Njae, rubriken stämmer väl inte riktigt med verkligheten men rent virkrsmässigt är det då. Nu när jag har gjort klart min kofta bestående av 56 stycken mornorsrutor i tre olika grå nyanser känns det lite som en sorg. Ett farväl av ett virkprojekt som tagit så mycket tid, kraft och energi. Men oxå givit energi, tro mig. En heljdlöst skön avkoppling efter dagens jobb där tankar skingras och tankar frodas. I denna kofta finns då mycket. Budget 2025, simhallsprojekt, näringslivsfrågor, skola, bygglov, särskilt boende, ja allt som denna höst har erbjudit.

Jag blev som jag tidigare skrivit så nöjd med koftan och nu ska jag bara släta till den före användning. Igår gick jag en runda på stan och blev så glad att min garnbutik var öppen. Det var länge sen jag var där eftersom jag har haft mitt projekt vinterkofta hela hösten. Träffade före detta svärmor som oxå handlade garn. Hon sitter varje vecka och stickar ihop med likasinnade på Parkgården. Hon kom precis från en träff och de hade varit nästan 20 äldre damer. Så härligt.

Jag köpte nytt garn. Beige och grönt i två nyanser. Nu ska här virkas linne inför våren. Ett underbart garn som kommer bli mjukt mot huden.

Idag har min förkylning varit värre än igår. Det gillar jah INTE! Vill bli pigg. Vill bli riktigt pigg inför jul och kommande helger. En begynnande hosta IGEN. Vill dova bort det nu.

God natt!

Sååååå fint garn. Inhandlat hos Marianne i stan.

Fösta rutan till linnet, till våren.