Idag ska jag skriva lite om träning igen. Det kan bli tjatigt, jag vet, men det ligger mig varmt om hjärtat, som ni vet. Jag börjar med gårdagens och dagens roliga och svettiga händelser. Igår när vi kommit hem från några dagars minisemester tog Jonas och jag en liten kortare cykeltur. Kort...det beror ju på vem du frågar - allt är relativt men för mig är en tur på 4--5 mil lagom om jag tycker det ska ge något. Rundan Fredriksdal - Lunnestorp - Nässjö är drygt två mil men lite är bättre än inget som bekant. Lägg till väldigt mycket vind så blir det ändå lite bra flås. Något som oxå är värt att omnämnas är att jag har en hyfsat bra cykel. Rullar lätt, 27 växlar (jag använder två så vad jag skulle med så många till vet jag inte). Jonas har en "åka-till-affären-o-handla-cykel", dvs en cykel man tar sig från punkt A till B när mellanrummet därimellan är max 1 km. Han får träla när vi är ute och alla som har cyklat på en cykel utan växlar vet precis vad jag pratar om. Vi bytte cykel när vi kommit till Lunnestorp för att jag skulle få känna på hur det kändes..... Å det klart - i uppförsbackarna strax innan Nässjö och Alsberg fick man ta i för kung och fosterland för EN växel när det går mycket uppför är trögt.

Så kom vi till denna dagen. Jag ville springa (det var några dagar sedan) och då föreslog Jonas att han skulle cykla från Nässjö till Landsbro eftersom vi skulle vara där några dagar och jag skulle komma efter med bilen sedan. "Absolut, ta min cykel" sa jag. "Nej, jag tar min - det ger extra mycket träning" säger Jonas och det riktigt glittrar i de Karlssonska vinnarskalleögonen. Å han gjorde det. Jag sprang, förövrigt en helt underbar runda ut till Spexhult och vände, tog bilen till Landsbro och när jag kommer fram är han hemma och lever. Jag vet inte hur jag ska beskriva eller förklara cykling med den cykeln. Det skulle kunna vara som att springa ett marathon med Converse....eller köra Formel 1 med min Honda.....eller hoppa stavhopp med en reastake (om ni vet vad det är). Jag beundrar honom för dessa 4 mil med detta enväxlade exemplar. Jag hade aldrig gjort det kan jag säga.

För några timmar sedan blev Jonas ägare till en 24-växlad fin motionscykel. Intersport hade 30% på alla cyklar för tillfället. Hans syrra tipsade och det blev affär (det visste jag innan vi gick in i affärer) så den där cykelturen idag var jättebra! I morgon ska vi ta en tur om vädret tillåter. Allt väder tillåter väl iofs men att ge sig ut i regn - nej tack!

En annan person - kvinna - jag beundrar är min kusin Mia Karlsson. Hennes storasyster Eva-Lena som vi besökte i Mora för några dagar sedan nämnde att Mia skulle "springa Vasaloppet" nu i höst. Ultravasan 90 kallas detta. Alltså fatta!! 9  (NIO) mil!!! Jag som har i mina bästa löparstunder funderat på marathon (tanken varar dock inte så länge) och det är 4,2 mil. 9 mil är liksom mer än dubbelt. Ända sedan jag hörde det har jag tänkt på detta....det går liksom inte riktigt än. Det är långt!! Jag har absolut inga tvivel på att hon klarar det. Hon har gjort många tuffa och långa lopp runt Höga kusten där hon numera bor men ändå.... Tanken svindlar. Att kuta i 9 mil. Det är så ofattbart att bara vilja ge sig på detta. Jag tänkte på det idag när jag sprungit mina 14, 5 km.... Tänk om man skulle ha 7,5 mil kvar...... Hon var ju en gång i tiden en av Sveriges absolut bästa längdskidåkerskor och när hon la skidkarriären på hyllan har hon aldrig lagt av att träna. Å med den järnviljan kommer hon klara det galant. Det jag inte förstår är hur hon hinner träna (det är en av anledningarna till att mina marathonplaner falerar). Mia har jobb och dessutom ett eget företag och därtill mängder med uppdrag för olika organisationer och inte att förglömma tre fina töser...med alla sina aktiviteter..... Ja, jag beundrar!!! Stort lycka till Mia senare i höst!

Till kvällen tar vi det lugnt. Träning, handling, cykelköp, vattna-gravar, hälsa-på-nära...det har gått i ett. Soffan hägrar!

Visst gick det "hur bra som helst att cykla på en enväxlad från Nässjö till Landsbro" men nu kommer det bli ROLIGARE!!!!

Vi landade igår till slut i Trollhättan av alla städer efter vårt besök i Mora. Scandichotell kan man lita på. Det är ungefär som med Mc Donalds - man vet vad man får. Bra frukost, god mat i restaurangen, fräscha rum o gym om man vill. Å det ville vi. Efter gårdagens då alla timmar mer eller mindre blev bilåkande var det extremt skönt att i morse får svettas rejält ett tag. Underbart!!!!

Jag har aldrig, vad jag kommer ihåg, varit i Trollhättan. Det är efter lite rundvandring en mycket fin stad. Här finns mycket vatten (känd för Fallens dag) vilket alltid gör en stad mer "levande" på nåt sätt. Vi har gått Spikön runt som avslutas med att man passerar en bro som hissas upp när det kommer stötta båtar o segelbåtar. Tanken var igentligen att bege oss till större vatten, till kusten o slå rot för en natt eller två vid Grebbestad, Smögen, Kungshamn eller nåt liknande men vi var trötta på bilåkande så det fick bli Trollhättan. Vi kan spara kusten till ett annat år. Trollhättan är dessutom känd som "Trollywood" (filmcentrum) där många kända filmer är inspelade - Fucking Åmål, I taket lyser stjärnorna och Dogeville med bl. a. Nicole Kidman i huvudrollen.

Nu har vi precis relaxat i poolen o bastun vilket alltid är lika skönt. Vi har hittat en restaurang som serverar tapas vilket blir ett givet val. Underbart med semester!!!

Ha en fin kväll!!!

Såklart har även Trollhättan ett Espresso House!!! Check!

Jag vid vattnet. Den upphissningsbara bron i bakgrunden!

Jag o Jonas!

Trollhättan med allt vatten!!!

Nu lämnar vi mysiga Mora efter en härlig vistelse hos min kusin Eva-Lena. Från utsikten i gästrummet i den fina lägenheten såg vi kyrkan o en staty av den berömde Zorn. Passade på att besöka Zorn-museumet idag o tog en god fika på tillhörande café - mycket gott! Zorn är en av mina absoluta favoritkonstnärer men vad jag inte visste var att han behärskade många olika tekniker. Ett geni i både akvarell, olja, etsning, skulptering och foto - han blev dessutom känd o hyllad för sin konst medan han levde vilket är få förunnade. Många av historiens storheter blev ju kända efter sin bortgång.

Igår åt vi en god middag intill Mora strand och det blev många trevliga timmar. Även att vi inte har träffats så ofta känns Eva-Lena så nära och det är skönt att kunna prata om allt, både det som är ljust och mörkt i livet och framförallt hur man ska tackla det som är mörkt - om hur man ska orka! Stort tack för din gästfrihet och ett härligt besök Eva-Lena!

Nu åker vi mot Karlstad och solen och regnet kämpar om att vinna ovanför oss! Vi får hoppas att uttrycket "sola i Karlsta" stämmer.

Var ska man ta den optimala bilden med VD'n för evenemanget om inte här! Målgång för Vasaloppet! En vän på Facebook kommenterade: "Usch jag har bara jobbiga minnen därifrån". Jag svarade - "det var inte ett dugg jobbigt att ta sig hit, bra vägar, lite trafik o solen skiner här i Mora" ; )

Här står vi framför hennes arbetsplats!

Gårdagens middag! Fisk- o skaldjurssoppa med saffran fanns på menyn o den var supergod.

Utsikt från vårt gästrum - där står Zorn

Jonas och jag framför den gård som Zorn och hans Emma bodde i.

Mycket gott att välja på i Zorn-caféet.

Eva-Lena o Jonas vid fikabordet!
Hej då för denna gång!

On the road again. På väg till två idoler. Den förste blev lite oplanerat, hastigt och väldigt lustigt. När vi väntade vid entrén till Liseberg såg vi att Lars Winnerbäck skulle uppträda på fredag (idag). Vi bestämde oss för att åka o se honom och utgå från Göteborg istället för Nässjö för vidare färd mot Mora (som är lördagens semesteranhalt). Lasse Winnerbäck är en speciell artist. Det är lite med honom som med Håkan Hellström - antingen älskar du eller hatar. Det verkar inte finnas några mellanlägen. Jag tillhör dem som älskar (både Lasse o Håkan). Lasse slog igenom för den breda publiken med låten "Elegi" även om han hade en flitig och trogen skara redan före detta. Han får de simplaste orden att låta trovärdiga och de enkla melodislingorna att kännas - på riktigt. Hans senaste skiva efter några år av tystnad är mycket bra o jag hoppas såklart att vi får lyssna till min nya favorit "Jag har köpt en bil".

I morgon är det då Mora som gäller. Det besöket har varit inbokat ett bra tag. Till den andre idolen. En av mina stora förebilder. Denna person är också min kusin och jag har, så länge jag minns, varit extremt stolt över henne (hon är nio år äldre än jag - lika gammal som min storebror Anders). Eva-Lena Frick (född Karlsson) var tillsammans med sin lillasyster Mia från Sävsjö en framgångsrika längdskidåkare på 80-talet, var med i landslaget o deltog i OS i Sarajevo 1984.

Efter skidkarriären har hon har haft många järn i elden och dessutom föreläst runt om i Sverige. Efter 12 år som VD för Vätternrundan fick hon ytterligare ett fint uppdrag. I januari i år blev hon VD för Vasaloppet och hon flyttade från Borensberg till Mora.

Hennes idrottsliga framgångar är fantastiska och hon är en stor förebild för unga idrottare. Jag beundrar hennes mod för att hon vågar prata om det som är svårt och den baksidan som finns i idrotten (har föreläst om anorexi). Dessutom är hon person med stort och varmt hjärta. Vi är lika på många sätt och har gått igenom (går igenom) saker där man som förälder står ganska maktlös. Vi älskar dem och kämpar för de som betyder mest.

Våra släktträffar på Karlsson-sidan har gjort att vi träffats oftare de senaste åren och även via sociala medier håller vi kontakten. Det ska bli sååååå kul att få hälsa på henne "live" tillsammans med Jonas.

Avslutningsvis vill jag tacka familjen Pettersson för en underbar gårdagskväll. God mat i ert underbara uterum. Naturen inpå knuten. Dessutom gick vi en kvällsrunda i naturen - inte vindpust. Timmarna gick så fort!!

Första kvinna som VD för Vasaloppet

Idag har jag lubbat till Spexhult o tebax. Det var några dagar sedan jag tränade just löpning.....har varit mest slow walking o tålamodsövningar de senaste dagarna. Då är det extra skönt att springa, som om kroppen längtade lite mer. Dessa små uppehåll i varannandagslöpningen är nyttiga. Att inte till varje pris måste ut när andra och annat pockar på schemat. Jag är glad för att jag har kommit till det stadiet i livet då jag kan vara utan ett tufft träningspass per dag och ändå må bra. Träning och ofta är naturligtvis bra och allt för många tränar alldeles för lite...bla bla bla... Det är deras val och mitt val är mitt. Att fysisk aktivitet hjälper mig att må bra är självklart. Å man får så mycket på köpet. Bättre ork till all vardag, högre stresströskel, finare hud, fler muskler.. Men hade jag varit singel o utan barn vet jag faktiskt inte vart jag hamnat. Tränat ihjäl mig förmodligen. För motivation och inspiration finns i 99 fall av 100.

Nog om det. Nu är vi på väg till Sandrydet till våra fina vänner fam Pettersson. En grillkväll i deras paradis - en semestertorsdag kan inte bli mycket bättre!!!

Ha en fin kväll ni oxå!!!

Har alltid velat ha en drömfångare o på Liseberg köpte jag en helvit. Snygg!!!!

Köpte även en en-stycks-blomma-vas. Så fin!! Min älskling köpte omtänksamt och random en ros idag för att inviga den!!!

Borde ha medalj efter dessa dagar. Sitter i soffan. Kom hem för några timmar sedan, har packat upp, handlat mat och satt igång tvättmaskinen. Efter en liten tripp till Göteborg är man hyfsat mör för att inte säga helt slut. Efter bl.a en HELDAG (12 timmar) på Liseberg kan man lugnt konstatera att det är jobbigare att spendera en dag i parken än att springa Göteborgsvarvet. Med råge... Det förstnämnda ger ju inget större flås men det blev betydligt fler tusen steg än jag trodde. Nu låg ju inte Jonas och jag i när det gällde att åka attraktioner. Helix, Lisebergshjulet och Kållerado var de tre grejerna vi väntades oss igenom och det räckte. Tänk då på kidzen - de åkte massor, flänger från den ena tilld en andra karusellen och väntar och väntar och väntar..... Då har de tålamod, då har de kraft och ork... När Stella och Henry idag frågade "hur långt är det till Centralstationen?" då vi skulle dit och hade parkerat på Heden svarade jag: "Tänk på att ni är på väg från Kanonen till Helix"! Det funkade....

Gårdagen var superbra. Barnen/ungdomarna fick åka hur mycket det ville eller rättare sagt från det öppnade till det stängde, vi käkade ett gemensamt mål mat efter att vi lyckas synka en tid med tanke på kötider hit och dit. Jonas och jag njöt av parkens grönska i solen och stärkte oss med lite öl mellan varven, spelade på chokladhjul och vann till slut en liten Twistpåse (ska inte skriva hur mycket den kostade men vi hade kunnat köpa 20 st i en affär..... Kort sagt en mycket bra dag! Dock känner jag inget vidare behov av att åka runtrunt, uppochned... När jag åkte Helix hade jag dödsångest på riktigt. Gillar inte när man liksom lättar från sitsen och man inte riktigt litar på att bygeln håller fast mig. Den rädslan verkar ungarna sakna vilket jag är extremt glad för. När jag såg Stellas uppspelta ögon när hon äntligen hade vågat åka Helix....då kändes hela resan värd just den blicken.

En mycket fin stuga hade vi oxå. Allt var perfekt utom den katastrofala bäddsoffa som blev över till mig och Jonas. När revbenen känns mot madrassfjädrarna (när man ligger på sidan) - då är det inte skönt! Kärralund (Lisebergsbyn) är en riktigt fin camping och det är supersmidigt att ta sig till och från stan via spårvagn. I måndags kväll fick vi finbesök av Jonas dotter Micaela och hennes kompis/syssling Rebecca. Mysigt och gott att grilla alla tillsammans! Innan vi hamnade på kudden tog vi en promenad upp mot de fina friluftsområdet som ligger strax intill campingen. Så fint!!

Idag har vi gått på stan. Å jag körde dit, genom Göteborg. Det är JAG stolt över. Jag är inte van att köra i stora städer och jag gillar det inte. Larvigt kanske men jag har stor respekt för bilar och hårda plåtar (vilket tydligen inte riktigt alla andra bilister har). Jisses - en del kör verkligen som idioter!!

Godnatt!!!

Fin stuga och bra vistelse!!

Helix avklarad. Det gav INTE mersmak.

En upplevelse att åka detta men det pirrar i magen absolut hela tiden...

Jonas och jag i Lisebergshjulet. Skräckblandad förtjusning men man ser låååångt...

Trodde jag skulle bota min höjdrädsla nån gång....det gick inte den här gången heller...

Den där poolen skulle jag kunna tänka mig att bada i...

Minimalt med mat till maximalt pris på Spökrestaurangen. Otroligt god och jag hade kunnat äta en till...

Så! En heldag på Liseberg är till ända!

Han sköter sig...

Dagens lunch - sallad med gravad lax och räker. Sååååå gott och fräscht!!

Gänget! David, Emma, Henry, Stella och Joans

Nu har vi installerat oss på Kärralunds camping. En helt fantastiskt bra stuga på denna urmysiga camping. Jag bokade stugan i tron om att det var Kärralund (Lisebergsbyn). Men i bekräftelsen stod det "Askim" nånstans så när vi kom ut till Askim - låg magnifikt vid havet - förstod vi i receptionen att vi var på fel camping. Då gäller det att i 28 grader o med ett gäng badsugna ungdomar/barn i bilen att tänka positivt. Jag fick ju ändå köra lite extra i Göteborg - det är bra träning. Kul att ha sett Askim.

Väl här i en fin stuga är det mycket skönt. Jag har precis spelat skiten ur vårt gäng i bangolf och segrade med 39 slag på 18 banor. Stolt och glad. Jonas kom tvåa så nu får nästa utmaning bli Nässjös banor.....kommande vecka.

I morgon blir det Liseberg för HELA slanten. De senaste dagarna har det pratats om vilka attraktioner kidzen ska åka. Jag ska åka Helix!!! Å det stora pariserhjulet. Sedan får Jonas o jag flanera runt i sen vackra parken tills ungarna inte orkar mer. Nu kom jag på en fördel till om att bo just här. Närmare Liseberg o enklare att ta sig dit kollektivt. Innan jag lägger mig ikväll kommer jag för 100:e gången kolla vilket datum jag beställde åkpass o expresspass till barnen. Jo, det står tack-o-lov den 26:e på de små banden vilket är i morgon!!!

Ha en fin afton!!!

Vi fick en stuga namngiven efter en stor ikon.

Henry, David, Emma o Jonas! Jag vann över alla i bangolf!!

Bangolf är kul!

Rubriken sammanfattar denna dag riktigt bra! Klädsim är inte något jag brukar ägna mig åt (har nog aldrig inträffat) men efter morgonens promenad till Spexhult o tillbaka kunde jag inte låta bli. Hoppade i Handskerydssjön motsatt sida Adela udde o även om botten inte var den roligaste var doppet sååååå skönt. Välbehövlig svalka!!

Under promenaden betade jag av tre sommarpratare och jag tycker det är fantastiskt att lyssna på människors berättelser, liv och olika öden. Sakine Madon, Emilia Lind o Elisabeth Tarras-Wahlberg lyssnade jag på idag. Intressant på många sätt o det var tveklöst Emilia som berörde mest. Hur hon som tonåring mister sin mamma och inte har någon stans att ta vägen. Pappan är sjuk, inga syskon. När hon berättade som sin sorg och stora saknad efter mamman rann (sprutade) mina tårar och jag var rätt lättad att jag gick långt in i skogen på en väg där jag 99 ggr av 100 inte möter en människa. Hon sa så många klokheten trots sin ringa ålder. Att man inte ständigt ska vara andra till lags och anpassa sig efter andra, hur man måste tro på sig själv och följa sitt eget hjärta - för till sist har man bara en kvar - sig själv!! Hur bra man presterar är inte förknippat med ditt människovärde. Du är precis lika bra som människa även om du misslyckas med något. Så sant!!!

Nu ska jag slita mig från min hängmatta och åka till mina älskade föräldrar i Torset med mina barn. Mina föräldrar som älskar mig precis för den jag är. Trots att jag ibland gjort vägval i livet som har gjort det svårare, har de stöttat och funnits där. Alltid!!

Min handduk när jag badade igår...

Gårdagens goda grillade hamburgare!

De kontrollerade taket en lite stund....