Ja vilken dag. Intensiv, givande och full med masa känslor. Möten hela dagen. God lunch på O?Learys med mina kommunalrådskolleger. Panerad spätta på onsdagar vilket innebär mums. Hela eftermiddagen fram till klockan 18 kommunstyrelsen. Tuffa diskussioner och debatter. Ja! Vi har tagit beslutet om programbeskrivningen för simhallen. Yes!! Ett stort steg. Nu ska det bara manglas igenom i kommunfullmäktige sista torsdagen i september. Heja Nässjö.

Idag spelar Frillesås sin första bandymatch. Mot Villa Lidköping i Lidköping. David står målvakt. Han skrev igår och var taggad till tusen och såklart lite nervös. Då ska vi inte prata om hur mamma känner. Hans pappa och farfar är på plats och jag har mejlbombat och frågat hur det ser ut. Jag ser ju att han har räddat men vill veta hur det är IRL. Jodå David sköter sig. Men det går fort. Det är elitserien och en annan nivå. Frillesås ligger under men man ska komma ihåg att de möter Sveriges bästa lag i kväll. Heja Frillesås och heja David.

Idag för två år sedan åkte jag in med Stella till akuten i Eksjö och den kvällen fick hon inte komma hem. Anorexian hade fått ett starkt tag om henne och jag fick gråtande åka hem. Nio veckor inlagd i Eksjö och allt var som en mardröm. Höst och augustisol kommer nog alltid slunga tillbaks mig dit. Till alla rundor med rullstolen som jag fick köra henne i. Alla timmar på caféerna där vi satt och virkade och pratade. När jag ser tillbaka är det även ljusa minnen. All tid jag fick med henne. Å nånstans kände jag med kraft ifrån ovan att det skulle ordna sig. Målet att bli frisk, att komma därifrån. Att börja plugga till socionom. Hade jag då vetat hur det ser ut nu, precis så som målet var.

Tacksam är bara förnamnet! En resa. En erfarenhet. En lärdom att inget i livet går på räls. Även om det var sjukt jobbigt - det är minnen som finns kvar och ger styrka.

Den där texten. Så skönt att se.

En lapp som Stella skrev när hon lämnade Eksjö psyk