Idag har det varit fredag hela dan. Logiskt, ha, ha. Fredag i själ o sinne. Idag var det deadline för klarmarkering budget 2020 i vårt något knöliga nya beslutsstödssystem. Det har varit en pärs men såååå skönt när jag till slut kom i mål. Mina underbara kollegor tillika avdelningschefer och jag har stångats ihop och det har varit både roligt och jobbigt. Tidspressen är lite tråkig men det kan bara bli bättre framgent. Mycket bättre.

Jag kom ut på lunch vid kl 14.00 Gick runt Träslända och njöt. Vårlukt och vårlikt. Jag kände glädje, på riktigt.

Nu sitter vi vid brasan. Har avnjutit goda tacos med Stella, David och Julia. Mysigt. Jag njuter av synen av rosor på bordet. Min man kom ihåg Valentin då jag glömde. Love U

Solens februaristrålar fångar min blick
och får mig nästan att skratta
Hjärtat vill sjunga och med ens -
Hur svårt kan det vara att fatta?

Regn och rusk blandat med snö
Vårvinter - det är ju alltid så
Jag längtar till värmen och ljus
Det är bara själen som har lite svårt att förstå

Som att vakna i en bur
Våren ropar hej
Ytterligare en regnskur
välkomnar mig

Lite som att återvända till livet
Höst och vinter har jag
jobbat mig igenom -
för mig så givet

Att förstå och kunna och veta
Miljoner gåtor har fått svar
Genom att svettas, gråta och leta
Är det färre och färre frågetecken kvar

Lyckopirret i magen fladdrade till
Idag på ut-å-andas-promenaden
Känna sig behövd och värdefull
Viktig känsla när man tjänar staden

Sigrid 2020-02-11

Det här med att åka bort en helg och bara vara är obeskrivligt skönt. Dock känner jag mig som en rollfigur i sagan Snövit och jag är inte prinsessan. Jag är dvärgen Trötter. Efter några timmar gå på stan och en gofika somnade jag tvärt på hotellrummet i går eftermiddags. Sov en bra stund innan vi gick till VRÅ för att äta.

Har längtat tillbaka till denna restaurang ända sen första besöket för snart fem år sedan. Vi hade sprungit Gbg-varvet och hade missat den där detaljen att boka bord på ätställe. Två platser var lediga på VRÅ och jag tror aldrig jag ätit nåt godare.
Minnet har varit med sen dess.

En fot på västkusten och en i Japan - så beskriver VRÅ sin meny. Sofia B Olsson kan verkligen det där med smaker. Varje tugga är en välbehaglig explosion i munnen. Igår hade vi såklart höga förväntningar- och de infriades.

När vi kom tillbaka till hotellet snabbkollade vi Mello som vi missat. Konstaterade att rätt låtar gått vidare. Dotters låt blir farlig i finalen.

Somnade och sov ut. Länge. Hotellfrukost på Hotel Opera. Tusen tack för My Day paketet Henry o Alexandra. En underbar tripp har vi haft.

Tåg mot Göteborg

Förrätt. Svamp o sparris låter inte så märkvärdigt men ahhhh så gott.

I den skålen gömmer sig ett fyrverkeri av smaker.

Chokladmousse med havtornssorbet - oj oj vad gott och precis lagom!

Lycka är ingen konstant känsla. Det är en flyktig företeelse, ett pirr i magen likt en solstråle genom fönstret en februaridag. Något jag har lärt mig under snart ett sekel på jorden. Lycka är inget man hela tiden kan uppnå även om man naturligtvis kan ha en strävan mot det målet.

Jag har haft en jättejobbig vecka. Har klarat ut dagarna med kniven mot strupen och känner nu - fredagkväll - att den har passerat och massor med puckar har blivit skjutna in i mål. Förutom alla siffror för RS - räkenskapssammandraget har bokslutspresentationen blivit gjord. För mig - första gången. Det gick bra men efteråt var det som att någon stuckit hål på mig som en ballong. All energi rann ut. Men ingen rast och ro. In i budgettänket och nytt rätt bökigt system. Det måste inom kort vara klart. Jag hade verkligen behövt vara ledig en dag och hämtat andan men just nu finns ingen tid.

Å så i eftermiddags när jag satt med en av avd.cheferna och fick efter timmar av hjärngympa ihop budgeten till noll (de ska gå plus minus noll) anlände det där pirret i magen. Lyckopirret! High five och så tog vi helg!

Nu sitter vi framför brasan. Fredagsfeeling! I morgon tar vi tåget till Göteborg och i kombination med födelsedagspresent från Henry och Alexandra ska vi som julklapp bara vara. Vi ska bo på hotell, gå på stan, äta på VRÅ och mysa!

Go kväll!!

Har precis avnjutit en god kvällsmat. Hemmagjord kebab. Smakade mer än bra. Efter en arbetsdag som sög ur all must jag hade. Kände mig i eftermiddags som ett slängt bananskal på gatan, om ni vet hur sådana känner sig. Bokslutspresentation på tre timmar inför kommunledningen tog på krafterna. Har sett den 5:e februari som ett delmål - tänk när det är över. Å faktum är att jag idag ändå lite gillade känslan av att presentera hur det hade gått för Tekniska Serviceförvaltningen 2019 i ekonomiska termer. Jag var förberedd och visste vad jag pratade om. Har lagt så mkt kraft på siffrorna så jag var bekväm i rollen även om jag naturligtvis var nervös. Alltid. Sen är det ju lite speciellt när min bror sitter o lyssnar. Bror - kommunalråd och syster - ekonom.

Efteråt njöt jag desto mer när de olika avdelningscheferna berättade om sina avdelningar. Gillar detta gäng. Så duktiga och kompetenta medarbetare. Kul att ingå i denna grupp. Det handlar om att marknadsföra sin förvaltning och vi gör så otroligt mycket saker. Nu har vi det läget vi har i Nässjö kommun. Det fattas pengar och vårt resultat är en liten hjälp förstås, men 2020 blir ett tufft år.

När jag kom tillbaka efter en trevlig och gemensam lunch med gruppen låg en liten present på skrivbordet. Av en annan kollega och jag blev så oerhört glad. Tänk vad vardagen kan lysa upp. Så uppskattat! Glad!!

Lagom till vårfåglarna börjar sjunga på riktigt vräker nu snön ned. I varje fall hos oss på Höglandet, i Nässjö och på Solbacka. Not fun! Men väldigt vackert. Say no more.

Den väldigt krävande arbetsuppgiften jag ställdes inför denna veckan (som jag ältade om för nån dag sen) är klar. Efter två dagar inlåst på mitt rum (frivilligt) är jag klar. Efter några timmars eftermiddagsjobb i söndags greppade jag 2%. Natten till i måndags sov jag inte bra och hade light ångest. Satt hela gårdagen. Arbetade metodiskt, lugnt och sansat, försökte förstå allt med maximal hjärnkapacitet. Framåt eftermiddagen började trycket lätta och jag hade fått 90% gjort. På något obeskrivligt sätt lyckades jag. En kombination av böner och att jag nog inte är riktigt så korkad som jag tror. Väldigt väldigt skön känsla.

Klar med en grej. Mot nästa, mot flera. Fler check. Sitter och förbannar mig själv att jobbet påverkar mig så mycket. Allt är inte blodigt allvar. Man får misslyckas. Dock är det inte det som folk förväntar sig. Det ska bara fungera. Att man är ny, aldrig utfört vissa uppgifter - no mattet what.

Go kväll!!

Det är som ljuv musik. Vårens första riktiga fågelkvitter. Idag var väl en sån dag. De väldigt mörka bastonerna inom mig dämpades något. Åtminstone tillfälligt. Drygt 12 km blev det och jag hade väl klätt mig lite för varmt för jag blev riktigt varm i det snabba tempot.

Fikade på kvarglömda lussekatter från frysen. Roligare att baka än att äta. Goda när vi värmde dem i ugnen.

Satt ett antal timmar framför datorn med världens uppgift. Fick ordning på ca 2% o det säger ju en del. Känner mig bara värdelös. Det svåraste jag har ställts inför. Medan jag satt vid bordet såg jag att idag var spexhultasjöns vatten blått. Färgads av himlen. Inte ett moln. Såg fågeln som gjort vår fågelholk i eken till sitt bo. Undrar om det är samma Pippi som förra året.

Blev besviken när Sonja Aldén åkte ur Mello igår. Den enda låt som berörde mig på djupet. När jag nämnde det för David kontrade han: För tio år sedan kanske den gått vidare. Å så är det kanske. Jag hänger inte med. Jag börjar bli gammal. På riktigt.

Clemmisar som medhavd dryck o energi

I går firade jag eller rättare sagt vi firade. Kl 17.00 lämnade jag Vipan o gick till Vita Amandi. Inväntade Jonas och beställde AW-meny. Hamburgare och öl. Det smakade mycket bra. Särskilt när detta magiska datum kom. 31 januari var sista dagen att rapportera in alla siffror, texter, nyckeltal, hur vi uppnått Pilen-mål och uppfyllt uppdrag under verksamhetsåret 2019.

Jag blev klar med god mariginal och det känns hur bra som helst. Inte så konstigt när man har jobbat jätnet och extremt långa dagar under lång tid. En liten liten stund får man vara glad. Man hinner knappt ta ett andetag förrän nästa grej ska bli färdigt och klart. Bokstäverna *RS i kombination ger mig magont och gårdagens första möte med dessa olika beräkningar får mig att inse att det inte blir en kommande normal arbetsvecka. Hade lite bommat att jag skulle vara klar med ALLT till den 6:e feb. Frågan är om det hade gjort någon skillnad. När skulle jag klämt in detta arbete? Å så måste budgeten vara färdigstansad i systemet den 15:e feb. Folk som jag samarbetar med i detta avseende är lediga sportlovsveckan så det lär bli ljuvligt.

Funderar lite på hur jag ska lösa allt. Synd att jag inte bara var född med en RS-gen, så jag kunde just den biten. Nu funkar det inte riktigt så. Saker och ting lär man sig....dock inte i panik.

På väg till Landsbro på 88-årskalas. Birgit, Jonas mor är lyckligt ovetandes om RS. Lyckost!

* Rs = Räkenskapssammandrag. Statistik som kommuner är skyldiga att lämna till SCB. Kostnader som ska fördelas och smetas ut på olika RS-rader i microskopiska beståndsdelar. I mitt fall - hyror, kostnader för måltider och städ.

Bokslutsöl för att fira. Efteråt gick vi på bandy och såg en spännande match mellan NIF?s P19 och Villa. Tyvärr förlorade di blåe med 3-5.