inte är så knepiga på dagen blir enormt mycket större på natten. Undra just varför? Där och då är det absolut lönlöst. Kan inte lösa någonting nattetid.

Ikväll är Jonas och jag förpassade till radhuset. David har sportlov och ville chilla med några kompisar i Solbacka. Av någon outgrundlig anledning ville han inte att vi skulle vara där. Undra just vad begreppet chilla innebär. Bada i tunnan ingick ? det förstod jag. Max 5 pers åt gången har jag förmanat. Inget ska gå sönder under deras chillningstimmar och det ska städas ordentligt efteråt. Oroar jag mig?.nejdå. Inte alls.

Ha en fin kväll!

Undra just om chillande ungdomar tottar på det här...?