?idag är det MIN födelsedag. Min 55 årsdag. Kl 05:30 messade mamma grattis och det var nästan mitt i prick. Jag föddes enligt henne 5:55. Detta var första födelsedagen utan pappa. I år får jag ingen liljekonvaljbukett av mamma och pappa som pappa har plockat. Jag sa häromdagen att min 50-årsdag försvann i en pandemi. Min 55-årsdag försvinner i lite annat. MEN jag har firat och har firats och det hade såklart pappa velat.

Jag har fått höra att den morgonen jag föddes hade sjuksköterskorna mer bestyr med far än med mor o mig. Lite nytt att fäderna fick följa med och vara med. Han var helt utarbetad och svimmade på toaletten. Tyvärr missade han därmed min födelse. Men han har inte missat mig. Inte någon enda stund på nästan 55 år. Alltid funnits, alltid varit där för mig. Stöttat mig och jag har känt en obeskrivlig kärlek, alltid.
Surrealistiskt när jag i eftermiddags skulle korrläsa programbladet till pappas begravning på torsdag. Så vackert, tårarna trillade.

Ikväll blir det sushi - det har jag önskat mig. Plus bubbel. Naturligtvis. Alla kidz med respektive utom Johanna o Oliver som kommer på onsdag. Kära och nära i svåra stunder. Det är så obeskrivligt gott.

Jag har fått världens finaste blus av Stella som jag har burit idag. Jag fick en överraskningsask av min make i morse. Proppad med gelehjärtan och en lapp med utflykt nån gång i höst. Längtar redan.

Födelsedagar ska firas. Gåvan att ha fått ett år till. Grejen liksom.

Far och jag - 1976

Snyggaste blusen av Stella