Ska inte vädergnälla...men tycker ändå det är lite märkligt.. Antingen är det 26--28 grader varmt så man nästan känner panik inför uppdraget att skaffa o hitta svalka. Eller så är det 12 grader, kalla vindar och lite regnstänk. PÅ eller AV - inget halvlagom därimellan....

Men det är så fantastiskt skönt att äntligen nå Visbys hamn och landa på det fina hotellrummet. Fräscht ställe och utsikt mot havet från terassen. Gott att bara vara!!!
Båtturen var lite gungig i den hårda vinden och jag försökte sova en stund. När jag precis slumrat till i stolen hör man: "Öh, detta är våra vilstolar (å så finns det tio st tomma framför...) Fick flytta o då var det lögn att somna om. När jag senare tittade på bokningen hade vi betalat för vilstolar - bra om man kollar upp det... Sean Banan satt några stolar bort BTW...

Nu, en promenad utmed havet, sen middag på restaurang Solsidan här på Kneippbyn - uppträde Sean Banan... ; ) Därefter bronsmatch VM - hinns allt med???

Ha en fin kväll!!!

Lilla färjan

Gott att va framme på öa!

Karlsson x 2
Far Jonas o son Pelle (sommarjobbar här på Kneippbyn!)

2011 var året jag första gången i mitt liv skulle besöka Gotland. Jag var alltså 41 år. Hade väl haft tankar på detta tidigare då vänner och bekanta berättade om hur vackert och fantastiskt Gotland var. "Det är så härligt, det är ju som att vara utomlands" är ett vanligt påstående beträffande ön (som om inte Sverige ÄR vackert). Men för oss var västkusten bästkusten och visst – det var lite dyrt att dra över husvagn till öa. När vi så äntligen kom dit var det kärlek vid första ögonblicket. Helt underbar plats. En ö så speciell, på många många sätt. Förutom att naturen är storslagen i sig är ju Visby en riktig pärla. En stad som kokar av kultur och är fylld med historia.... Det bubblar över muren trots att den hägnar in innersta kärnan och sprider sig ut överallt från norra till södra udden. Å jag har långt ifrån sett allt sevärt där.....gör man någonsin det....?

Är så glad och tacksam att jag återigen får uppleva Gotland. Jag har längtat tillbaka. I år var planerna att på min ensam-utan-barn-semestervecka ta bilen till Oskarshamn och ta cykeln över, ta in på bed-and-breakfast alt något hotell och ta dagen som den kommer… Nu ändrade sig livet i en helt annan riktning och jag kommer inte att åka ensam. Sällskapet blir långt bättre än en cykel. Några dagars vistelse på Kneippbyns hotell och en massa tid bara för att utforska nya platser och återse nya. Högklint är ett måste, Visbys alla mysiga gator, botaniska trädgården… Södra udden har jag aldrig varit på – dit vill jag. Kanske även Stora Karlsö. Nu råkar ju även Melissa Horn (!!!!) uppträda på Fårö kommande vecka…ja DET lockar ju helt klart. Mycket folk är det garanterat hela veckan - Stockholmsvecka! Vill nog kanske inte delta i partajandet men man kan ju beskåda utelivet på kvällarna - det är ju en upplevelse att bara titta runt i hamnen o se alla båtar samt alla rosa champagneflaskor....…

Gotland är ett öland! Öland är ett gott land!

Stella på en av alla Visbys blommiga gator...

Raukar är kul att klättra på...

Langhammars raukfält på Fårö

Mycket blåsig dag...

Julkort år 2011

Jag och Stella med favvo-lakritsglass på Kneippbyn

Stora Karlsö - som en jättemarsipantårta i havet!!

Vackra Visby med alla barn!

Botaniska trädgården 

Elin och Alexander. Härlig bild!

Snart får jag se denna vy igen....!!!

Det finns sånger som aldrig ”tar slut”….varje gång man hör dem stannar världen för en kort sekund. Man tröttnar aldrig. Magnus Uggla skapade den en gång i tiden. Darin gjorde en cover som slår det mesta. Jag brukar alltid lyssna till den under mina löparrunda. Viss musik ger oväntad kraft! Dessutom kan man ha hört en sångtext tusen gånger och tyckt den har varit fin, visst....men så helt plötsligt får orden helt ny innebörd och blir så oerhört mycket mer speciella....

Astrologen

Så du är en tvilling, jag visste det,
Det såg jag nästan direkt,
Styrd utav Solen och Mars kan jag se,
Vi är så gott som redan släkt.
Du är en framåt person,
Som har en hög ambition,
En lycklig framtid astrologen spår,
Vart du än på vägen går.

Du är den vackraste jag mött,
Inte påmålad och falsk som andra,
Du har väckt upp det jag trott var dött,
Och när du har mej när jag tar dej,
Din hungrande kropp får frid,
Bortom all rum och tid.
Då är du den finaste jag mött....

När jag gick ut i morgonluften kl. 07.30 slog värmen emot mig. Återigen en ljuvlig dag. Magisk värme och inom mig hoppas jag verkligen att den består tills jag blir ledig. Det är ändå så skönt med vackert väder när man jobbar. Allt blir så enkelt. Idag fick jag äran att äta lunch med David – bara han och jag. Mysigt!! En underbart god räkmacka i Nya Parkhyddan. Det fläktade rejält i värmen och den lilla uteplatsen är suveränt fin. David ville klippa sig så vi droppade in hos Fadis och jag betalade i förskott för att kunna återgå till jobbet. Fadis frågade om jag verkligen vågade det och ja, självklart! Han levererar alltid!! David svängde förbi Vipan o visade sig  - nice!!

Å eftersom jag tog sovmorgon kan jag se löparrundan i stjärnorna. Förutom tidigt tidigt på morgonen går det inte att springa i denna värmen. Inte jag i varje fall. Sängen var helt plötsligt väldigt skön fram på morgonkvisten vilket den inte var tidigare under natten…..har sovit extremt dåligt…. Att ha fönstret öppet hjälper knappast och morgonens solstrålar gör tidigt rummet ljust. Inte gnälla - man får gilla läget – nu när värmen äntligen är här.

När jag väl var hemma kl. 17.00 tog löparlusten överhanden. Jag gav mig ut och då var det bara (?) 24 grader. Det fläktade och med några fler vätskepauser gick det riktigt bra att springa vanliga Spexhultarundan. David har nu genomfört sin golfkurs och får gå ut på "rediga" banan med fadder. Gott!!!! Tur man kan planera in en lunch då och då så man får se honom.... 

Kortet skulle väl tagits mot sjön men, men.... (kortet taget före klipp...)

Jag jobbar på Tekniska Serviceförvaltningen. SERVICE……….förvaltningen. Det får man verkligen känna av när man arbetar då semesterperioden har börjat och andra kollegor, chefer tillika beslutsfattare har pyst till solen. Det är spännande dagar hur som helst. Vad som helst, känns det som, kan inträffa och man får många telefonsamtal som är av karaktär. ”Lös problemet” eller ”Hjälp mig”. Kreativitet och uppfinningsrikedom är då bra egenskaper och det gäller att plocka fram sitt yttersta av båda delarna. Nackdelen är att man ibland MÅSTE störa sina semesterfirande kollegor. Å jag gör det bara i absolut nödläge för just det är inget roligt..... Har man tur svarar de och i de allra flesta fall har jag hittills haft tur. Stackars Pelle…men är du på Öland med fint väder får du faktiskt förbarma dig och hjälpa mig. När det ska plockas fram info för Gateway/DNS …Subnetmask och IP-adress…där har jag inget att sätta emot. Du hade iofs inte heller den infon i bakficken men du visste ju i varje fall VEM jag skulle kontakta. Stort tack Per!

Å glädjande gick jag förbi vår underbara Stadspark på lunchen och såg mängder med folk. Människor som intar sin lunch på den fina bryggan, folk som aktiverar sig med bangolf i den välbehövliga skuggan, fikasuget folk som besöker Nya Parkhyddan. Så skönt att se! Pyromanfasoner och illdåd ska vi kämpa emot tills det inte finns nåt jäkelskap kvar. Om jag så själv ska patrullera runt sjön nattetid. Bara det inte åskar….

Gott att min insänder (svar till Bengt Lund) kom med i tidningen idag. Väntar med spänning på hans nästa drag om det nu kommer nåt. Jag har redan bestämt mig för att inte svara. Tänker inte lägga mer energi på gnällspikar. Jag har så mycket annat jag behöver minuterna till. Nu ska jag ut till Torset och hämta David och Stella. TACK mor och far för att ni orkar och vill!! De har haft det bra och Stella slapp äta potatis som hon var lite bekymrad för. Stuvade makaroner när morfar odlar egna…. Lika obegripligt att förstå som Subnetmaskar och IP-adresser....

Ha en skön afton! DET ska jag ha med födelsdagstårta och grillkalas!!!

Den bruden är verkligen ingen makaron....

Syskon i trappen...

Vackert väder! O’boy vilken dag så fin. Jag gläds med dem som är lediga. Verkligen! Å denna veckan – min sista jobbvecka - fem dagar som innehåller den bästa av känslor. När semestern fortfarande är futurum..... Nu låter det ju som om jag vantrivs något kopiöst på jobbet men så är det verkligen verkligen inte. Tvärtom trivs jag helt fantastiskt bra och jag är lyckligt lottad över att ha en tjänst där jag själv känner att jag gör nytta samt får den bekräftelse vi så väl behöver. En del törstar mer än andra efter sådt och jag tillhör (kanske tyvärr) denna skara. Man måste känna att man duger!!

Idag hämtades Stella och David av mormor och morfar för ett dygns kollo i Torset. Besök i Vallsjöbaden med minigolf och deras smått berömda räkmacka har utlovats och kanske blir det även ett dopp i någon av sjöarna runt Sävjsö....möjligen Eksjöhofgårdsbadet. I morgon efter jobbet hämtar jag dem. På onsdag har David sin sista dag på golfkursen. Den har varit jättebra och han är supernöjd. Efter avklarad onsdag får han gå ut på riktig bana med fadder (golfare med 36 eller lägre i handikapp). Härligt!

Å alla övrig fri tid efter jobbet ska ägnas åt Johannas övningskörning när hennes eget sommarjobbschema så tillåter. Det är lite vana och rutin som saknas…och det är ju inte helt lätt att få till detta då hon sällan är hemma på helgerna då jag har tid.

Jag måste via min blogg här TACKA Holger Jonasson för en härligt positiv insändare i dagens tidning. Bra skrivet!! Tänk om man kunde ägna tankar och ord över vad som faktiskt görs i Nässjö och fokusera på det som är bra i vår stad! Sluta gnälla över eventuella brister och sånt som inte görs!!

Ha en fortsatt skön måndagskväll!!

Härlig söndag. Tidig morgon. Man hinner med mycket då. Skjutsade David och hans kompis till kurs på Nässjö golfbana. Start kl. 09.00 Jag tänkte passa på att springa under tiden. Värmen var mastig, minst sagt och min mage ville inte vara med. Å andra sidan har jag ändå uppnått 4 löpmil denna veckan så jag är mer än nöjd. Ibland kan jag inte pressa min kropp - man får gilla läget (å särskilt som kvinna). En lång promenad är verkligen inte heller fel. Hann tillbaka till 11.00 men då var det inga pojkar som ville följa med hem. De stannade kvar och fortsatte nöta slag.

Stella och jag tog med oss fika och cyklade iväg till Adela udde. Så mysigt. Den tiden när alla barn vill följa med mamma till stranden - den är förbi. Elin ville hellre kolla på favo-programmet Glee, David var ju som sagt på golfrangen och Johanna och hennes Robin befinner sig på Öland hela helgen. Man får va glad att Stella hänger med ännu ett tag.... Go mack-och-kex-fika och sedan hör och häpna fick jag en otrolig lust efter att doppa mig. Den lusten...försvann för cirka 30 år sedan men kanske kanske den är på väg tillbaka. Det VAR kallt men skönt, mycket skönt. Jag var till och med före Stella ner i vattnet.

Å så måste jag berätta om gårdagens kväll. Nej, det blev inte tacos - DET BLEV GRILL!!! Jag impulsköpte (heter det så när man gått och övervägt inköpet i flera månader) en el-grill. Jag hade tänkt att barnen och jag överlever sommarkvällar och helger hos mig UTAN grill och visst det gör man. Men ack så trevligt när grill-oset spred sig på min balkong. Ljuvligt väder. Å YES jag fixade att som kvinna, alldeles ensam BÅDE grilla , fixa egen färsk-potatissallad, sås etc. Inte illa. Vi blev mätta!!

Snart vankas äppelpaj och vaniljglass - man får ju anstränga sig lite när man får finfrämmat!!

Ha en fortsatt go söndag!!!!

Äntligen!!!

Badselfies

Adela udde - en oas i Nässjö (tycker i varje fall jag).

En speciell morgon. Jag tillbringade den med Dregen.  Ut till Spexhult och tillbaka tar nästan två timmar. Han var med i 1 och en halv. Bestämde mig för att lyssna på reprisen av hans program från i torsdags då han var sommarvärld i P1. Å det blev en otroligt tänkvärd stund, långt bättre än min bästa Spotify-lista.

Dregen. En av Nässjös stoltheter. Jag kan inte säga som en del av mina vänner. "Jag gick i samma klass som honom" eller "min syster umgicks med honom förr". Även om jag är ett stort fan av Dregen och hans storhet var jag på den tiden, när hans band Backyard Babies och Hellacopters var som störst, inget direkt fan av den sortens musik. På den tiden var det uteslutande Celine Dion som gällde. Idag tycker jag hans hårda rock är riktigt bra även om jag inte direkt väljer det när jag löptränar.

Att berätta om sitt liv och det han varit med om, på detta sättet...starkt och stort. Det är inte lätt att promenera och gråta men jag försökte ändå hålla hyfsat tempo medan kinderna blev våta av tårar. Att få höra om han och bandmedlemmarnas slit för att slå igenom som rockband är en saga i sig som fascinerar. Men det är då han berättar om sitt möte med Pernilla, deras kamp för att få barn som tar tag i mig. Kanske för att jag vet hur det är att kämpa för att bli gravid även om vi inte behövde vänta i flera år. Idag är minnet av hormonsprutor och otaliga besök hos doktor Sven Johansson i Jönköping som svaga minnen och kommer det på tal med folk som inte redan vet tror de mig knappt: "Du - du har ju fyra barn"?

Dregens beskrivning av Thailand och den fruktansvärda morgon då tsunamin drog in gjorde att jag frös i dagens ljumma sommarmorgon. Har hört många berätta om jättevågen och dess förödelse men aldrig någonsin så målande och gripande som Dregen. Några år före tsunamin var vi själva där och badade vid Karon beach med Johanna fem år, Elin ett och David i magen. Man kan föreställa sig men ändå inte...vad hade vi haft för chans? Med barnen.... När han sa att han och Pernilla valde att stanna kvar hela månaden för att hjälpa till på plats istället för att åka hem...ja, då kom det några tårar till. Obskrivligt fint!!!

Han har gått igenom en del, Andreas och hans upplevelser från den mörka och vilda tiden var så nära helvetet man kan komma vilket han oxå erkänner öppet och ärligt. Han insåg med hjälp av Pernilla att det fick vara nog vilket nog inte många gör som befunnit sig på samma nivå av elände. Han beskrev saknaden efter sin far på ett vackert sätt och att han genom sin son Sixten grubblar ännu mer på varför fadern valde att inte vara kvar...

Ja, det var en morgonpromenad som fick mig att åter känna tacksamhet för det man har och försöka ännu mer leva i nuet. Du vet ju aldrig vad som händer runt hörnet... Tack Dregen för att du delar med dig!

Ps. Om nån inte hörde programmet finns det på webben!! Värt att lyssna på!!

Ha en fortsatt fin lördag!!!