Jag minns mina somrar på Norra Sandsjö kyrkogård. 3 st tror jag att det blev...de första sommarjobben. Av någon anledning minns jag sommaren 1988 mest väl. Tror inte vi såg solen EN enda gång på mina veckor. Det regnade konstant. Lukten av unkna och sura regnkläder belägrade lilla "boden" där personalutrymmen och förråd fanns. Det var annars ett trevligt jobb, mycket trevliga jobbarkollegor (de jobbar fortfarande kvar BTW så de har ju mao fortsatt och trivas :) Den sysslan jag gillade minst var att rensa häck. Alltså...man såg ju ingen ände. När man var klar med första häcken av kyrkogårdens totalt 480 st var det ju bara att börja om...på första häcken.. Överdrev väl lite men det kändes som at det var så många... Å särskilt när det regnade oavbrutet hela dagen...

Jag kan ändå - speciellt nu för tiden - känna en viss längtan tillbaka till just häckrensningen. Det enda man behövde sysselsätta hjärncellerna med var att "avlägsna allt det gröna i jorden under häcken". That's it! Enkelt!! En dag som denna när inget funkar i dateriet..alltså tänk vad tid man lägger ned på att få allt att fungera. Känner mig inte effektiv och det riktigt kryper i kroppen.. Samtidigt har man ett stort ansvar för att allt ska just fungera. Det värsta är när kunderna ringer och inte är så glada... Bemöta dem proffsigt och försöka förklara att teknikens under inte alltid visar sin ljusaste sida. 

Men efter en löpartur så känns allt mycket bättre, i varje fall rensar man ju bort lite tankar.... Öva lite körnoter på det - the sound of music...gör susen!! Sedan kan jag lägga mig och drömma sött!

En särskilt god natt önskar jag TCB-kören!! Jag vänder upp-och-ner på både mickar och datum....   

12,45 km löpning som gick så bra så bra!! Bar mark under fötterna förutom på vägen just vid Träslända. Underbart!! Å orken var med o benen likaså....MEN det blev längre än vad mina ursprungliga tankar hade siktat in sig på. Mycket längre!! Det var ett tag sen jag var ute så i morgon får väl Ulf lyfta ur mig ur sängen... Jo, jag stretchade läääänge men det är ju aldrig nog med facit i hand!!

En härlig helg är till ända! Den inleddes med en After Work med bästa Tina. Premiär för VINYL på hotellet o det blev en trevlig kväll!! Pulkaåkning i Lövhult och städning av Elins rum (eller vi kan kalla det totalsanering).... Alltså de dammråttorna måste gråta nu...av separationsångest... Å alla grejer o prylar... Bortrensning!!!!

Idag har vi i TCB-kören premiärträffats inför konsert med Höglandskåren lördagen den 27 april! Boka upp den kvällen kära vänner! Det blir Musicalfrossa på högsta nivå! En underbar föreställning väntas!! Niklas Andersson och Sandra Camenísch - stjärnor från Musicalernas värld - gästar oss och tillsammans med kåren, Pernilla Fogelström och TCB-kören blir det en fantastisk kväll!!!!

Godnatt!!!!!

Sol, fika ute med varm chokladmjölk, kaffe, äggmackor, ostmackor.. Njuta efter några "hårda" åk med pulka och glidare nedför de olika backarna i Lövhults friluftsområde. Det är en perfekt lördagsförmiddag. Delar av familjen var med och det är ju enormt kul att göra något tillsammans. Även om nu snön var lite väl hårt packad för att jag ska våga åka i stora slalombacken. Stella och jag övergav pulkorna och vi testade "näridrottsplatsen" med alla finurliga redskap. Skamligt att jag inte ens visste att det fanns en där... De fina skidspåren ser riktigt lockande ut. Å nu ställer jag mig frågan VARFÖR har jag inte köpt skidutrustning till denna säsong. Vet att jag "tänkte göra det" förra året.... Lövhult är såå fint - vi är där alldeles för sällan!!!

Många av våra vänner och deras barn har idag befunnit sig i Katrineholm på Djulöbadets camping bandycup. Vet i skrivande stund att två Nässjö lag möttes i semifinal och ett lag från vår stad är alltså i final. Sol fick de i år oxå - det är ALLTID fint väder på denna lördag då cupen går av stapeln. Heja heja heja NIF kl. 18.15

En långpromenad runt Träslända blev det efter middagen. Höll på att blåsa bort...riktigt hårda vindar. Men den friska luften gör mig väl. Många tankar som sorteras in i olika fack när man promenerar. Ordning och reda i hjärnan - det är skönt! Så nu tar vi kvällen. Andra chansen i Mello ikväll. Vet i hundan om jag vill ge nån av de där låtarna nån andra chans...men de kanske är bättre ikväll...

Ha en nice lördagskväll!!!!

Man i vila

Fikatime

Stella åker linbana...  

S  

Lövhults kapell

David och Melle i starten mitt i spåren..

Gud gjorde sitt absolut bästa för att det skulle bli en vacker dag idag. Solen slösade sina strålar över Hultsjö kyrka och gjorde vårt avsked av Alf så vackert det kunde bli. Hultsjö by inbäddat i vintervitt, kyrkan på höjden, ett hav av blommor och oändlig sorg i människors ögon. Det känns ofattbart och overkligt att se kistan framme i koret och det är skönt att ha sina kollegor runt omkring sig. Tårarna från min antagligen bottenlösa sjö tycks oändlig och allt känns så onödigt.

Det var en mycket fin begravning. Prästen sa inte bara en massa ord – det som sades kändes meningsfullt. Han talade trösterikt gjorde en parallell till Jesus. Även Guds son berövades livet…..och Gud har varit med om detta! Alf finns inte kvar men ingen kan ta ifrån oss minnet av honom….

Det har känts som en inre kamp sedan 3 februari. Sorg i ena skålen och ljusa minnen i den andra. Vissa dagar har sorgen tagit över och på senare tid vinner minnena.. Med tiden lägger sig det hemska på botten av sjön – det finns där men man håller det i schack. En dag som denna rörs ju alla känslor upp till ytan igen. Den vackra musiken (bl.a. ”Time to say goodbye” på piano) och de vackra orden, att se så ledsna barn, barnbarn, syskon, syskonbarn, övrig släkt, f.d kollegor och vänner… Att hantera sin egen sorg i allt detta är inte lätt.

Att åka tillbaka till jobbet och sätta sig med arbetsuppgifterna är inte heller enkelt. Just nu håller jag på med ett, som Alf sa; knyppleri. Att fördela årets investeringar som ska generera nästa års hyreshöjning – fördela ut på varje fastighet och förvaltning.. Det där satt vi alltid och gjorde tillsammans och därför blir man så extra påmind just nu…om tomheten…

Avslutar med text från dagens programblad i kyrkan.  

Ibland liksom hejdar sig

tiden ett slag

och någonting alldeles

oväntat sker

Världen förändrar sig

varje dag

Men ibland blir den aldrig

densamma mer

Nej, det blev inget finalspel för Åkersskolans 5A i Friends Arena den 17 mars... Det blev en hedersam tredjeplats i Stinsens Arena idag mot duktiga Landsbro skola. Det är värt mycket....nu! Det kändes tyngre när slutsignalen ljöd...eller förresten den hörde jag inte då jag gick därifrån när det var två minuter kvar.. Orkade inte se min son så ledsen ytterligare en gång i målet när försvaret var obefintligt! David gjorde många kanonräddningar men Landsbroklassen var bättre. De var riktigt vassa!!

Ett härligt arrangemang - hela Åkersskolan var på plats o hejade, skrek och viftade med plakat!!! Underbart att ändå fått uppleva detta, kan jag tänka... Sen att modern är så nervös så jag fick känslor av magsjuka... Nervösus Sportus! Jobbigt!!! Har ju aldrig sett varken Pillan eller Anja åka utför - å dessa är jag ju inte släkt med...

Nu har det rättat dig till. Har avslutat jobbdagen med ett styrelsemöte i Annebergshus stiftelse. Tre år skulle det ta innan jag besökte dem på ett möte. Ägnar ju en å annan timme åt dessa lägenheter och hyresgäster.. En god semla i magen och nu har jag precis sagt godnatt till två fina döttrar och en underbar målvakt! Å det bästa av allt är att de är mina!!!

God natt!!

Jag beundrar dem...faktiskt! De som inte nöjer sig med tre eller fyra...utan de kör på ett tag till och skaffar 10 barn och fler.... Jag har mer eller mindre undvikit programmet "Familjen Annorlunda" - jag blir liksom trött bara jag tittar... Ikväll hamnade jag dock framför denna annorlunda såpa och för att vara just reality så är det fascinerande. HUR orkar de? Man kan ju bli trött på endast ETT barn (jo, jag minns det) men man hade ju inte nåt att jämföra med just då..... Jag betraktar oss ändå som en storfamilj - fyra små kottar är ju inte så få men det klart - tio....uihiiiiiiiiiiii... 

Bara en sån sak som strumpor. Jag tycker det är lite knepigt när nu 4 av 6 familjemedlemmar har storlek 38-40. (Ulf och Stella har större och mindre.) Dessutuom är favvokulören black så nästan ALLA våra strumpor är svarta i samma storlek. Å sortera tvätt är ju blande det tråkigaste som finns även om det bara skulle gälla mina plagg... 

Problemet med strumpor är ju ändå det lilla. Känslan av att försumma....att inte hinna med sina barn är väl hela tiden det stora dilemmat. Tid med dem eller i bästa fall med var och en.... Det är ju inte så ofta man får tid till det...eller "tar sig tid"...kanske är ett bättre uttryck... Nu har jag lite egentid med David i soffan och vi kollar på detta fantastiska program. Frun i en av familjerna får en renoverad tvättstuga när hon några dar är borta från sin storfamilj. Pappan är  ensam med 10 barn och dessutom målar om och fixar iordning tvättstugan. Snacka om pluspoäng! Möjligen blir det ett elfte barn inom kort...

Ha en fortsatt fin kväll!!!

Det borde vara nog med den reella tid jag tillbringar på jobbet. Tydligen tycker min kropp något helt annat. Varför drömmer jag annars om jobbet... Dessutom vaknade jag tidigt fram på morgonkvisten och kan inte somna om...grunnade och försökte "lösa" frågor. I natt handlade drömmarna om rapporter. Rapporter och uppföljningsunderlag i nya ekonomisystemet Agresso. Spännande va? Faktum är att det känns som att jag tagit 3 steg framåt (och samtidigt inte 4 tillbaka) när det gäller just allt det nya. En stor sten eller bergknalle övervanns i torsdags när jag lyckades skapa både artikelgrupper, artiklar och skapa försäljningsorder och faktura!! SEGER! Nästan så man skulle rama in det första exemplaret och hänga upp på kontorsväggen ;))

Å så rapporterna... Alltså att ha koll på läget - att följa upp, stämma av är en ganska eller för att inte säga jätteviktig uppgift jag har i mitt arbete. Att ha knas på kostnaderna - vart tar pengarna vägen? Viktigt i alla företag och inte minst när inkomsterna kommer från kommuninvånarnas skattepengar. Att bara plocka från kassakistan utan att ha en susning om när det är slut...not good! Å jag fixade bl.a en härlig sammanställning. Lyckades få ut samtliga driftskostnader summerat per fastihget och konto. Så nu vet jag hur mycket el som förbrukades på t.ex Centralskolan i januari! Gott!! Resultatet av siffrorna fick jag greja till i excel. Summorna önskar jag i fetstil och man kan ju tycka det är estetiskt trams men det är såååå mycket mer lättläst.

Snart dax för soffan och lite kvällsmat. Innan dess ska jag föra min egen lilla rapport av ekonomin för februari. Excel hjälper mig att ha just lite knas på vad jag köper och hur mycket....

Ha en god kväll!!

Ställde en fråga häromveckan till en nära anhörig...
Frågade om hon var kär? "Jag vet inte..." svarade hon.
"Ja men du blir ju alltid väldigt glad när du pratar om honom, ni trivs ihop och du vill ju vara med honom så mycket som möjligt?" sa jag.
"Jo, jag är väl kär då....det är bara det att jag har så svårt för att säga det, att förklara det..." Sedan sprack hennes ansikte upp i det där soliga "jag är såååååå-kär-leendet".

Har funderat en del på det hon sa. Ibland kanske det är rätt att snacka, prata och älta allt... Men det är inte alltid nödvändigt att klä allt i ord!!!!! Kär, förälskad, kärlek... Gränserna kan diskuteras. Om något känns bra så kan det ju bara få vara så! Å det är inte så bara!! Huvudsaken är ju att man trivs ihop, att man mår bra! Sen vad man kallar det är ju upp till var och en!! Som moder - att se sin tonårsdotter så glad....DET är lycka!!

Det blev djupt...nu ska jag fixa iordning mig - fest hos bästa fam Undfors!! Always fun!!!! Rulla ner de 300 m o krypa hem... Nej, mamma jag BARA skojar...

Kram alla kära vänner!!!