Jag känner mig lite som ett litet barn. När det hände (i ett barns värld) nåt otäckt eller obehagligt. Man blundande och önskade att allt ont vips var borta när man åter öppnade ögonen. Men jag har mentalt blundat hela eftermiddagen men Covid 19 försvinner inte - inte än på länge. Nu kommer hårdare restriktioner, inte träffa någon mer än familjen, jobba hemma, social distansering. Lite sluta leva. Man får acceptera och göra sitt bästa. Minska smittan o skona vården.

Men jag kan meddela att jag känner paniken i kroppen komma smygande. Jag kan göra mycket hemma, många arbetsuppgifter men kan inte göra allt. Å nu är det mer än full rulle på jobbet på alla fronter. Arbetet med budget 2021 börjar på allvar o sedan ett bokslut på det. Å tråkigt att inte få vara på jobbet o träffa kollegor.

Lite glädje så. Över fantastiska Johanna och hennes kreativitet, envishet och talang. Till Halloween skulle den vara klar. Klänningen! A la 1800-tal. A la serien Outlander som förövrigt Johanna tipsade oss om. Så underbart vacker, jag njuter när jag tittar på bilderna. Å vem kan vara rädd för vargen då? Inte ens Rödluvan! Ha, ha, ha! Jodå, både Oliver och katten Venice var utklädda.

Gin kväll på er!!