I den ordningen. Greta Thunberg, Ulf Lundell. Mona Sahlin och Anders Tegnell. På mina promenader till jobbet denna vecka har jag lyssnat på årets sommarpratare. I måndag Greta - en profet av vår tid. En ren naturbegåvning. Hon säger sanningen och pratat om verkligheten - rakt uppochned, utan att linda in sitt budskap. Om man sedan orkar ta in det och förstå är upp till oss.

Vi i Sverige lever vi som om vi hade 4,5 jordklot och det håller inte. Hon sa så många klokheter och det är svårt att sammanfatta ett sommarprat som hennes. Det måste höras. Hon är genuint äkta och gör inte sina aktioner för egen vinning eller få mest likes. Hon gör det för världen. För nästkommande generationer. Det märks tydligt när hon berättar. Å vi dövar våra samveten med att säga ?vi kan inte gå bakåt i utvecklingen? men frågan är om vi har några alternativ? Vi dövar våra samveten med att säga ?vi är för många på jorden?. Frågan är vilka som ska bort. Vi som överkonsumerar eller de som hushållar med jordens resurser? Oerhört svåra frågor. Såklart. Hon tyckte det var absurt att hon, en tonåring, fick frågan hur man löser klimatkrisen. Hennes önskan är att de som ?styr och bestämmer? lyssnar på forskarna, läser deras rapporter och tar beslut därefter.

Visst känns det bra, i den stunden, att jag går till jobbet, att jag sopsorterar hårt. Men i nästa stund köper jag mig en ny sommarkjol som jag egentligen klarar mig rätt bra utan...

Ulf Lundell var mest arg på allt och Mona lite bitter, förvisso med all rätt.

Dagens prat av Anders Tegnell var oxå otroligt intressant. Han har en fantastisk erfarenhet och kompentens när det gäller smitta. Å Corinakrisen har hela samhället tagit till sig, ställt om o backat upp. För människor ska inte dö i onödan och i förtid. Frågan är som Greta ställde, hur kan vi tillåta att många många många människor dör precis av den anledningen av miljöförstöring och luftföroreningar. Intressant parallell. Då är det ok.

Till sist handlar ju allt ändå om pengar och att människan är bekväm.

Sommarmorgon och jag vill av hela mitt hjärta att mina barnbarn och deras barn får uppleva allt det här.

Hö i strängar slungar mig tillbaka till barndomen. Doften! När pappa hade självlastarvagn och man hissade hölassen upp på rännet.