För 22 år sedan var jag stor. Dagen innan Elin bestämde sig för att komma till världen. En enorm mage och bebisen ville ju aldrig komma ut. Två veckor över tiden och visst var jag glad att det kuggade över till nytt millennium MEN det var drygt. I drygt nio månader bar jag dig och vi visste ju inte om det var en flicka eller pojke. Detta utspelade sig på den tiden då man inte så ofta tog reda på könet. På den tiden funderade man kanske inte lika ofta på planeringen. Det blir ju liksom det det blir. Eller inte.

Jag födde en lite Elin. En fantastiskt nöjd och glad lite tös som sällan var ledsen - eller skrek. Sov från natt ett i sin säng och var nöjd med det mesta. Storasyster Johanna var den bästaste syrra man kan tänka sig. Så stolt och hjälpsam och det märktes aldrig nån jobbig avundsjuka som iofs kan vara väldigt normalt när man är 3,5 år och får en bebis till i huset.

I femton år var du tjej men sen efter år av mörker och en energikrävande process hände saker. Med facit i hand vill jag inte ha detta ogjort även om det där och då var många tårar och frågor och mycket mammaångest. Jag bestämde mig tidigt att jag skulle göra allt i min makt att hjälpa dig och försöka förstå. Det är en förälders skyldighet. Jag tycker att jag lyckades. Jag förstår! Å då var könsidentiteten bara en del av allt, depression och ADD var också iblandade.

Idag när jag ser dig, hör dig och upplever det liv du skapat - jag får nypa mig i armen och fattar inte riktigt att det är sant. Dina ambitioner, din livsglädje skänker mig så mycket glädje och stolthet. Du har bevisat att man kan vända mörker till ljus.

Flicka eller pojke - spelar ingen som helst roll. För mig är du - du! Helt unik!

22 år av kärlek - minus en dag plus 9 månader och två veckor

Storasyrra och lillasyrra

Mormor och Henry i ett sommarfint Torset

 

Lena

11 januari 2022 17:28

Så fantastisk att det nuförtiden går att få sin rätta identitet tillbaka ❤️
I vår by för 42 år sedan växte en flicka upp i en pojkes kropp, troende föräldrar som agresivt tvärvägrade förstå, alla vi andra såg & försökte stött *henne*
Inte förens för bara något år sedan började hon sin förvandling till den hon alltid varit & har nu det vackraste Prinsessnamn ❤️
Så fint att du var en varm & stöttande mamma ❤️
Kram /Lena

http://frallorna.bloggplatsen.se

Sofia

11 januari 2022 18:53

Tack!! Både sorglig och fin historia du berättar! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...