Dagens inlägg tillägnar jag alla (flickor, tjejer, kvinnor, killar) som har drabbats och lider av anorexi eller någon annan avart inom denna sjukdomsbild. Jag tillägnar den till alla er föräldrar som står maktlösa utanför och ser på. Jag tänker på all oro som far och farit igenom era huvuden och hur svårt det är att förstå. Denna förbannade sjukdom som tar livslust och liv. En sjukdom som inte handlar om mat och matintag, det handlar om annat som sitter djupare. Jag önskar det fanns ett vaccin som hjälpte. Ett vaccin som hindrade spöken och skuggor från att jaga och ge mörker. En spruta med självkänsla och kärlek till sig själv och den egna kroppen.

De finns där nånstans

De finns kvar nånstans trots att vi inte vill

Våra spöken sedan förr

I novemberdimman kan de närma sig

Även om vi har låst, har de nyckeln till vår dörr

Som mörkret i november kan de växa

De hotar utan ord, utan ljud och toner

Helt plötsligt känns de nära och tränger igenom

våra bekväma zoner

Det du trodde du hade bakom dig

Ligger helt plötsligt mitt framför dig

Det du trodde du hade stängt in

kommer för att hämta dig

Nånstans finns min skugga  

Närsomhelst kan smärtan hugga tag

När du tror du är som lyckligast

kan mörkret finnas där en novemberdag

En stund av tacksamhet för allt jag har skapat

Jag blundar och känner mitt hjärta slå

Att duga, att vara tillräcklig, att älska mig

Att jag stannar upp ett tag räcker för att förstå  

När jag låst in mina spöken

och tänt ljuset igen en novemberdag

önskar jag att jag kunde hjälpa andra

Låta dem känna glädje över varje andetag

Jag önskar jag kunde förändra deras världsbild

Så de ser allt det vackra de redan har

När deras dörr är olåst

vill jag ge dem en nyckel - mitt svar

För alla som har drabbats av skuggor och spöken

Hitta nyckeln till dörren och var på er vakt

Lev, andas, stanna upp ett tag

För oss andra utanför - så svårt att se på, utan makt

Sigrid 2018-11-06

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag började skriva för några veckor sedan och idag skrev jag färdigt. Ett sätt att bearbeta sorgen och en process för att lite läka. Kram till er alla för alla hälsningar i denna svåra stund!! Sorgens vågor Far, snart är du borta Snart ä...

Älskade pappa. Idag fick du somna in. Är oändligt tacksam att jag tillsammans med min bror Pelle fick tillsammans med mamma vara vid din sida när du drog ditt sista andetag. Så fint. Så stilla. Det gick oändligt fort spå slutet. På påskafton kom du o...

Ett riktigt roligt dygn har passerat. Ett dygn med mina barn och respektive i Göteborg. Planerat för längesedan och det var inte det lättaste att hitta en helg när vi alla kunde. Det är mycket som ska stämma med jobb, tentor med mera. Men 17 maj blev...

Jo, jag njuter av allt det vackra. Njuter av fågelkvitter och ekblad som slår ut. Men trots solen på himlen är molnen vid sidan om lite gråare i år. Allt känns lite tyngre. Vi vet så lite om livet. Vad som väntar runt hörnet. Att grabba tag i lyckans...

Det är min dag idag. Namnsdag. Sofia! Tack kära mor och far för att ni gav mig ett namn som jag alltid har tyckt om. Hade iofs en Kulla-Gulla period i min ungdom när jag ville heta Gunilla - eftersom huvudpersonen heter det - men det heter jag ju oxå...