Två mornar denna veckan har jag sprungit tidigt och lyssnat på sommarprat. Ellen Kraus och Birgitta Ohlsson. Framkallade tårar på olika sätt.

Ellen för sin historia om sin homosexualitet och könsdysfori. Hon föddes år 2000 precis som min Henry och hennes historia liknar väldigt mycket Henrys eller fd Elins. Enda skillnaden är att Henry var något senare med detta in i livet. Ellen Krauss var tacksam för att ha fötts i Sverige, i en tid där homosexualitet varken var en sjukdom eller ett brott. Hon var tacksam över förståelsen hon mött, från föräldrar, vänner och omgivning. Allt blir ju något lättare då. Att genomgå processen, tankarna och tvivlet är i sig en stor utmaning - vi som inte vet har inte en aning. Ellens mamma hade sagt när Ellen berättade, att hon var modig och stolt. Kan bara hålla med. Vilken kraft ni regnbågsfärgade underbara människor besitter.

I morse grät jag av tacksamhet - över livet. Birgitta Ohlssons aggressiva bröstcancer hade även gett henne leukemi och livets slut fanns liksom inom räckhåll. Hon vet att hon aldrig får se sina döttrar Stella och Olivia växa upp. Oförtröttligt har hon med sin liberala värderingar kämpat på, för sina politiska värderingar och demokrati. Hon nämnde ju det. Hade hon blivit Liberalernas partiledare hade det ALDRIG blivit något samarbete med SD.

Har gråtit mer idag. Världens finaste begravning för grannen Pia Persson. En sån fin stund idag. Har aldrig sett Skogskapellet så fullt med folk. Familj och nära och kära. Å hon hade många nära och kära. Vi tävlade lite på låtsas om vem som badade först på våren. Hon älskade att bada. Alltid så trevligt att slänga några ord vid badplatsen och vid vägen. När hon hastigt gick bort i början av juni, det var lite som att Solbacka miste sin sol.

Ta hand om varandra!!

Ytterligare en underbar kväll!