Nu har det gått några dagar sedan studentdagen. Hela våren har anspänningen varit större än vanligt. Corona som ställde till det för allt och alla. Folk har mist sina liv för den här skiten och samtidigt som man har sett nedstämda ungdomar som fått sina studentdrömmar grusade har man har haft dåligt samvete för att göra en fest och göra sitt bästa för att dagen skulle bli minnesvärd för i mitt fall, min son. Med andan i halsen skickades inbjudningarna och folket kom. Å vilken dag det blev att minnas. Vill uppleva igen, igen och igen. Återuppleva stämningen, Davids glädje och lycka. Så stolt!

Dagen efter kändes det tomt. Precis som vid de andra barnens stora dagar. Så mycket förberedelser och POFF är allt över så fort och fort.
Nu känns det bättre. Dekorationerna är bortstädade men inte studentbokstäverna och blommorna. Som om jag ville ha det kvar lite till. Så tacksam i tider som dessa att allt blev toppen. Så tacksam att folk kom och gjorde dagen.

Nu är det full fart mot mitt i sommaren - den svenskaste högtiden av dem alla. Underbart väder för ovanlighetens skull. Förra året var det styv kuling o vi eldade i kamin. Vi tar båten till vännerna Tina o Henke i morgon. Innan dess blir det sill o färsk potatis. Det hade ju varit trevligt att ha fått flaggstången i backen men hålet är i varje fall grävt!

Ha en fin kväll!

KÄRLEK Den finaste fyrklövern jag vet

Lite på sniskan men de hänger kvar

Å de står där o levererar

Hålet är grävt