Idag när jag gick från parkeringen intill jobbet kände jag en ro jag  inte känt på länge. På något sätt har jag accepterat att sommaren är slut. Skolorna har börjat och hösten är här. Det tog längre tid än vanligt i år. Fortfarande finns det goda chanser till sköna eftermiddagar och helger med sol och värme men ändå – nu är det höst. Morgonens kyla eller ska man skriva friskhet mötte mig och det kändes helt ok. Efter den varma och underbara sommaren är jag kanske rustad för slask, snålblåst och snö i mängder. Jag riktigt längtar till löparrundor i frisk hög och klar luft efter denna seeeeeega förkylning.

Hade en otroligt djup diskussion på eftermiddagens fikarast med några kollegor. Om att vara med (eller inte) i Svenska kyrkan, att #tro eller inte tro. Att tro på Gud eller tro på ”något”. Att som någon sa - det är nästan skamligt att erkänna att man tror på vår Herre. Jag tror - därmed inte sagt eller skrivet att jag altlid handlar rätt. Där är en stor skillnad. Jag är definitivt inte felfri, har inte ens en ambition att vara det. MEN jag gör mitt bästa!!! Jag känner instinktivt att hela vår värld kan inte bara vara en slump. Det måste finnas en mening med att vår blir sommar blir höst blir vinter, att varje fisk och fågel finns, att vi människor lever här och verkar av en mening. Å det handlar väl ändå om att vi har fått en gåva att förvalta och göra det bästa av den. Ofta gör vi fel och tvingas ta konsekvenserna av det (alternativt strunta i dem) men syftet med vårt jordeliv måste väl ändå vara att vara snäll, bry sig och göra gott.

Ibland kan man ju känna att man skulle producera svett och tårar för något annat, någort ”större” än bl.a ett sketet ekonomisystems….att min kraft och ambition skulle läggas på nåt helt annat. Hjälpa fattiga människor i Afrika eller nåt liknande…men jag har ju dock en mycket stor uppgift här i Nässjö – att vara delaktig i försörjningen av mina barn och förhoppningsvis trivas och må bra själv jämsides med detta uppdrag, odla mina intressen, umgås med nära och kära. Fikarasterna med ”djup” sätter guldkant på vardagens tillvaro – tro mig! Ni behöver inte veta eller ha bevis för det men tro mig!!!   

Ha en go kväll!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...