Igår tog vi farväl av pappa. Vilken underbar dag. I all sorg fylldes kyrkan av värme och kärlek från alla som kom. En obeskrivlig härlig känsla att se alla nära och kära som kom. Pappa hade beställt hö-körar-väder. Vilken dag så fin.

Å jag klarade av att sjunga. På något sätt. Jonas lämnade av mig vid kyrkan tidigt. Vi gick ned till gravplatsen, bara det är ett sätt att förbereda sig. Att se kistan stå där inne i kyrkan med sommarblommor, grankvistar och liljekonvaljer, tårarna bara kom. Att se min son Henrys fina tavla på pappa intill kistan. Åh!

Minuterna innan jag skulle sjunga sången, Ser du månen där du är ikväll, slog mitt hjärta 120 slag. Men när jag tog första tonen rann allt av mig. Pappa lyssnade och via honom fick jag kraft från ovan. Att göra ett försök att sjunga och inte fixa det är bättre än att avstå. Det hade jag ångrat resten av mitt liv. Nu blev det bra. Jag höll ihop och rösten höll. Sången Fattig bonddräng var lite lättare. Då sjöng jag duett med bror Anders. Då var vi två som kunde bära varandra. När begravningsentreprenören läste min dikt till pappa, då brast det rejält. Han läste den så oerhört fint.

Det var sorgligt att se barnbarnen bära ut pappa i kistan från kyrkan. Värdigt och fint. Ned mot gravplatsen och hela begravningsföljet efter. En slåttermaskin gjorde sitt vid åkern intill. Så passande.

Minnesstunden i Norra Sandsjö församlingshem blev fin. Så härligt att vara här, intill jorden pappa brukade i nästan 30 år. Vi sa det, den här dagen hade pappa velat uppleva. Så fin.

Var helt slut när jag kom hem. Alla mina barn med respektive avslutade kvällen i Solbacka. Pratade igenom dagen. Så gott! Inklusive hämtpizza.

Idag har Johanna och jag skrubbat altan och förberett hennes examensfest inför i morgon. En härligt solig dag. Klockan två var det dax för moster Majkens begravning. Min målarmoster. En sann konstnär. I min handblomma stack jag ned en målarpensel. Såklart!! Även detta en mycket fin begravning. Mycket folk och vi minns Majken som en otroligt härlig människa. 96 år på jorden. Ett friskt och långt liv.

Denna veckan är verkligen livet på allvar och mängder med känslor. Mörker och ljus. Tacksam för allt. För precis allt!!

Vallsjö kyrka. Dingdongen som Johanna sa när hon var liten.

Det syns lite på mig att jag har en gigantisk uppgift framför mig.

Henrys fina målning av Torset för några år sedan och rader från min dikt.

Barnbarnen är redo för att bära Kenneth till graven

Jonas handblomma - ett vedträd smyckat med rödklöver och grankvistar - sååå vackert

Allt folk vid graven

Hej då pappa! Du lever genom alla tusen minnen

David la ned en bandyboll. Kenneth pratade ofta bandy med David och pappa var så stolt att han var med och såg NIF ta SM-guld 1949.

Idag - ny begravning. Målarmoster Majken. Så klart hon ska ha en pensel.