Det ar en gång…

Det var en gång…..en ambitiös liten myra, en tjej som jobbade och slet, ställde upp när det gällde, övertidstimmar när det behövdes... En tjej som många gånger kanske inte tyckte hon dög utan slog knut på sig själv för att göra bättre… Hon hade varit på sin tjänst i många, många år, ett jobb som hon älskade. Hon var ”ett” med sitt arbete – det blev en del av hennes identitet. En dag blev hon uppsagd tillsammans med många andra på grund av ”arbetsbrist”. Märkligt kan tyckas då nästan samtliga blev återanställda nästan direkt. Även ny personal ”hyrdes” in. Allt detta är lagligt och dessutom företagseffektivt!

Av facket fick denna tjej ingen som helst hjälp – tvärtom förtäckta ”hot” att går man vidare med detta sprider det sig snart att man är obekväm i en ”liten stad”. Personalorganisationen förändrades av ny VD och han skulle såklart bevisa för ägarna att ”här skulle hända grejer”. Att tjejens liv kollapsade var det ingen som brydde sig så mycket om. Att göra så här är ju lagligt och händelser som denna har blivit mångas öden!  Förutom att benen slogs undan genom att den sista fasta punkten (jobbet) försvann var hon mitt i en skilsmässa, ensamstående mamma och tre barn att försörja. Att få nytt jobb var i detta läget inte lätt…..historien visar något annat men det visste hon ju inte då…..

Jag var 33 år den gången och hade Johanna 7, Elin 4 och David 3 år. Jag fick 4 månadslöner enligt lag eftersom jag jobbat i 13 år på min tjänst. Tro det eller ej, men med facit i hand är jag tacksam att det blev som det blev. Alla händelser som inte dödar stärker och jag har med åren fått möjlighet att lära mig kunskaper, få erfarenheter som aldrig hade erbjudits på mitt gamla företag. Men bitterheten går nog aldrig över…på riktigt. Att bli av med jobbet var inte det värsta. Det mest smärtsamma är att jag bad om en förklaring men aldrig fick någon. Varför det var jag som fick gå hem? På pappret hade jag åren på min sida men inte utbildningen, den utbildning som förvisso många andra saknade och som inte tjänsten på något sätt krävde.

I dagens debatt om drogbrukande populära lärare kan jag bara känna…. Visst är det en katastrof att du blir av med jobbet. Jag vet precis hur det känns! Livet är sannerligen inte rättvist! Livet är sällan det! Du, Björn får 18 månadslöner och är, när den tiden passerat, 60 år och får pension. Du fick en förklaring varför du får gå. Genom sina handlingar kan man bryta ett förtroende för själva livet! När jag läser dagens tidning och att rehabilitering är ”löjligt” – för mig låter det lite som klyschan ”jag kan sluta när jag vill”.

En sak är säker. Något dog inom mig den gången - den där regniga oktoberdagen 2003! Min blåögda lojalitet och min naiva inställning att man var oumbärlig, försvann! Ingen är oumbärlig! I arbetslivet är vi brickor i ett spel. Genom att födas på denna jord har vi fått en gåva att förvalta - ett liv! I livet är vi unika – på arbetsplatsen kan du ersättas! Jag är fortfarande en lite myra och kanske ger för mycket många gånger. Engagemang är en dygd! …men inte för mycket!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...