Som liten var jag extremt blyg. I en samling med barn jag inte kände tog jag aldrig för mig och vågade "ta steget" till lek. Med de invanda kompisarna och mina jämnåriga kusiner som jag umgicks mycket med, var det aldrig något problem. Kan se min yngsta dotter Stella så totalt olik mig i liknande situationer. Det faller sig helt naturligt för henne att ta kontakt vilket är så härligt att se. Minns en gång på semesterresan till Turkiet i somaras. Jag simmade som vanligt på morgonen när övrig familj låg och sov (trodde jag) men Stella kom till poolen och ville bada. Ytterligare en mamma var där med sin flicka och det var bara ett kast med badboll så var de igång och lekte. Gott att se!

Med åren har jag lärt mig. Trots att det kan ta emot har jag successivt fått träna på att vara social. Å visst kan man träna. Till och med så man kan känna en rätt skön känsla att börja prata med en fullständig främling. Det är ju alltid lättare när man har något gemensamt. I olika jobbsammanhang är just gemensamma saker det som man kan börja prata om. Man är ju på t.ex en kurs för att man ska lära sig samma sak. Däremot att börja prata med andra (helt okända) patienter i ett väntrum på t.ex en vårdcentral går bort. Så pass social kommer jag aldrig att bli. Där vill jag bara vänta....helt ifred. Kanske har det med vår kultur att göra. Man (de allra flesta) pratar inte med varandra där.

Så hamnade jag ikväll på mitt i ordningen andra Centermöte. Jo, jag känner en del. Min bror väldigt väl - andra lite mindre. Så får jag den där känslan eller kalla det för ångest light i kaffekön. "Bara jag nu hamnar bredvid nån jag känner". Men jag blir lugn när min granne (åtminstone i halva livet) sätter sig bredvid mig. En främmande kvinna modell äldre sätter sig på andra sidan och säger "Välkommen hit" och frågar vad jag jobbar med. Jag frågar tillbaka och isen är bruten. Det visar sig att vi bodde på samma plats några år i mitt tidigare liv. Med andra ord - många gemensamma saker att diskutera plus att vi faktiskt alla är här för en orsak. Vi är centerpatister! Vi är gröna! Å jag är "grönare" än de flesta men jag vill lära mig och jag lär mig! 

Godnatt!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...