Man kan inte riktigt ta det till sig. Ofattbar sorg och en förlamande känsla av meningslöshet har följt mig sedan igår. Örebro, vi tänker på er! Alla tankar till anhöriga och vänner till de drabbade. Till skolan, till personal, till alla i denna stad. Ja, till alla i detta land. En fruktansvärd händelse som för evigt blir djupa sår i själ och hjärtan. Hur kan man någonsin skydda sig från såna här vansinnesdåd. Jag vill inte spekulera eller tro, det finns det andra som gör. Känner mig bara så oerhört otrygg och ledsen för det som har hänt.

Jag sitter framför brasan efter en lång arbetsdag. Sov inte särskilt bra inatt. Man vaknar och funderar i mörkret. Var återfinns näste galning? Är så trött. Jag vill inte heller läsa om det fruktansvärda, vill inte ha mer detaljer, vill försöka hålla det ifrån mig. Tycker jag har nog med utmaningar att tänka på. Å då är det INGET jämfört med vad som hänt i Örebro. Stadshusflaggan vakar på halv stång idag i Nässjö. Jag bara ryser när jag ser det. Det får inte hända igen. Kan bara ana hur det känns att vara kommunalråd i en stad som Örebro idag. Man har ändå ett enormt ansvar för typ allt.

Ikväll spelar Nässjö IF en viktig bandymatch. David fick inte förtroendet att stå så jag stannar hemma. Känner mig inte pigg. Hade han stått i målet hade jag åkt iväg. Hoppas på att de vinner och då kanske det finns en liten chans till kvalspel. Vore så enormt roligt.

Ta hand om varandra! Varm kram