På förmiddagen tog vi adjö av Johanna och Oliver som varit hos oss i Solbacka sedan i torsdags. Helt ljuvligt att få ha dem hemma lite längre och det är alltid lika vemodigt när de ger sig av. Det är som om jag inte riktigt förstår att de är stora och lever sina egna liv. Det är en jobbig känsla och tre timmar senare bestående av att rensa ogräs på grusgången kändes det lite mer okej.

Vi har hunnit med så mycket kul saker med ungdomarna. En svamprunda som gav middag till gårdagskvällen för sex personer. Henry och Alexandra kom ut oxå.

I går förmiddag besökte vi Ängatorpet, en bra bit utanför Sävsjö. Barnens kusin Ella och hennes Simon jobbar på med sitt projekt helrenovering av gård och det händer massor hela tiden. Så spännande att se hur de omvandlar ett hus - som ingen bott i sedan 60-talet - till en kommande mycket vacker bostad. Å så fick vi träffa lille Olle, snart ett halvår. Nästa generation i vår släkt. Så go. Enda fadäsen var att nästan allt kaffe hade runnit ut i bilen - en stor pumptermos välte under färden. Mor och far var med och hade med sig doppe men vi hade inte så mycket att doppa i. Stort tack Ella och Simon för att ni tog er tid med oss.

Igår lunch tog vi båten och åkte över till vindskyddet, grillade korv och bara njöt av naturen. Jonas och Oliver fortsatte att fiska några timmar och vi kunde pimpa middagen med abborre.

Plus en massa skönt häng på altanen och bara prata och vara. Goa dagar med de små eller stora.

Nu mullrar åskan i horisonten och vi hann hem från promenaden utan att bli blöta. Gott!

Svampskogspromenad gav resultat

Vi besökte Ängatorpet- ett stort projekt som går framåt med stora kliv

Oliver, Johanna, Ella och Simon

Mor och far

Gofika ute men det var ont om kaffe

Simon och lille Olle

Ella och Olle

Fin jordkällare på gården

Det är fint och kommer bli så fint

Ut på sjön

Lunch i vindskyddet

Gino till efterrätt- bär från skogen och de sista smultronen från tomten

Gårdagen första hälft var nervös. Jag visste att det var dagen då Stella skulle få besked. Om hon hade blivit antagen till sin utbildning. Vågade knappt fråga. Men hon kom in lite senare och sken som en sol. Antagen till socionomprogrammet på Göteborgs universitet. Hon var sååå glad. Naturligtvis jag också även om mitt mammahjärta har det lite jobbigt just nu. Eftersom förra sommaren och hösten var ett enda stort kaos och mörker är det inte så konstigt. Det hon och även jag gick igenom gör att det är lite extra svårt att låta fågelungen flyga ur boet. Hon kom in även i Jönköping men hon ville till Göteborg. Självklart ska hon gå i Göteborg. Mammahjärtat får vänja sig även om det kommer bli en utmaning för mig.

Nu väntar andra utmaningar. Hitta en bostad i denna härliga stad. Alla tips på centrala billiga boenden tas varmt emot. Själv har jag inte särskilt många kontakter där.

Hursomhelst STORT grattis till dig Stella, min modiga härliga tös. Mål uppsatt, mål uppnått. Så häftigt. Dina erfarenheter från livet och det du har gått igenom - det är nog positivt att ha i bagaget inför utbildningen. Jag är en extremt stolt morsa.

Igår mådde jag som bäst. Alla barn hemma och mor och far. Solig kväll i Solbacka och nästan alla på plats. Då känner man sig rik. På riktigt! Å rikedomen fortsätter. Johanna och Oliver stannar några nätter till. Underbart!

Rikedom - kidz hemma i Solbacka

Mor och far

Matilda och Alexandra fattas - annars fullt hus

Underbar kväll

Aztro ville inte riktigt vara med

Har haft lite ont i huvudet hela dagen och min egen teori är att det beror på åska i luften. Å nästa teori är att det har med åldern att göra. Minns aldrig att det påverkade mig så när jag var ung. Någon som känner igen sig? I och för sig blev det något bättre med en kopp kaffe och glass. En gammal hederlig Nogger. Färsk förvisso, det fanns lådor med old good favoriter på Willys för ett tag sedan. Å allt på extrapris gör att det tindrar i ögonen på Jonas.

Har sprungit idag, längesen och det var en go runda. Sjömilsås-rundan i högsommarskrud. Inte allt för varmt och jag hade tur. En sån störtskur regn startade precis när jag kommit hem. Lite regn hade varit skönt men det får man sällan välja.

Mitt mål var att titta på säckpipe-tattoo på torget idag men eftersom det regnade här som bara den, orkade jag inte, helt enkelt. Fick njuta av andras inlägg på sociala medier och ljudet där. Under förra veckan i Skottland hörde jag detta tämligen konstant.

Underbart att vara hemma. Det bästa med att åka bort är känslan av att komma hem. Fantastiska upplevelser i bagaget och få njuta av minnen är härligt. Men borta är bra och hemma är bäst. Ingen tvekan.

Sol och muller på samma gång

En till som njuter av Solbacka och Aztro var extra kelig mot oss när vi kom hem.

Så lämnade vi Edinburgh idag. Vi tog en morgonpromenad innan frukost. Till Kungliga botaniska trädgården. Ett otroligt stort område och jag var verkligen taggad men såklart var det inte öppet kl 08:30 när vi kom dit. Öppnade inte förrän 10. Det får bli nästa gång vi är här. Vi traskade tillbaka och åt sista goda frukosten. Tog Airlink till flygplatsen och fick infon att vårt flyg försenat. Vi hade redan med ursprunglig tid fått det tight med tiden, att hinna med tåget till Nässjö. Nu verkade det riktigt kört. Flygplanet körde in typ en kvart men det strulade med bagagebandet så vi missade det sista tåget. Tågen efter det var fullbokade.

Fru Holm Karlsson vägrade med stort V att sitta på station till kl 03 så vi bokade ett hotellrum i Malmö. Billigt!!! Men värt det. Värt varenda krona. Vilken skillnad det är på svenska hotell jämfört med de i Skottland och England. Men det visste jag sedan innan.

Så efter en god självplockad sallad från Seven Eleven njuter vi av flufftäcken och kaklat badrum. Å det luktar gott och inte en ton av mögel. Nåt av hotellen på vår resa var inte så bra, andra mycket bättre. Heltäckningsmatta överallt blir på nåt sätt lite ofräscht.

Nu längtar jag hem. Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir rätt bra ändå.

Godnatt!

Hejdå Edingburgh

På återseende

Vaknade utvilad och högg in på en Egg Benedict med spenat. Gudomligt gott! Otroligt mysigt hotell med bra service. Rabble är namnet, centralt beläget och här erbjuds även mat och dryck på kvällarna. Igår kväll när vi kom tillbaka från middag från en annan restaurang i närheten var det fullt ös med mängder av folk.

Idag har vi bestigit kullen - ett måste när man är här, vidunderlig utsikt över hela stan. 200 meter stigning den sista biten och det tog på krafterna. Arthur?s Seat som den kallas har inget att göra med Outlander men den finns med i serien One day, som oxå är mycket bra. Nu fanns det fler kullar och vi var nog inte på den rätta. Häruppe finns det mängder med stigar, lättare och svårare. Jonas väljer gärna svårt, jag vill helst komma hem utan benbrott så jag bestämde.

Väl nere i stan letade vi upp Soderberg caféet som Stella har rekommenderat. Ett svenskt cafe och det var gott med en go fralla och gott kaffe. Sedan till Victoria Street, den mest karakteristiska gatan för Edinburgh enligt Google. Här finns de färgglada husen som man absolut måste fota.

Vi har sprungit en hel del i affärer oxå. Jonas har fått tag i den åtråvärda Whiskeyn Sassenach. Undra om det är guld i flaskan, med tanke på priset? Jag ska väl inte säga nåt. Cashmere är inte heller så billigt, ha ha.

Nu väntas sista middagen här i Skottland och efter underbara dagar, proppade med fina vyer, slott och historia konstaterar jag. Hit vill jag tillbaka.

Ha en go söndag!

Upp för kullen till Arthur?s Seat

Stigar och människor överallt- även om det inte syns så bra på detta kort

Kullen i bakgrunden

Gofika

Victoria Street

Inköpt - check

Vilar benen. Jag tror denna trappa oxå var med i serien One day. Om inte kommer Stella tala om det, ha ha.

Den fjärde och sista dagen på den här Outlander-turen startade mot Doune Castle. Det slott som representerar Leoch, Mackenzies hemvist i serien och här kände man verkligen igen sig från seriens inspelningar. Otroligt kul att gå omkring på borggården och i de stora salarna. Nu vill man ju se om första och andra säsongen - igen - för att man har varit här, ha ha.

Innan lunch fick vi foto-stopp mellan de ofantligt vackra dalarna och fick se både highland cattle (Skottlands nationalko) och bagpipes. Det är något visst med att höra säckpipeljud och blicka ut över nejderna.

Till lunch delade vi på en fisktallrik för två - alltså de är bra på lax men synd att de friterar så mycket.

Vidare mot Blacness Castle som gestaltar fängelset Fort William där Jamie får 100 piskrapp på ryggen av otäckingen Jack Randall. Välbevarat och man känner igen mycket från serien även här. Den här trippen är ju lite dubbel. Det finns ofta en Skotts historia och en historia från Outlander. Mycket hänger samman men det kan bli lite förvirrande ibland.

Nu är vi tillbaka i Edingbrrrra och kan sammanfatta denna trip till 10 av 10. Helt perfekt. Men som våra svenska kompisar sa. Nu orkar jag inte se en ruin till. Lite så känns det, ha ha. Det parets historia var lite häftig i sig. De träffades för en månad sen, hennes intresse för Outlander hade fått honom till att plöja 4 säsonger och de bokade denna turen. Jättetrevliga människor - vi hade kunnat vara föräldrar till dem - vi har haft kul ihop.

Nu har vi två nätter kvar i denna fantastiska stad. Rå om sig själv lite mer även om det har varit en super-trip i Outlanders fotspår.

Dessa kossor trivs säkert bra här i dalen

Säckpipeljud börjar kännas - hemma :)

Här spelades mycket in säsong 1, Ska föreställa Leoch, Mackenzies hemvist

I verkligheten är det nåt annat

Den stora matsalen

Fort William i serien, Blackness Castle i verkligheten.

På denna innergården pryglades Jamie. Jonas slapp tack o lov.

Kan vara fönstret där Jamie klättrade in för att rädda sin Claire

Idag har vi rest väldigt många miles och med ofattbart vackra vyer. Rest genom Skottlands vackraste berg, dalar och sjöar eller Lochs som de heter här. Nästan så man blir lite avtrubbad av allt det fina.

Har vandrat i Glen Affric - en nationalpark- helt gudomligt. Påminner iofs om Sverige och norröver, möjligen fler träd här.

Stannade till vid Lochness, såklart, i hopp om att få se sjöodjuret Nessie men icke. Där fick vi även besöka Urquhart Castle som ligger precis intill vattnet. Ruiner idag men stort och fint på medeltiden.

Sedan blev det ett stopp vid minnesmärket av Prince Bonnie Charles och Jakobiternas uppror. Strax intill finns den berömda viadukten - Hogwarts Express a la Harry Potter. Att stå i över en timme och vänta på ett tåg utan att åka med, ha ha. Men vi var inte ensamma där - fullt av turister.

Avslutar dagen på hotell nedanför Ben Nevis. Skottlands högsta berg, 1344 möh. Superbra dag med sämsta avslutning. Kasst hotell och riktigt riktigt dålig mat och service. Men nu ska vi sova och vila inför sista dagen på denna Outlander trip.

Vackra Glen Affric

Lochness och bakom oss Urquharts Castle eller ruinerna av detta.

Minnesmärket över Prince Bonnie Charles och Jakobiternas uppror.

Å så den fina tågviadukten Harry Potters Hogwarts Express

Vi sover vid ett hotell, Tracker nedanför Ben Nevis som är Skottlands högsta berg, 1344 möh.

Ytterligare en dag med massor av intryck och upplevelser. Helt matt av att sortera och beskriva. En fantastisk dag. Från början till slut. En god natts sömn och frukost på detta jättemysiga bed- and breakfast. Min febertopp från gårdagskvällen och natten var borta, tack o lov.

Första stoppet blev stenarna Craigh Na Dun. Inte hela sanningen. De stenar vi idag fick se har inspirerat Outlander-författaren. De i serien är fejk. Testade att åka iväg och trots ädelsten runt halsen funkade det inte. Inte ett enda surr hörde jag så jag har nog inte förmågan, ha ha.

Vidare mot Culloden Moor där slaget utspelar sig 16 april 1746. Sorgligt att se. Tillhör serien men oxå en grym historia med The Jacobites. På mindre än en timme hade 1600 män fått sätta livet till varav 1500 var Jacobites. The Government vann på ett kick. Att gå där på mossen idag känns bara jobbigt. Att vi aldrig lär oss. Man tycker ju att historien borde signalera något, men icke.

Vi har gjort flera underbara stopp idsg. Eftermiddagen gick i naturens tecken och vi givk en tre km lång runda bredvid vattenfall och fantastiska vyer.

Sista stoppet körde vi upp mot bergen och höjderna. Hade en härlig utsikt en bit bort från Iverness. Vi kunde skönja Leoch, första slottet Claire kommer till. Idag är detta privat och det är bara öppet några dagar per år.

Vi har haft en härlig kväll i Iverness. God mat och sen ett regn från ingenstans. Det gäller att ta skydd på närmaste bar. Ikväll var det live musik. Underbart!!

Jag var ibte ensam om att bli fotad i denna pose. Lämnade dock inte vår tid.

Nästan som Torsa stenar

Culloden Moor

Minnen av ett slag - gravar överallt

Fältsjukhuset för brittiska officerare finns kvar

Culloden house

Eftermiddagen bjöd på vattenfall och häftig natur

Längst med till vänster långt borta ser man Leoch, det slott dit Claire först anlände till.

Iverness ikväll

God mat

Livemusik på en typisk skottsk pub.