En briljant dag! En briljant morgon när man vaknar utvilad kl 09.00 Läser nattens meddelande från Jonas, eller vi kan kalla det matchreferat. Ottawa vann mot Toronto med 6-1 varav Erik gjorde hela fyra assist!! Briljant!

Sprang en lång runda. 15 km med idel fågelkvitter som kompade min Spotifylista. Solen syntes lite svagt och det luktar faktiskt vår. En skön upplevelse! Briljant!

Pantade flaskor och besökte återvinningen. Åkte upp till Statoil och slog till med en biltvätt. Tog värstingen som hette....briljant! Behövdes efter snöslask och saltstänk. Bilen såg onekligen mycket finare ut efteråt.

Match för NIF's P16 mot Villa Lidköping. Dessa Lidköpingslag från slätta' brukar vara bra men NIF spelade fenomenalt bra hela matchen. De fick snabbt ett hårt grepp om matchen och vann med 9-4. Briljant!! Dessutom en mycket duktig målvakt som gjorde ett par grymma räddningar. David var helt enkelt briljant!

Snart dax för tacos o det är så härligt att få ytterligare en kväll tillsammans med alla barn. Ikväll kompletteras dessutom skaran med Jonas! Briljant!!!!

Ha en fortsatt go kväll!!

PS. Å sången jag skickade till Jonas igår kväll tyckte han var.....briljant. Han hade velat ringa o rösta....men han hittade inte numret. Dock har den spelats förr så jag hade med all säkerhet blivit diskad!

Thank God for sending demons

Nej, det har jag inte alls. Rubriken syftar mest på kvällens låt. En riktig goding av Lasse Winnerbäck. Han kan skriva texter om en blå boll och det kan låta romantiskt och innerligt. Denna sången andas framtid och kärlek och när han skrev den syftade han säkert på båda. Såg Lars och hans nya norska kvinna i Skavlan för några månader sedan. Jag älskar hursomhelst låten. Skön att sjunga och spela dessutom.

Texten stämmer dock lite med vad jag har för tankar. Jag överväger starkt att faktiskt köpa en ny bil eller rättare sagt göra mig av med den jag har och "låna" en ny. Privatleasing - kan det bli bättre...tror knappt det. Att betala mig fri från oro och ångest över oförutsedda och plötsligt stora bilkostnader. Det känns som vad som helst kan hända med en bilrackare när den passerat 8--9 år och i det vägskälet är jag nu. Jag bryr mig inte så mycket om VAD jag kör, bara att bilen rullar och att jag kommer fram dit jag ska. Dessutom behöver jag inte längre ha sex säten eller så stor bil heller för den delen. Tiderna förändras och därmed behoven. Har räknat på det och kalkylerna visar mig att det helt enkelt kan bli affär.

Kycklingwok blir det ikväll som uppladdning inför Mello 2016. Alla är hemma och dessutom två respektive. Jag är rik! Alla barn hemma är guld! Det är bara Jonas som fattas. I skrivande stund sitter han och kollar tredje perioden av hockeymatch där Nybro Vikings spelar. Vikingarna leder - hoppas de vinner!! 

Ha en fortsatt go kväll!!

Jag har köpt en bil

Fick ett MMS av mamma häromdagen. Bilden visade min mormors betyg och det var riktigt kul att se. Sitter och funderar på hur många betygssystem vi haft genom tidevarven. Det är en del.... Jag återkommer till Sigrids skriftliga omdömen.

När mamma och pappa gick i skolan var betygssystemet stort A och litet a och nedåt en bit i alfabetet. Hade man litet c tyckte nog föräldrarna att barnen likaväl kunde plocka potatis eller göra annan nytta på gården. 

På min tid - vi 70-talister - vi fick knappt betyg överhuvudtaget. Första gången jag fick ett skriftligt omdöme var efter höstterminen i nian eller möjligen i åttan. Vi hade 1 till 5 att förhålla oss till. Det var på den tiden då man SKULLE ha ett visst antal av varje sort. Flest 3:or och några 2:or och 4:or och någon enstaka 1:a och 5:a i klassen. Var det fyra elever som var exakt lika duktiga samt presterade lika bra och det bara fanns tre 4:or att dela ut - då blev helt enkelt en utan 4:a och fick nöja sig med en 3:a. Jag minns min egen gymansietid där alla i vår klass var mer eller mindre rusktigt bra och pluggiga. Vissa var duktiga av naturen och vissa (läs = jag) pluggade så tårarna blödde och tårades... Lärarna slet sitt hår för vi var i många ämnen bara 4:or och 5:or. De fick försvara sin betyg och gjorde undantag. 

Sedan kom skalan IG, G, VG och MVG. Enkelt - Icke godkänd, godkänd, väl godkänd och mycket väl godkänd. Stegen var för få och kritiken haglade. De som låg nära VG på många prov men inte nådda riktigt dit fick "bara" G. Å så skrotades och brändes det systemet!

Nu har vi en skala med sex betyg. A till F där A är där eleven hajar allt och kan resonera och förklara utifrån sin kunskap. Att se ett F i betyget betyder att eleven inte har varit på lektionerna eller så har det inte gått så bra…. Det finns skarp kritik betr. dagens system. Vad som är rätt och fel kan jag egentligen för lite om. Det jag vet är (genom min äldsta dotters egen erfarenhet) att om man gjort ETT litet misstag och failat på ett prova är det näst intill omöjligt att rätta till det med fyra efterföljande mycket bra provresultat. Lessamt! Tack o lov var hon ingen betygsjagare och hade ingen ångest om hon inte hade alla rätt på proven. Huvudsaken för henne var att hon trivdes i skolan och var ”good enough”!! Systemet innebär hursomhelst hårdare krav på eleverna. Förr kunde man kompensera brister på en lägre betygsnivå med styrkor på en högre, och därmed också klara kraven för ett visst betyg. Den möjligheten finns inte i det nya systemet.

I grund och botten är jag inte för betyg över huvud taget i de lägre årskurserna. Det viktigaste är att man hänger med och förstår och det finns ofantligt många bra sätt att mäta detta på utan att sätta en bokstav,  siffra eller kod på barnen. När man ska söka vidare - då är betyg en självklarhet!

Häromdagen fick jag som sagt se min mormors betyg. Mamma hade fått tag i detta eldhärjade papper och det är bara att konstatera – det har funnits ett antal betygssytem. Eller vad sägs om ”Med utmärkt beröm godkänt”? Inte illa! Å vilka ämnen sen. Katekes, innanläsning, räkning och naturkunnighet….. Man ler när man läser det och framförallt att hon, Sigrid, måste haft enligt mitt betygssystem många femmor och efter dagens system haft många A.

Sigrid Selma Linnéa - hennes betyg som 15-åring.

En underbar soluppgång fick vi njuta av i Nässjö idag!!

Dagens startade 07.01 Egentligen ännu lite tidigare då Jonas gav sig i väg sådär okristligt tidigt. Då var jag dock i slummer… Johanna sände ett tidigt morgon-SMS och hon (o Alexander) ville tillbringa helgen hos mig. Ser fram emot helgen mer än någonsin då. Stora barn flyger ur boet när det är dags och sådant är livet och helt naturligt. Däremot är det väldans trevligt när de kommer åter besök och i praktiken (trots att det inte är så långt till Vetlanda) känns det alldeles för sällan. Att det nu går och tända lyset med en touch-dimmer på Johannas rum lär bli en bra surprise.

Å när jag laddade telefonen på jobbet ”råkade” jag föra över hela min fotobok till datorn. Dropbox frågade säkert om jag ville och jag var väl för snabb i fingrarna….. Raderade alla utom några stycken. Lite svårt att välja dock – vilken bild man ska ha som bakgrundsbild. Får väl helt enkelt växla. Den veckan barnen är hos mig får jag ha Jonas och mig på skärmen (de få stunder man ser just bakgrundsbilden) och den veckan jag umgås mer med Jonas får helt enkelt barnen inkl. svärsonen avfyra sina leende mot mig.

Torsdag kväll. Löpartur med pannlampa och härligt sällskap i Spexhultsskogarna – check. Himlen var full av gnistrande stjärnor. Så vackert så det gör ont! Klockan drar iväg och ibland är det väääääldigt smidigt med pizza. Händer det dessutom inte så ofta så är det mycket gott!

Ha en fortsatt fin kväll!!

Skönt uppvaknande!

Man får helt enkelt växla bilder... Minns vår underbara kryssning med längtan tillbaka.

...underbara barn o ungdomar.. Ljuvligt när alla är samlade.

Ibland liksom hejdar sig

tiden ett slag

och någonting alldeles

oväntat sker

Världen förändrar sig

varje dag

Men ibland blir den aldrig

densamma mer

Tre år är lång tid…men ibland när man ser tillbaka känns det som igår. Idag är det 3 år sedan det inträffade som fortfarande känns oerhört smärtsamt och tungt även om tiden i viss mån bleker känslan. Åtminsone återkommer inte tankarna till det så ofta ju mer tiden går. När man läser mitt inlägg från februari 2013 kastas man åter tillbaka till det som hände och hur man kände.. Jag saknar dig fortfarande Alf. Det händer fortfarande ganska ofta att jag hade velat ha dig att bolla problem och diskutera lösningar med. Svaret på vad som hände och varför lyckades fick vi till slut, att Alf och hans fru blev "fel" offer. Meningslöshet utan gräns men dock ett svar på alla frågor. Det ofrånkomliga att du inte är med oss längre finns hela tiden. Genom drömmen vet jag att du har det bra. Ibland går du igen och på nåt sätt känns det alltid bra när jag vaknar efteråt….

För tre år sedan skrev jag.

Förlamande sorg och tomhet

 ”Jag ringer dig…” Det var de sista orden han sa och därtill ett vanligt stort leende när han lämnade mitt rum och Vipan i ett ärende i torsdags. Men han kommer inte att ringa mig några fler gånger. Han finns inte hos oss mer. En av de tyngsta dagarna jag varit med om. Att för det första, någon blir mördad i vår stad Nässjö - ett otäckt mord äger rum och sedan får man dessutom veta att man känner personen och den mycket svårt skadade frun…. Ofattbart! Overkligt! Såg inga nyheter igår kväll utan informationen nådde mig först tidigt i dag på morgonen. När det gick upp för mig att personen som är mördad är en f.d kollega och god vän – den fysiska reaktionen är omedelbar förnekelse. Det KAN inte vara sant! Det FÅR inte vara sant!

Under två års tid satt han i rummet bredvid mig och vi stångades med arbetsuppgifter och löste problem på Tekniska Serviceförvaltningens fastighetsavdelning. Kan inte med ord beskriva vad jag känner. Förlamande känslor av sorg och otäckhet! Å så en stor saknad! Trots att han slutade för över ett år sedan hade vi fortfarande mycket kontakt och han var ofta ett bollplank när jag ville prata o älta. Som hjälp tillbaka blev det problemlösning i Word-frågor…. Å det är många minnen av honom idag. Det var en person som gjorde avtryck. Förutom allt positivt har jag både varit irriterad och lessen p.g.a honom. När jag ville får saker gjort snabbt kontrade han med ”vi låter det snurra ett varv”…o ibland hade han rätt…ibland var jag för ivrig… Å lessen…när han sa att han plötsligt skulle sluta…f.d. brandman – han hade ju nåt förmånlig pensionsavtal….såklart…. Men han fanns där om jag stod utan svar i olika frågor – det var bara att ringa… Jag delade inte alltid hans åsikter men jag beundrade honom som människa – han stod för vad han sa och han sa vad han tyckte oberoende om personen var över honom eller under…..

Han var en pigg och ung pensionär, han och hans hade precis sålt sin butik och han berättade om hur nöjd han var med livet. Första julen på evigheter han slapp köra blomsterkvastar. Det är så ofattbart orättvist! Kan helt enkelt inte förstå. Mina varmaste tankar går till hans anhöriga och jag hoppas verkligen polisen finner både gärningsman och svar på frågan varför…om det finns ett svar… Jag vill inte spekulera här… det finns så många teorier. I dagens nu är det bara så vansinnigt tungt!!

Vila i frid!

Minnet av Alf finns kvar

Sitter framför nytänd brasa och min aldrig sinande energikälla står och steker älgfärsbiffar. Om man filtrerar bort det som gör ont (jag kan göra det ibland) är livet mycket gott. Nysprungen - 13 km med hyfsat tempo i varje fall om man betänker att vinden blåste hårt, det regnade och mörket gjorde att tjälskadorna på järnvägsspåret fick mig lite ur balans..... Jädrans vad det var otäckt ett tag. Men med en stark pannlampa och ett gott sällskap var det en runda med beröm väl godkänt. "Jag är världens lyckligaste" hörde jag min löparkompis utropa genom sorlet av Ellie Gouldings "Love me Like you do". Han syftade på att jag får honom att vilja springa och får honom ut. Å där är det väl ganska vice verse. Ibland är det precis tvärtom (även om jag har lite svårare att erkänna mina downs).

Medarbetarsamtal har jag haft idag. Mycket skönt att få diskutera nutid, framtid, planer och mål. Å vi är på samma våglängd - har alltid varit. Det är inte alltid så lätt när en av sina nära kollegor som även har blivit en av de bästa vännerna man har, helt plötsligt blir ens chef. Det var dock en helt naturlig övergång och hon har gjort steget med den äran. Vi kvinnor måste stötta varandra - ibland tror jag att vi överlag är rätt kassa på det.

Å så stod det lite i tidningen om VM-silvret idag (måste få njutskriva lite till om det). Undertecknad "sportjournalist" sände helt enkelt in några rader till tidningen och det kom med redan i dag. Inte illa! Hade såklart velat ha ett större reportage men det blev jättebra ändå. Jag hade hyllat ledarna i P16 som tränat fram dessa killar i min lilla text och även vår fina ishall Stinsen Arena vilket jag anser har bidragit till silvret på sitt sätt men det tyckte tydligen tidningen var ovidkommande. Den fina bilden är tagen av Davids pappa på plats i Finland.

Ha en fortsatt go kväll!

Check!!! Grattis!!!

Februari månad - välkommen! Sätter mig i bilen (efter att ha skrapat en tunn hinna av is), RIX Morronzoo på radion och jag njuter när äntligen värmen börjar komma. De där nästan exakt fyra milen mellan Landsbro och Nässjö är på något sätt sköna att åka innan man ska börja jobba. Mental uppladdning och avkoppling, lite likt att promenera eller springa. Bilåkandet ger däremot varken kondition eller frisk luft - det bara kostar.... Vissa kostnader är dock extremt prioriterade. Parkerade bilen i mitt garage o gick till jobbet. Vuxenpoäng på det. Dessutom hann jag med en lunchpromenad runt Träsländarunda. Det var INNAN dagens snöfall.

En bra dag på jobbet har avverkats. Hyrorna för mars körda - helt utan missöden - gott! En mycket rolig arbetsnyhet nådde oss idag. (Jag har vetat det ett tag men det blev officiellt idag.) Vi får en ny kollega den förste maj. Eller andre maj rättare sagt - även om han verkar mycket på hugget lär han inte jobba den rödaste dagen på året.. Vi har behövt förstärkning på fastighetsavdelningen länge och detta blir både pricken över i:et och grädde på moset! Det bästa : ) av allt är att han är BANDY-spelare och inte i vilket lag som helst utan NIF's A-lag! Välkommen Patrik Styrbjörn!!!

Å detta förde ju mitt inlägg osökt in på bandyspåret och jag skriver oxå VÄLKOMMEN HEM David - silvergossen...med VM-medaljen förstås!!

Ha en fin kväll!!!

Välkommen hem David!!

VM-silver!!!

Januaris sista dag är snart till ända. Den värsta vintermånaden av alla. Långt från vår, lång och fattig... Bilbromsar som är slut och bilskatten (som kommer just denna månaden) gjorde ju inte saken bättre. Jag överlever. Överlever både utgifter och minusgrader. Jag har också gjort det med den äran. Tack vare hoppet om ljuset som börjar komma, nära och kära som finns i min närhet har januari betats av. De stora höjdpunkterna har varit alla tuffa arbetsuppgifter som jag dragit i hamn. Finns en enorm tillfredsställelse i känslan att man gjort något riktigt bra. En annan stor höjdpunkt var NATURLIGTVIS att få en VM-medaljör i familjen. David Storme är i skrivande stund på väg hem från Finland efter att gjort en fenomenalt bra turnering i bandy-VM för 15-åringar. Det känns ju som en saga måste jag ju tillstå.

Jag upplever på nära håll att ha sportliga framgångar utöver det vanliga. Att ha en sambo, särbo eller kärbo (eller vad vad vi nu är) som får uppleva det smått otroliga med sin son är häftigt! Glädje! Bästa hockeybacken i världen!!! Å nu får jag själv nosa på lite på det där. Jag småler hela tiden. Det är så otroligt kul att det gick så bra - ett silver i VM i bandy för 15-åringar!! Å dessutom fick David stå i målet många av matcherna. Det stärker självförtroendet så klart. Det VIKTIGASTE är dock (faktiskt) inte att vara bäst utan att de har riktigt riktigt roligt hela tiden och att de känner själva att de gjort så bra de har kunnat! Jag hoppas nu att tidningen uppmärksammar detta med ett bra reportage. Tre grabbar från NIF, Nässsjö är ju riktigt bra reklam för vår bandystad. Extra kul att NIF's A-lag är klara för kval. Jädra så bra jobbat!! Det kan helt klart bli att kolla in en och annan kvalmatch framöver. Spännande!

Sitter framför favoritbrasan i Landsbro och njuter av dagen som varit. En hyfsat lång löparrunda fick Jonas och jag till. Inte en enda gång på 14 km stannade jag. Ingen soppatorsk, ingen krånglande mage. Bara löpa på och vinden som var hård var inte kall - det fanns typ lite vår i den. Nog för att snön låg på marken men fästet var ändå bra. Jättenöjd! Snart blir det bacon och lite stekta ägg. God kvällsmat framför TV-programmet Tungt vatten - det kan inte bli en bättre avslutning på veckan, på januari! I morgon är det första dagen på sista vintermånaden för när det blir MARS - då är det vår. What so ever!!

Ha en go kväll!!!