På fredag åker jag och Ulf till Maglehems kyrka. Det är ingen lustfulld utflykt men väldigt betydelsefull för mig. Ett lätt beslut att ta - åka för att delta på begravningen av Sara Henriz, hedra hennes minne, ta ett sista farväl. Det är många mil ner till Österlen och vi lär inte vara hemma förrän sent. Stella och David får sova över hos bästa kompisarna på gatan... Det känns så rätt att åka och jag är innerligt glad att Ulf följer med som mentalt stöd trots att han jobbar natten till fredag. Jag kör så får han sova...

Ska köpa en bukett rosor att ta med. Inte en bukett med enbart en färg.... Ska köpa en ros av varje färg - så många som möjligt....röd, vit, rosa, gul, organge.... För det är Sara! Hon var sådan! Hon var inte likformad - hon var omväxling, fantasi och mångfald!

Det kommer blir jobbigt och fruktansvärt sorgligt men jag ser ändå fram emot att få vara där! Att få möta hennes familj igen...det var många år sedan. Fantastiskt av hennes pappa (f.d. präst i N. Sandsjö) att hålla i ceremonin. De som vill säga några ord, framföra dikter eller sång får mer än gärna göra det. Jag vill så gärna...men... Helst av allt skulle jag vilja sjunga Carolas "Flickan från igår" men jag kan inte. Jag kan verkligen inte. Jag börjar gråta så fort jag hör den spelas...kommer inte att klara av det. Jag vet ändå att hon vet att jag vill!