Ska snart ställa mig o steka dubbel sats tunna pannkakor. Söndagskväll o barnen väntas hem - de som ska vara hemma. Mamma gjorde alltid plättårta förr, som hon kallade det. Tunna pannkakor med lingonsylt o socker mellan lagren. Minns hur himla glad jag blev när man kom hem från skolan o upptäckte detta som omväxling till potatis, sås o kött. Förstår nu hur många pannkakor mamma behövde steka för att tårtan skulle bli så hög. Jag tycker jag steker o steker men det blir ändå för få för en hög tårta. Möjligen stt mamma hade mindre storlek på stekpanna.

Idol är över - värdig vinnare, underbar röst, en mycket duktig Sebastian blev till slut segrare. Hade varit kul med en tjej för omväxlings skull efter alla idolvinnarkillar på senare år MEN det kommer att gå bra för Kadiauto - det är jag helt säker på.

Lördagen igår var full rulle o härlig. Vi var i Solbacka. Bakade saffransbullar, barnvakt åt William, badade o kvällen avslutades med att Johanna o Oliver kom och åt tacos med oss OCH saffransbullar.

Vi har julpyntat våra hem - har fått dela upp tomtarna lite. Köpte en ny på Harald Nyborg idag. Vi var inte ensamma om att vilja handla på den affärsutförsäljningen. Den tomten ska stå i Solbacka - i hallen o hälsa välkommen. De finaste tomtarna jag har är de barnen har pysslat på förskolan för länge sedan. Älskar dem!

Mat o pyssel

Varken Jonas eller Oliver är så förtjusta i saffran men det här gick ned...

De bästa tomtarna

Fredag igen och snart andra advent. Vi satt och pratade om det vid räkmackefikat idag på förmiddagen. Hur fort tiden går. December månad har också alltid en förmåga att vara lite extra snabb - av någon outgrundlig anledning. Samtidigt som man längtar till fredag och helg vill jag att det ska gå saktare. Man vill ju inte att livet bara ska gå. Tänker på uttrycket ?alla de dagar som kom och gick - inte visste jag att det var livet?. Någon klok person som har myntat. Jag hoppas innerligt att man inte känner så den dagen då är slut.

Jag tycker jag har så mycket kvar att uppleva - trots att jag snart närmar mig åldern just mitt-i-livet. Har fyra stora eller åtminstone halvstora barn, har åkt mycket berg-och-dal bana under mina år på jorden och levt många år men ändå känns det som man knappt har börjat leva. Pensionen känns avlägsen, även om jag nu kanske har färre år kvar att jobba än de som passerat. Det klart - inte om man måste jobba till man är 70-75 år. Jag är vansinnigt rädd för att allt plötsligt ska ta slut, att drabbas av något som gör att man blir sjuk på riktigt. Livrädd för att någon av mina närmaste ska försvinna. Man har så oerhört mycket att vara tacksam över och man tänker alldeles för lite på detta faktum. Jagar runt och jobbar på som om man vore odödlig. Hinna med så mycket som möjligt och sätter stora krav. Kan falla djupt djupt om jag anser att jag lyckats mindre bra med något. Vore bra om man kunde ta udden av allt det där och vara lite mer cool och skita i saker och ting.

Är superlycklig över vårt nya hus men oroar mig hela tiden för att pengarna inte ska räcka. Får hybris när det blir kallt och vet att elräkningarna blir större, känner mig otillräcklig som mamma när jag inte kan lägga den julklappsbudget jag vill. Får ångest när börsen går ned... Är lite orolig om det kommer att snöa massor om Jonas skulle vara bortrest en längre tid. Å så vildsvinen när jag går till jobbet genom skogen. Ja, ni hör ju - det finns tusen skäl att oroa sig för precis allt. Tänk om jag slapp all denna oro, tänk vad energi jag skulle ha till annat.

Kanske bara ska luta mig tillbaka i soffan ikväll och njuta av livet av fredagskvällen, titta på idol och värma lite glögg. Har ingen Ernst-glögg-flaska hemma så jag behöver i varje fall inte oroa mig för att någon flaska ska explodera. Ernst ja. Mannen man antingen hatar eller älskar. Ska inte på något sätt säga att jag älskar honom men jag tycker han är lite mysig och visst får man lite extra julstämning när han fixar med sina tomtar och klipper till stjärnor. Han är mannen som ?smeker ut tryffelkrämen i formen?. Han breder inte ut den - han smeker ut den. Ja, jösses. Jag var tvungen att nämna något om Ernst i dag vid fm-fikat. Det är alltid lika roligt att se min kollega Pelles reaktion. Han får bokstavligen talat utslag när hans namn nämns. Där finns det nada kärlek.

Ha en go kväll!

Mysgubbe

Jag gillar att skriva eller rättare skrivet - jag älskar att skriva. Det är en hjälp när jag ska bearbeta sorg o tråkigheter. En ventil när jag är frustrerad, glad eller lycklig. Skriva är ett sätt att leva. I mitt arbete tänker jag bäst när jag sitter vid tangentbordet och fingrarna får löpa fritt efter tanken.

Min mor hittade för ett tag sedan en gammal skrivbok som jag hade i klass 2 i Sandsjöfors. När jag läste de där korta små sagorna skrattade jag så jag grät. Helt klart var ordförrådet inte det största o kunskapen om meningsuppbyggnad var minimal. Men, men - av fröken Hervor fick jag ?Bra? plus ett utropstecken! Inte på alla små sagor men på många. Jag kan konstatera att jag även vid 7-8 års ålder var en obotlig romantiker o det handlade ofta om att hitta den rätte.

En saga handlade om Susanne o jag kommer osökt att tänka på min bästis Susanne som fortfarande har samma roll i mitt liv. Vi har känt varandra i 41 år. Tanken svindlar. Det är smått fantastiskt!

Ha en fortsatt go torsdagskväll!

Rubriken har ett enkelt svar. Å ni kan ju gissa vad jag sitter. Framför brasan med Jonas. Vi hade planer på att göra julhandlingen idag - på A6, med skjuter upp den. Än finns det tid att fixa det som ska fixas. När jag tittar i kalendern känns julafton dock mycket nära... Man ska handla på hemmaplan - jag vet - men IKEA tycks inte vilja finna Nässjö som lämplig etableringsort så vi måste in dit nån dag kommande vecka. Det vore najs att testa deras julbord oxå så vi får planera in det nästa vecka.

I morse gick jag till jobbet. Ska jag vara helt ärlig tar det lite emot. Det är väldigt mörkt nu. Jag är inte riktigt överens med mitt inre o det är snabba steg förbi de mörkaste bitarna på vägen. Det är fantastiskt skönt att se Vallbohagas gatulysen och sätta på musik i öronen. Innan dess vill jag ha full koncentration om vildsvin eller annat otäckt skulle dyka upp. Jag sjunger o det lugnar. Jonas skrattar lite åt mig o när jag är framme skrattar jag åt mig själv. Nu är det som allra mörkast o det blir bara bättre.

Idag har jag suttit i arbetsmöte hela dagen inkl lunch. Jag missade således en lunch med mor o far som var i stan plus min äldsta dotter Johanna o min bror Anders. Så typiskt. Den konstellationen händer inte ofta men jag hoppas att det händer snart igen.

Ha en fortsatt fin kväll!

Ett givet val om man får välja

På hemväg från Torset. Första advent. Mulet hela dan. Magen är mätt och i bilen ligger ved från far. Torr o fin björkved. Det var skillnad på folkmängd i Torset idag jämfört med förra söndagen. Det har redan gått en vecka sedan mammas 80-årskalas. Blommorna står vackert kvar i fönster och på bord.
God lax fick vi njuta av idag. Mysig första adventsstund - en dag när solen knappt har gått upp.

På förmiddagen gick vi en promenad till Torsa stenar. Det är nåt med de där stenarna. De drar! Tycker platsen är så häftig. Historiens vingslag känns extra mycket där.

Igår följde vi NIF?s P18 match mot Hammarby på Elitrapport. Så härligt att de vann. 4-2 blev resultatet. Vi bänkade oss sedan på bästa sändningstid framför det speciella hockeymötet mellan San José Sharks som mötte Ottawa Senators i Ottawa. Tyvärr förlust! Attan oxå. Jag var så trött så jag sov bort delar av matchen. 15 km promenad, tunnebad o biskvibak tog förklarligt på krafterna. Mer sport om en stund. David o hans lag möter Västerås hemma i Stinsen arena. Heja heja!!

Ha en fortsatt fin söndag! Å glad första advent!

Bocken på plats o välkomnar till Spexhult

Tomten har lite för tidigt flyttat in

Biskvibak

Älskar detta ställe - Torsa stenar (Craigh Na dun)

Gårdagen var en långdag i politik. Mitt första budgetsammanträde och jag har hört talas om dessa dagar. Start morgon och kan hålla på till 22...23.. Faktum var att jag var intställd på det värsta tidsmässigt sett men vi var klara runt 20.00 Fantastiskt intressant dag och bra träning för mig som är ny. i KF. Det var en god ton i salen mestadels hela dagen - det känns som att det ekonomiska läget är så ansträngt så verkligen alla vill kämpa för att hjäpas åt att lösa detta på ett bra sätt. Oavsett idelogi och åsikter om varandra inställning.

Förutom att jag tycker att min bror är så superduktig och vältalig i talarstolen blev jag berörd av Kim från Vänsterpartiet. Hon berättade en "saga" ur ett barns persepktiv och hur de kan uppfatta omvärlden på ett härlig sätt. "....Min mamma och pappa tycker det är jobbigt att skolgården blir mindre när skolan byggs ut men jag och mina kompisar tycker det är spännande att se byggkranen som bygger en ny skola åt oss....."

Å jag själv höll mitt jungfrutal. Inte helt frivilligt men det är lite så - att utmana sig själv och göra det man tycker allra minst om kan få människan att växa. Igår växte jag. Jag vågade. Hade en puls på 94 (kollade strax innan) men när det var gjort kändes det bra att få höra positiva kommentarer från både bror, partikamrater och av andra partier. Fick t.o.m ett skriftligt beröm. Värmer! Å frågan jag tog upp - är det nån gång jag ska framföra vad jag tycker så var det igår.

La mig med kudden med huvudvärk och vaknade med dito. Den dagen tog - ett träningspass i politik. Å fysiskt sett satt man still väldigt länge.....men som sagt - pulsen var emellanåt hög.

Ha en go fredagskväll.

Herr ordförande, ledamöter, lyssnare och tittare

Jag har suttit som ledamot för Barn- och utbildningsnämnden i majoriteten i fyra år och har fått ta del av en fantastisk verksamhet. En stor och komplex verksamhet där personal gör sitt yttersta för att barn och elever ska nå sina mål och trivas. Barn och elevantalet har ökat markant de senaste åren och resurserna har inte tilldelats i förhållande till situationen. Det har varit jobbiga beslut att fatta. 

Vi har stora utmaningar framför oss - hur ska pengarna räcka?

När jag läste handlingarna inför dagens möte blev jag mycket positiv och glad när jag såg raden om det nya uppdrag som BU har fått tillsammans med socialnämnden. Att de ”tillsammans med soc ska finna ett gemensamt arbetssätt kring att stärka föräldrarollen”. Vad som exakt ingår här kommer att utredas.

Jag önskar och hoppas ett en del av detta uppdrag kan belysa faktum att föräldralediga föräldrar lämnar sina barn på förskola när de får ett nytt syskon. Alltså man lämnar sitt barn på förskola trots att man är hemma med en ny bebis. Nu syftar jag på de syskon som lämnas som är yngre än 3 år (eftersom det är allmän förskola från 3 års ålder). Detta beteende har ökat markant de senaste åren.

Jag har pratat med många pedagoger och skrivit och talat mig varm om detta, det framkommer att föräldrar idag gör såhär för att de tror att de inte riktigt på egen hand klarar av att uppfostra sina barn. Dessutom – om andra gör såhär så gör jag också så. Det blir till slut en norm – så här gör man. Man ställer sig frågan - är detta rätt? Jag är medveten om att det finns barn med speciella behov – det är inte dessa jag syftar på här.

Att samtidigt som man har föräldrapenning uppta en plats på förskolan där kostnaden är starkt reducerad genom maxtaxa är inte ekonomiskt försvarbart. Vi har en fantastisk välfärd. Förskolan i Sverige, i Nässjö är fantastisk. Vi har byggt och byggt till förskolor som aldrig förr de senaste åren, barnantalet har ökat. Det är svårt att kompentensförsörja varje enhet. Förskolan ska i första hand vara till för de som verkligen behöver en plats. 

Att stärka föräldrarollen så att man känner tilltro till sig själv och trygg i sin föräldraroll och framförallt – att man vill ha sina barn hemma när man är föräldralediga är viktigt! Man utför det bästa jobb man kan ha – att uppfostra barn till trygga och självständiga individer.

Jag och min erfarne partikollega Per

Min politiska idol och tillika bror och kommunalråd

Fika och mat gick det åt....

Tack Urban!

När jag skriver idiotdag menar jag endast och allena ur synpunkten tid. De där timmarna man, om man mår bra, vill ska vara flera på ett dygn. När man verkligen får saker ur händerna precis hela tiden o dagen går alldeles för fort. Halv sju till halv sex är alldeles för länge men det händer tack-o-lov inte så ofta. Brukar kunna lämna Vipan halv fem om jag kommer så tidigt på morgonen. Är fräschare i skallen in the early morning.

Hade ett politiskt uppdrag mitt på dagen, resultatdialog Emåskolan o Sandsjöfors som gjorde dagen ännu bättre. Stressigt att hinna med men när jag väl sitter där fokuserar jag till 110 procent på uppgiften. Å det är lätt när det är ett sådant härligt möte.

Reflekterade i bilen på vägen hem o funderade på hur livet hade varit om jag lagt allt mitt engagemang på barn och elever. Meningen var ju en gång i tiden stt jag skulle läst 4,5 år i Linköping efter gymnasiet. Svenska-SO lärare 4-9. Sedan blev det inte riktigt så... Har aldrig ångrat det där men idag var det snudd på nästan. När jag satt och lyssnade på såna härliga pedagoger (o rektor) prata entusiastiskt om sina erfarenheter och hur de jobbar hårt för sina elevers trygghet o resultat. Brukar vara lite nervös o ha lite ständig känsla av mindervärdeskomplex (politiker som inte fattar nåt) men inte idag. Kände mig själv trygg i min roll eller så är det väl helt enkelt så att jag böööörjar lära mig o bli lite van av denna typ av möte.

Tillbaka till jobbet o budget 2019. Vilka kontrakt ska vi tippa på sägs upp under året? Vilka intäkter får Tekniska? Hur kall blir vintern? Ja hur långt är ett snöre? Gissa rita spring. Ansvarsfullt o faktiskt riktigt roligt.

Nu är jag såååå trött!

När vi åkte till Torset idag sa David i baksätet: "Man kan inte tro att momo är 80 år". Det stämmer så bra. Det kan man verkligen inte tro. Men så är det.

För 80 år sedan idag, föddes du i Hägnen och var sist i en syskonskara på sju och lillasyster.

Du kom till världen när det är som mörkast och gjorde hösten mindre dyster.

Ungefär så började den första versen av de vi idag läste för henne, Anders, Pelle och jag. Att skriva dem gick smidigt - jag hade sådan inspriation under den veckan jag var ledig och vi precis hade flyttat in i Solbacka. Kruxigare har det varit att få till tid för övning med mina syskon - med våra härliga och fullspäckade kalendrar. Men det gick bra och det gick också bra att läsa dem idag, trots att vi darrarde lite på rösterna när känslorna kommer på. 

En sån härlig dag i Torset. Att samla 30-33 pers i detta hus, att få till det med dukning och mat och de bästa ostkakorna - det är ett stort projekt. Allt gick bra och många många kunde komma. Underbara timmar från början till slut. Jag hoppas verkligen att du kunde njuta av allt, mamma. Pappa gjorde sin låt - ja e fattig bonddräng - helt underbart. Jag sjöng med mor och vi sjöng allsång - Rosa på bal. En fantastisk sång som har sjungits på släktsammankomster så länge jag kan minnas.

Skriver inte mer än så idag - bilderna  och film får tala sitt eget språk. Å i kväll strutar jag i GDPR - jag lägger ut korten och hoppas att det är ok med precis alla.

Grattis igen älskade mor!

Dagens huvudgäst - mamma 80 år och far

Dukat till fest

Kejtrad mat - en sån god idé mor, och maten var oxå god

Mamma hälsar välkommen

Mycket folk

Mina fina

Jag och Jonas

Jonas och mor Birgit

Gäster, mammas syskon och goda vänner

Fler gäster..

Kusiner och respektive på plats. Bara Ella och Kristin fattades tyvärr...

Mina fina svägerskor - Monica och Lotta

Jag och mina syskon läser verser

Sång av mor och mig

Pappa sjunger sin hit - ja e fattig bonddräng - suveräne far

Mamma öppnar paket

Barnen med familjers present till mor - en tavla målad av Henry. Mammas idol en gång i tiden - Audry Hepburn

Gooooooda ostkakor som vanligt

  Om det så bara är EN allsång ska denna sjungas!!!