Vi är ett antal...ett antal föräldrar som har milleniumbarn. De bebisarna som är födda år 2000. Jag vill inte PÅ NÅGOT sätt vrida klockan tillbaka men om jag ändå gör det för ett ögonblick.... 9 januari år 2000. Höggravid och har gått över tiden två veckor. Låg sjuk i influensa den sista tiden och var mer eller mindre sängliggande - not fun! Man längtade...hade längtat länge....för det första i ett par år efter syskon och sedan i 9 mån efter ett syskon...lillebror eller lillasyster. 

Sitter o bläddrar i Elins fotoalbum (man glömmer ju som bekant fort..) och tänkbara namn vi funderade på va Stella (jag fick inte igenom det då....;), Ellen, Alice, Alma, Louice, Victoria... En pojke hade fått namnet John, Joakim eller David (han kom ju som tapper 3:a). När vår lilla tös såg världens ljus den 11 januari fick hon namnet Elin efter sin gammelfarmor som lämnade jordelivet bara några dagar före det nya året.

Hittade en några rader jag skrev när jag var i vecka 19. Brukar inte dikta på rim...det är svårt att gjuta känslor i orden när man letar rim... Dessa ord är ändå mina och de kommer från och mitt   

Snart kommer en ängel hit

Solens strålar värmer oss

igen

Stannar upp! Tid - bli min

vän

Låt en enda minut 

stå still

Sekunderna leker ändå som 

de vill

Tids nog kommer hösten 

hit

Snön gör vår trädgård

vit

Just i år längtar jag till denna

syn

För då kommer en ängel till oss

från skyn

Sigrid juli 99

Det är lite som att vandra omkring i en film....omgivningen är vintervit och vacker. Solen är lite blyg men vågar sig då och då fram. När jag var i höjd med Holmgrens och går Sörängsvägen ner mot stan och ser stadshusets torn - ja, det är mitt Nässjö och jag gillar denna stad!!

Mitt förhållande till snö och kyla är inte det bästa - det vittnar denna blogg om många gånger... Faktum är att när vi har trillat över nya året och är inne i januari känns det mer....ok. Det kan inte knäcka mig nu när årets sista kvartal har passerats och även förskonat oss mot 20 minus och 3 meter snö.. (kändes i varje fall så förra året). Däremot är det tuffare att gå en 2-timmars promenix på knuggligt och småhalt underlag i kängorna. Helt slut nu ;) vilket i och för sig är en skön känsla. Kan ju ha att göra med att vi hade gäster igår - i säng vid 02.00 Jättetrevligt och timmarna bara trillade iväg. Fick en otroligt fin tulpanbukett som nu står och ropar "vår" på köksbordet....

På tal om film kollade jag vad stadens biograf hade att erbjuda för dagen. Tre filmer och jag vill se dem alla. Stig-Helmer, Sherlock Holmes och därefter The girl with the dragon tattoo. Som det känns nu sparar jag dock samtliga till ett senare tillfälle. Ryggläge i soffan är så mycket mer lockande. Barnen åker pulka med kompisar (se där - en ytterligare fördel med det vita) och rester från gårkvällen får bli dagens middag. Sedan ska jag vila mig i form till morgondagen då plikten åter kallar!!

Ha en fortsatt skön söndag!!!

Tack kära familjen Wetterholm för en mycket gårdagskväll. Firade  Lukas "LUWE" som fyllde 16 den 23 dec. Underbart god mat och trevliga männsikor. Runt bordet igår satt ju delar av mina "golfbollar" och det var en jättehärlig kväll! Min svägerska Monica berättade nedan histora vilket tåls att både spridas och höras om och om igen. När ni sedan läst kan man ställa sig frågan - vilka är min golfbollar och får de tillräckligt med plats? VARSÅGOD!!

En professor i filosofi stor framför en grupp studenter för att påbörja dagens lektion. På bordet bredvid honom stod en stor tom glasburk och en del andra burkar och koppar med innehålls om inte studenterna kan urskilja. Professorn lyfter under tystnad upp den tomma gasburken och fyller den upp till kanten med alla golfbollar.

      

Sitter vid köksbordet. Vardagen (eller helgen) är i full gång på Renstigen 11. Mannen står och strimlar grönsaker och kycklingkött till wok. River ingefära och hackar vitlök. Jag har precis färdigställt ett Power-Point bildspel från Egyptenresan i höstas för att visa när vi får gäster på lördag (de ska oxå dit inom en månad). David kollar på TV. Johanna har precis avverkat sin "iPhone 4-städning a' la avbetalning" och Elin och hennes kompis Emma (som även ska sova över) dansar "Just Dance Wii" - roligaste julklappen. Stella är inte här...men just idag känns det inte så lessamt för i morron KOMMER HON!!!!

Har läst mina senaste blogginlägg denna veckan. Det är sorg och bra dagar på jobbet blandat med kissande katter. Ja, det är kanske en konstig blandning kan man tyckal... Å sån't är ju livet. En salig blandning av förluster, vinster, vemod och lycka. Som en FB-kompis skrev. "Livet är som en berg-o-dal-bana - det är upp och väldigt mycket ner". Så är det ju! Det är väl det som är tjusningen...man attraheras av fartvinden. Tänker alltid på vad Alfons Åbergs farmor sa: "Det kan inte alltid vara julafton". Däremot kan det ju vara lite mildare nyanser - vänner man älskar och har nära behöver ju faktiskt inte slitas bort från oss...

Dagen har varit så bra. En till sådan, denna veckan! Jag har nog världens härligaste jobb. En sån utmaning att ta och reda ut det... Nu snackar vi inte krossa sten utan mala bitarna till stenmjöl. Investeringar under 2011 på flera miljoner ska via kapitalkostnader (ränta o avskrivning) delas upp på rätt förvaltning och på rätt skola, förskola och omsorgsboende... Det gäller att ha tungan RÄTT i mun och när avstämningen till slut visar "no diff"..... Åh vad skönt!!

Å så en lektion till er som inte vet varför man firar man 13 dags afton? Även om man inte tror på vad Bibeln säger kan man ju ändå vara lite tacksam för ledigheten man får.

Trettondagsaftonen firar man till minne av den dagen då de tre vise männen kom till Jesus i Betlehem för att ge barnet sina gåvor. De kom den trettonde dagen efter Jesu födelse, alltså julafton, och således är trettondagsaftonen alltid 13 dagar efter julafton.

Hade jag fått ge en gåva till Jesus hade det garanterat blivit stenmjöl!! Ni vet varför!!

God kväll!!!

Så låter det faktiskt titt som tätt hemma i huset....på senaste tiden. Jag har alltid älskat katter. När jag var liten tjatade jag ofta på min mamma att få "ta in" en av ladugårdskatterna. Det varken fick jag eller gick. De var rädda och gick inte att tämja.

Numera är vi med katt. Fina Tessi och Smilla - våra härliga katter. Tessi, som efter en lång tids tjat, hämtades för fyra år sedan i Gränna (till råga på allt på Fars dag vilket i sig är lite komiskt då Ulf var minst glad över den nya familjemedlemmen). Hon var uppfödd av en hund eftersom modern inte tog sig an henne. Hon var så extremt gosig och somnade i Johannas famn redan när vi åkte med bil därifrån. Har ju aldrig utgett mig för att vara någon expert på katter och det visade sig rejält när hon 6-7 mån gammal började bli rund om magen. Tanken att kastrera katten hade väl farit i huvudet nån gång men hallå - sååå ung och redan dräktig. Så var i varje fall fallet och den 4 juni 2008 födde Tessi 4 välskapta kattungar (i Stellas säng)... Det var en mäktig upplevelse. 3 killar och 1 spräcklig tjej! Så stod vi där plötsligt med 5 katter. Mannen i huset som då från början inte varit så stormförtjust i denna kattidé blev väl inte direkt mer entusiastisk men här som alltid: Det gäller att gilla läget!

Vi annonserade bort Nogger, Piggelin och Elvis och vi "blev av med" (=sålde de tre killarna). Vi behöll flickan. Nu när jag sitter här och skriver vet jag inte riktigt hur detta beslutet gick till. Vi kanske kan kalla det för demokrati. 5 mot 1. Smilla har med tiden blivit lika gosig som Tessi och ha katter som husdjur är härligt. Medför vissa problem som tjatet att tömma kattlådan och när vi ska åka bort. Kattvakter behövs vilket i och för sig inte har varit något problem.

På senaste tiden har dock Tessi blivit som tokig i mat. Hon jamar som 17 så fort vi prasslar med en påse vid diskbänken, hon ger sig på brödpåsarna (?) och gnager i sig bröd. Dessutom har hon blivit magrare. Måste nog ringa någon djurdoktor. Dessutom har de förbaskade djuren börjat kissa på badrumsmattan. Köpte en ny, gosig, grå matta för ett tag sedan och jag börjar misstänka att de "tror" att det gråa är kattsand. Kan de vara så dumma? Det är i vilket fall inte kul. Får ta tag i detta.....nån dag......

Katter är självständigt härliga djur, mysigt sällskap i soffan och jag ångrar inte en sekund att vi skaffade dem. 

God kväll!!!

Istället för att bestiga bergen...kan man krossa dem - bit för bit. Mala ned dem tills de flesta problemen är borta. Lite så har det känts på jobbet idag. En dag med "flow". När man betar av grej efter grej och sånt som legat ett tag kan sorteras undan. Å det som till en början verkligen var Mount Everest visade sig bara vara Tomtabacken. Tomtabacken inger i och för sig respekt men är något lättare att nå. Ja, ni fattar - en bra dag på jobbet helt enkelt! Fortfarande lite tomt på kollegor i korridoren men vi som håller ställningarna har trevligt!!!!

Jag hade tänkt att ta en löpartur när jag kom hem men av någon OUTGRUNDLIG anledning kände jag inte för det när jag gick ut. Snöblandat regn och hård blåst på tvären... Näpp! Jag tog en skön cykeltur inomhus till bra musik. Å där på sadeln när svetten lackade och pulsen var hög kände jag det igen...nyårslöftet ni vet... Carpe diem! I detta nu är jag. Jag lever, jag är frisk. Ser mina barn framför mig - Elin satt i soffan och "var på datorn", Johanna gjorde smoothie i köket. Just nu - vad bra det är! Jag har fått mycket att vara tacksam för. TACK!

I morgon ska jag krossa mer sten...för den tar ju liksom inte slut. Jag har ju betalt för att jobba i brottet : )

God kväll!!

Oskrivna blad...allt framför oss är antaganden, kanske och möjligen! För inget är ju självklart någon gång även om vi oftast vill tro det och tycker det ska vara så. Vi vet inget om nästa sekund. Att få vara här med våra nära...hur länge? Att vi får uppleva dagarna som kommer kan ses som en gåva som vissa av oss, tack-o-lov de flesta av oss, får uppleva!

Tack för ett nytt år! Det började i natt till smaken av en liten klunk champagne. Vi hade förmånen att få ha alla våra barn med oss, dessutom i ett vaket tillstånd. Stod mitt i skogen med granarna som enda grannar. Raketerna lyste för några sekunder upp himlen och just i detta ögonblick var inget annat viktigt. Carpe diem - ska kanske inte avslöja mitt nyårslöfte för då uppfylls det väl inte - men jag ska försöka leva lite mer för stunden och sluta oroa mig för allt innan det har hänt! Tränar ändå rätt hårt på detta men misslyckas ofta!

Idag - 1 januari 2012 - inget särskilt händer. Julen plockas så sakteliga ned från hyllor, fönsterbrädor och grankvistar. Tomtenissarna får krypa ner i sina lådor och sova några månader till nästa gång. Pepparkakshuset får stå till nästa helg så Stella får va med och krossa.. Det är vemodigt men samtidigt skönt! Julen är över för denna gång och nu inväntar vi ljuset!!!

Å så TACK fam Pettersson för en jättetrevlig o god nyårsafton! Kul att även de minsta töserna fick vara med om 12-slaget detta år ;))

Jag, värdinnan Susanne o hennes svägerska Marie

P-A och svågern Mikael

David, Elin, Jois och Stella tar av de goda faten...

Glitter-Tindra och Stella

Jois, Alexander och Elin

David, William och småtöserna

Ulf o jag