Dagarna hemma fortsätter tugga på. Igår var en sån där dag då det slutar med ont-i-huvudet. Å dagen var inte så mycket hemma. Startade tidigt så skulle hinna jobba nåt.

Passade på att traska med Stella till bussen för att det var första gången att ta sig ut till busshållplatsen - kolla hur lång tid det tog att gå. Exakt tio min. Moppen är avställd på grund av säsong.

Tog spruta nr 2 TBE. Check! Hon måste träffat rätt på en nerv för satan i gatan vad ont det gjorde. Hela dan idag har jag haft typ träningsvärk i hela
armen.

Tillbaka till teams-möte och pga det nya arbetsuppgifter att snabbt få fram för att komma vidare. Budget 2021, budget 2021, budget 2021.

Hämta Stella på skolan vid 13 så hon slapp sitta o vänta drygt 1,5 h på nästa buss hem.

Hem o vända, vidare till Ryhov, hann inte äta för jag fastnade i ett exceldokument. När jag låg där på britsen en timme medan de röntgade mitt hjärta med ultraljud hann jag tänka en del. Här ligger jag fullt frisk och sjukvården vill trippelkolla många ggr ytterligare om det är nåt fel. För fem år sedan drog detta igång o nu har nån ny hjärtläkare i Eksjö hittat min journal och vill kolla igen. Hjärtat slog så fint - jag så det med egna ögon. Bra flöde och fart på blodet, ingen kammare är förstorad trots den defekt jag har. Något förstorad vena cava - undre hålvenen. Antingen något genetiskt fel eller så har jag tränat till mig detta.
Läkaren sa sammanfattningsvis - visst om du satt still ett halvår kanske den skulle krympa men det ska du INTE! Fortsätt träna. Min tanke går till elitidrottare- hur bigga måste inte deras va?

Märklig känsla att se alla rymdmänniskor i korridorerna. Personal med visir.

Tog en macka på café Ryhov efteråt och ringde till mamma. Lugnade ned mig lite.
Körde hemåt på 2-1 vägen som jag fullkomligt hatar. Gillar inte att köra bil helt enkelt.

Kom hem o gjorde lite färdigt vid datorn tills det inte gick mer. Slut i rutan o slut i knoppen. När ögonen går i kors - då är det dax att slå igen burken.

Go kväll!