Idag var jag nog hyfsat ensam om beslutet att promenera på lunchen (om man inte var alldeles tvungen att ta sig från A till B). Trots att det var väldigt kallt, blåsigt och mycket halt var det skönt (mest efteråt när jag satte mig på min kontorsstol). Det gick också snabbare än vanligt att gå Träsländarundan idag – allt för att hålla värmen. Hursomhelst ger de där stegen obeskrivlig energi för resten av dagen.

Hemma nu och har just avnjutit sista delen av dokumentären om bandet KENT. Den sista skivan förgyllde min lunchpromenad och jag tycker det är nördigt sorligt att de lägger av. Nästan så sorgligt att tårarna kommer. Kanske oxå för att jag relaterar refrängens första strofer till en händelse i vår släkt just nu när en underbar människa plötsligt har blivit mycket mycket sjuk... "Den sista gången, sista gången vi sågs - sista sången, sista sången du får....

Nu finns ju låtarna kvar och man kan lyssna på dem om och om igen men ändå. Det är en stor förlust för musik-Sverige att de inte finns längre. Har lyssnat mycket just på deras texter de senaste dagarna och det är så otroligt bra skrivet. Detta ihop med vissa tonslingor och trumslagen – det är magiskt vilket sound de skapade för nu är det verkligen imperfekt på deras verk.

En av de största - Utan dina andetag - är så på pricken jag. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på, genomskinlig, grå blir jag utan dina andetag. Kanske jag måste lära mig att jag är färgstark utan någon och att det går att leva så...  Kanske är det så att mitt nyårslöfte att "sluta oroa mig för allt" måste börja hanteras på allvar. Livet kan inte bestå av oro, oro för sådan som kanske inte inträffar. Så lätt att skriva - så svårt att efterleva...

Utan dina andetag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...