Igår vid tidig kaffekopp skrollade jag mobilen. Såg ett inlägg från Darins officiella sida. Det var ett år sedan hans låt Starkare släpptes. En helt fantastisk låt i sig som skulle betyda så mycket för mig och Stella. I kampen mot anorexin blev det vår låt. Kan inte räkna alla gånger jag lyssnade på den i bilen in till Eksjö när jag körde tur och retur och besökte henne på avdelning B, psykiatriska. Inte heller kan jag räkna alla de tårar som föll under hösten när låten spelades.

Texten gav hopp i en tid av fullständigt mörker. Det kommer att bli bra, nån gång. Just igår var första dagen på Stellas resa till Skottland. Ensam flög hon iväg till Edinburgh och trots mammas hjärta fullt med oro var det ett bevis att Starkare har fungerat. Att hon skulle åka iväg med liv och lust nu, hade jag aldrig kunnat drömma om i höstas.

En fantastisk vecka önskar jag dig älskade Stella. Stark och modig! Men jag saknar dig och längtar till tisdag då du är åter.

Idag har jag röntgat mina lungor på Eksjö lasarett. Att parkera och gå mot sjukhuset framkallar så många jobbiga minnen. Sneglar upp mot fönstret på avdelning B där Stella låg i nästan 8 veckor. Ryser och vill bara åka hem.

Röntgen gick bra men de hade uppenbara problem med att få med mina stora lungor på plåtarna, ha ha. Hoppas de är okej invändigt.

Ha en fortsatt fin kväll!!

https://youtu.be/UZV8aEeNcmw?feature=shared

Björkar öns på vår granntomt. Så vackra.