Dagen inleddes med sovmorgon. Vaknade till kl 6 när David åkte iväg till jobbet men somnade om. Kollade ett avsnitt av en mycket bra serie - Top Dog. Mitt i avsnittet ringde Johanna. Första tanken som far i huvudet. Vad har hänt? Inte vanligt att hon ringer kl 9 på morgonen.

Å det hade väl hänt saker. ?Jag tror ditt Instagramkonto har blivit kapat?, sa hon. Sedan tittade jag i mobilen o jag hade fått mängder med meddelande på både Insta och Facebook från omtänksamma vänner som trodde det var nåt fejk. Nån icke seriös människa hade gjort en identisk kopia av min Insta-profil och vänförfrågat hej vilt. Det enda som var annorlunda var ett extra ?i? i mitt profilnamn SigridSofia70. Å så var det 6 inlägg istället för mina 1199. Oj vad jag postar BTW.

Flera samtal blev det och det tog ett tag att svara på alla meddelande. Jag la ett inlägg oxå för att klargöra för alla att nån hade fejkat mig. Så otroligt tråkigt, läskigt och sånt här suger energi. Vad är det för människa eller människor som har så tråkigt och är så sysslolösa? Å vad är syftet?

Vi har handlat det sista inför julen, sprungit en underbar runda med tillskott av D-vitamin (solen sken) gjort Janson och kokar nu tomtegröt! Har oxå hunnit med en kort liten glöggstund med några av mina trevliga kollegor och önskat God Jul!

Å God Jul blir det! Alltid!!!

Tomtemor från gårdagens äventyr

Undra om den infinner sig. Den där åtråvärda julefriden. Jag hoppas det. Idag har det inte varit en gnutta av den varan. Tror inte jag reste mig mer än två ggr från kl 6-14 (mer än när jag hämtade mig frukost och rester från gårdagens middag). Det är ju inte så bra. Så otroligt stressigt. Ska jag vara riktig ärlig är jag rätt duktig på att sätta pressen själv. Jag vill så gärna få så mycket klart och undanstökat innan jag tar julfritt några dagar. Jag ville vara hyfsat klar med budget 2021 innan bokslutsarbetet på allvar drar igång. Å tusen andra saker. Minns hur det var förra året, under januari finns det inte en sekund över till annat och småstrul.

Men jag hann det mesta och är supernöjd med det. Ska hålla mig (försöka hålla mig) så långt från den del av vardagsrummet som numera är arbetsplats. Det kommer jag inte att klara men jag ska som sagt försöka.

Kl 14 tog jag en promenad till Torsa stenar och tillbaka och pratade med mamma. Å faktum är att jag kopplade av och släppte jobbtankarna. Mamma är fenomenal på att lyssna på en massa som hon kanske inte fullt ut förstår. Min ventil.

Nu ska vi tomta för de små godingarna i Landsbro. Knacka på fönstrena och överlämna en säck med julklappar. Det ska bli kul.

Dan före dan före dopparedagen

Njuter av denna fina på dagarna

Vilar ögonen på detta oxå, ofta.

För några dagar sedan skulle min farbror Uno fyllt 88 år. Min kusin Eva-Lena delade en bild på sin far och min far när Uno var blott 17 år. Alltså var pappa Kenneth 14 år på bilden. Har aldrig sett den förr och det värmer i hjärtat.

För några veckor sedan var det 25 år sedan Uno gick bort. 62 år och alldeles alldeles för tidigt. Jag minns att jag väntade Johanna och denna händelse påverkade mig enormt mycket. Från fullt frisk ena dagen till jättesjuk och sedan bara borta. Jag minns att jag och mamma hälsade på honom i Eksjö och grattade till mitt första och kommande barn. Jag skrev en dikt 1995 i november i samband med detta och den är lika aktuell idag, tyvärr.

Livet är så oberäkneligt. Njut av varje sekund du har. I dessa stunder kan det te sig svårt men plötsligt bara rycks någon bort. Livet är skört!

Ta hand om er!

Pappa och Uno 1949

Första gången denna månaden som solen sken. Vad paff man blir när man helt plötsligt ser lite blå himmel och ljuset sprider sig. Så skönt. Ända till strålarna bländar mig vid datorskärmarna och jag ironiskt nog får stänga solen ute genom att dra för solskydden.

En bra arbetsdag. Utvilad på ett annat sätt när man får sova hela natten. Det är liksom A och O. Var ute o gick en sväng och pratade både med Henry och Johanna. Pratade lite jul och ledighet. Längtar ihjäl mig efter dem. Alla barn kommer att sakna juldagen med alla kusiner hos mormor och morfar i Torset. Känns så grått och tråkigt. MEN är vi duktiga denna julen och håller avstånd får vi förhoppningsvis uppleva fler.

Vi har i dagarna fått en ny granne. Vi har haft första parkett o har sett hur bygget under detta år har löpt på. Nu är det klart. På kvällarna när vi nu går kvartersrundan är det upplyst o fint. Kul när det blir fler ljuspunkter i området. Det är otroligt fint och välbehövligt med alla ljusslingor här ute.

Å dagens Herre Gud o Co. Klockren för mig just nu. Jag ska nog sluta tänka. Jag blir bara förvirrad. På tal om jobb och ännu mer jobb.

Ha en fortsatt fin kväll?

Jag startade dagen med Luciamorgon. Orkade inte sätta mig framför datorn kl 6 utan låg kvar i sängen o tittade på Luciamorgon. Gudomligt vackert. Från Jokkasjärvi. Tårarna bara trillade när jag hörde de gamla välkända melodierna. Jul, jul strålande jul som mamma och jag alltid inledde med på julbönen i Norra Sandsjö kyrka på julbönen. Så många år vi höll på och nu är det fina minnen. Allt har sin tid och man kan inte hålla på i evigheter. Men jag saknar det och det var väl på senare år som jag avböjde på grund av jobb. Så hektiskt i slutet av året. Att man alltid sätter plikten först och avstår det som verkligen ger energi. Lite sorgligt!


Känner mig så skör för tillfället och ledsen. Jag sov så dåligt i natt o när John Blund inte behagade infinna sig satte jag mig vid midnatt o jobbade en timme. Ligger man klarvaken o grunnar är det lika bra att ordna till det man grunnar på.

Satt i budgetmöte i stort sett hela dan. Det gick mycket bra men jag kände mig som en zoombie- fick tänka bort tröttheten. Tog en löparrunda sen lunchtimme medan det var ljust i regn o sex grader plus. Som jag behövde det. Sen kändes det mycket bättre.

Nu har vi suttit en bra stund vid elden o ätit kvällsmat. Njuter av stillhet. Hopas på en bättre natt med bra sömn. I morgon är en ny dag.

Godnatt!!!

Memories!

Har inte lyssnat på någon luciamorgon. Tyvärr. Jag sov. Länge. Det blev ingen Lucia för Stella pga Corona. Som jag hade sett fram emot detta, nu när hon har musiktillägg sång på gymnasiet via kulturskolan. Inte ens en digital variant fick vi törstande föräldrar njuta av. Men det kommer fler år.

Idag minns jag Lucia förr. I Norra Sandsjö kyrka. Mamma var ledare för ungdomskören och det var alltid lika roligt, mysigt och spännande. Jag sjöng alltid solo - Det strålar en stjärna eller ?Det lider mot jul? och än idag när jag sjunger den, hör den, kan jag minnas känslan av att stå i en nedsläckt kyrka med mitt ljus o texten på ljusmanchetten. Lite nervöst, mycket roligt. Alltid fullt med folk.

Jag hittade ett kort i mitt första fotoalbum som Carl-Johan Wilson har tagit. Han fotade oss massor av gånger och det finns förutom Bodaforsboken en skatt av kort från honom.

Jag har fler minnen av Lucia. När jag som liten alltid sjöng för pappa och mamma hade fixat lussefika tidigt. Minns på förskolan när barnen var små. Första året på Renstigen och halva barnaskaran på förskolan hade löss. Många saknades. Våra kids fick det oxå men senare.

Glad Lucia på er.

Stort Luciatåg. Lill Adolfsson var Lucia. År 1984

I dag var det bandymatch mellan Nässjö IF och Kungälv i Kungälv på Skarpenord. David berättade igår efter träningen att han skulle få stå målvakt och vakta buren. Redan då blev jag nervös. Eftersom jag nu prenumererar på Bandyplay och kan streama live kopplade jag upp vid kl 18 på en av jobbdatorskärmarna. Perfekt bild. En riktigt bra match och Nässjö spelade mycket bra. De ledde med 2 mål efter 20 min. Ökade på ledningen till 5-0 och di blåe åker hem med seger. 5-1. De insatser David fick göra gjorde han bra. Alla små hår på armarna reser sig när jag hör kommentatorerna bara säga ?David Storme?. Alltså - det är speciellt att vara målvaktsmamma. Eller så är jag bara jag. Gjord av känslor. Mer känslor än blod och vatten.

Grattis Nässjö IF och David. Härligt jobbat. Två viktiga poäng.

Annars har denna lördag varit mest en vardag. Jobbade som bara den 5-6 h med knappt en rast. Budget 2021. Hatälskar momentet. Men jag har fått så mkt bra gjort utan att bli avbruten av telefon eller teams-samtal. Jonas lämnade mig kl halv åtta för att titta på älgkalvar i skogen. Det sköts inget.

Min plan var att springa ha en runda men den sparar jag till i morgon. Till kvällen blev det lax från ugnen och samtidigt som vi åt den såg vi bandy. Har ett härligt minne från Skarpenord. Dåvarande tränare Ekedahl i NIF (tror det var säsongen 94-95) lovade att åka skridskor i rött raffset om NIF vann o gick upp i serien. Det gjorde de den kvällen och han åkte. Som hängiven Röda bollare-fan på den tiden är det otroligt kul minne.

Go kvälll!!

9 december blev en av de värsta och 10 dec en av de bästa. Dagarna.

Igår startade dagen som vanlig. Upp tidigt o satte mig vid datorn. Trotsade mörkret vid halv sju o gick en kortare runda då jag skulle sitta still mer eller mindre hela dagen o knåpa budget för fastighet- och byggavdelningen ihop med kollegan Cecilia. Förberedde lunch o jobbade fram till hon anlände kl 08. Då ballade nätet ur. Så hjälplös o liten man känner sig. Kan inte gör nåt.

Fick sätta mig i bilen o dra till jobbet och innan dess väcka Stella för att skjutsa henne till hennes pappa - ett place med fungerade Wi-Fi. Lektion kl 10.

Vi blev inte alls så effektiva under dagen då mina skärmar saknades. Suck. Så ledsamt att det skulle vara strul idag - har funkat klockrent i fyra veckor.
Det var nån avgrävd kabel nånstans.

Idag fungerade nätet igen. Fick tidigt morgonbesök av Nässjö glasmästeri. Äntligen kom glaset till vår fina vinkällare eller just nu tomtebo. Det blev såååå bra. Å fint. Bättre än jag förväntat mig. Duktiga grabbar som jobbar där. Ett gott samarbete. De vågade ju gå ut på glaset o då vågade jag oxå. Men....det suger till i magen onekligen.

I skrivande stund sitter jag på KF. Hoppade in vid halv tre o det är många timmar kvar. Är dödens trött. Kanske sätter mig i källaren så får Jonas lägga på locket, ha ha.

Lister monteras innan glaset ska på

Spännande moment

De vågade

Då vågade jag

Så mysigt